Amputee sports clinic 2012

2012-04-17 • Amputerad • by

Dyslexi status: ej rättad.

Jag måste erkänna att jag har riktigt svårt för att besluta vad jag tyckte om sammankomsten.

Det var mycket intressant och väldigt roligt att träffa medamputerade. Samtidigt upplevde jag mycket som lite torftigt, men är förmodligen lite färgad av datorvärlden.

Jag blev lite besviken på att det inte fans möjlighet att prova på olika leder och löpare fötter, det borde inte ha varit några problem för tillverkarna att ha tekniker och utrustning med sig för att låta oss prova. Snarare verkade utställarna aningen apatiska och mest sitta av dagen. När jag var framme och tittade på utrustning var det ingen som pratade med mig självmant. Össurs utställningspersonal var alla nyanställda och saknade kunskap om produkterna, de bad att få återkomma om de flesta frågor vilket väl är ok… Men nog kunde väl Össur förväntat sig några avancerade frågor. Otto-Bock hade kunnig personal på plats samt två brukare, en underbensamputerad och en lårbensamputerad med Genium. Men jag var fortfarande besviken på att det inte gick att prova Genium och sport hjälpmedel. Killen med Genium var duktig och jag tror han var klart snabbast på hinderbanan, men leden såg inte ut att hjälpa han mycket på hinderbanan. Såg mest stelt ut, men o andra sidan var hinderbanan inte utformad för att utmana proteskontroll… Vilket också kändes konstigt. Centri fick jag inte ens kontakt med, var ingen som såg ut att jobba med montern de gånger jag var där. Pratade däremot med Helene Ripa lite som jag tror är demo person/sponsrad av Centri.

Jaja… Det var det jag tyckte var sådär.

Helene Ripa var talare och jag tyckte verkligen hon utstrålade de bästa egenskaperna hos en protesbrukare. Se möjligheter och lösningar, använda alla egenskaper att göra allt hon ville. Uppfinningsrikedom, målinriktning, envishet och ilska 🙂

Det var jätteroligt att prata med de andra medamputerade och träffa några jag bara har kontakt med över nätet. Det var också så jätteroligt och inspirerande. På internet i grupperna är det lätt att bara det jobbiga kommer fram, men det finns riktigt duktiga brukare som lyste igenom här. Jag fick även under uppvärmning/gympan klara bevis på hur dålig min kondis är 🙂 så det får bli betydligt mer arrobisk träning för mig framåt. En sprang trots att han precis börjat gå utan kryckor, fick ont efteråt men vilken kämpe 🙂 en annan sprang lopp som lårbensamputerad för första gången och det såg riktigt bra ut. Andra mer vana var väldigt snabba och smidiga, klart imponerad och inspirerad 🙂

Det var också roligt att träffa Leif från KFA om än kort 🙂 blir väl mer på årsmötet om jag kan ta mig dit.

Sammanfattningsvis tror jag att jag vill säga som så, att det finns en hel del som kan bli bättre. Men dessa träffarna är både viktiga och roliga, om vi så bara suttit och pratat hela dagen så hade det varit nog för att göra det värdefullt och intressant.

Vill även tillägga att cykelförbundet hade med sig cyklar man kunde få prova till skilnad från de andra.

Nervös förväntan :)

2012-04-13 • Amputerad • by

Dyslexi status:ej rättad.

Imorgon är det Amputee Sports Clinic i Jönköping, och jag ser fram mot detta jättemycket. Jag har aldrig varit med på något sådant och många aspekter av detta gör mig faktiskt nervös.

Jag har många förhoppningar och förväntningar, främst så hoppas jag då veta mer om att springa. Men skall även bli både spännande och roligt att träffa andra amputerade. Jag har ju varit ganska ensam i min värld som amputerad och aldrig tidigare varit med på aktiviteter där det fins andra. Det gör det hela lite nervöst för mig av den enkla anledningen att mina ursäkter ställs mot väggen. Nu upplever jag inte att jag har några direkta ursäkter, men det är just det en sådan här dag kan visa 🙂 Både roligt och skrämmande… Ursäkter förresten, med detta menar jag eventuella ”Det kan inte jag för att jag har protes.”. Sådana har jag lärt mig fins både medvetna och omedvetna. För mig är det nog omedvetet invanda, det har hänt flera gånger att jag lärt mig att något inte fungerar för länge sedan. Men med ny teknik så fungerar det visst och detta blir lite av en överraskning för mig.

Och då kom vi direkt in på en annan förväntning och även intresse… Teknik, jag hoppas verkligen att få se och känna på nya tekniska lösningar. Leder, fötter och annat sådant och höra tankar om utveckling, framtid och forskning… Vad intressant 🙂 Tänk om någon har med sig 3D scanner och skrivare för att visa hur man kan skapa kosmetik… Men skall nog hålla igen lite på förväntningarna här, så jag inte blir besviken.

Har skrivit en första lista på vad jag vill ha med, men måste köpa shorts… Det är nog smidigare inne än mina långa utebyxor. Dessutom nu när fokus skall vara på att sporta med protes 🙂

Jaha, tillbaka till jobb och förberedelser.

Ha det gott så länge och hoppas vi ses där.

 

Lärdomar… Sisyfos…

2012-03-28 • Amputerad • by

Idag kände jag att jag hade glömt något – något viktigt – som jag fick möjlighet att lära mig igen … och som jag vet att jag åter kommer glömma … och tvingas lära mig igen … och igen… och igen.

Därav referensen till Sisyfos… Vet inte om ni kommer ihåg han från grekiska mytologin? Inte gjorde jag det helt i alla fall. Men jag kom ihåg att han och Zeus var lite ovänner och som straff för det fick han putta en sten upp för en backe. Bara för att stenen när den nådde toppen skulle rulla ner igen och ”jobbet” börja om. Detta viktiga jobb skulle Sisyfos göra i all oändlighet som straff.

Jag känner att jag kan dra många paralleller till detta i mitt liv.

Träning, man tränar använder alla sina krafter… Vila och ge sig på det igen… Tappar man bollen kommer man i oform, blir tröttare etc.

Banta eller äta sundare … Samma sak! Tänka och jobba med det konstant -tappar du bollen … På det igen!

Försäkringskassan och motivera… Va!? Har du inte blivit frisk?… Jo mitt ben växte ut!!! … samma nästa gång…

Sjukvården… Remisser…rätt leder….fixa med hylsor…

Men det var inte detta jag glömt 🙂 Jag hade glömt mitt beslut att fortsätta träna! Bli smalare och mer aktiv… Oavsett om jag har ont. Mina ursäkter hade helt enkelt blivit ett berg och jag orkade inte putta stenen upp en gång till… Men så fick jag en tankeställare via en kommentar på RunKeeper… Kanske inte så mycket kommentaren som mitt ursäktande svar… Vad jag tycker illa om ursäkter! Mina egna lika mycket som andras. Jag brukar normalt sluta lyssna långt innan någon kommit igenom alla ursäkter omkring varför de inte… Allt handlar ju om beslut och sätt att se på vad som är viktigt – prioriteringar.

Så jag satt där ett tag och tittade på mitt ben, som stod lutat mot väggen (det gjorde ju ont att ha på) och tänkte… Nä, jag ska ut! Jag ska ut och gå oavsett… Inte bara det att jag skall trivas, höra fåglarna… Känna solen och må bra. Visst allt kan ju inte bara vara bra så jag får väl ha ont – men jag skall ut och jag skall trivas! Ja.. Ja… Jag formulerade det nog inte så då – men följden blev att jag kom ut – gick längre än tänkt… Trivdes och mådde faktiskt bra… Handlade fika och gick hem igen.

När jag nu läste om Sisyfos så blev jag påmind om hur han ”besegrade” Zeus eller rättare Zeus straff. Han valde att se sitt straff som det roligaste han visste och därmed blev det inget straff. Nu är det inget nytt att jämföra denna eller andra mytologiska berättelser med vårt dagliga liv… Det finns filosofer och psykologer som gjort det även med denna saga innan… Men jag fan det inspirerande att lösningen är densamma. Man måste acceptera verkligheten och arbeta med den inte emot den… Var den kopplingen för långsökt?

Poängen är att vi kan låta motgångar hålla oss tillbaka genom att ge upp – tro att vi kommer undan – gräma oss eller bara tänka på allt som är orättvist… Eller så kan vi acceptera våra problem och arbeta genom/med dem. Visst vi skall inte acceptera orättvisor eller trångsynthet, men medan vi hanterar dem… Så skall vi inte låta dem hålla oss tillbaka från vad vi för tillfället kan göra.

Grattis Otto-Bock

2012-03-21 • Amputerad • by

Otto-Bock har blivit tilldelad Red Dot priset för produktdesign 2012, detta för knäleden Genium. Stort grattis!!!

Läs deras notis här: Notis

 

X3 nästa generation Genium kanske?

2012-03-16 • Amputerad • by

Dyslexi status: Ej rättad.

Läste precis denna artikel om en led från Otto-Bock som heter X3. Jag har tidigare läst om en led de kallat X2 och som i allt liknar den Genium som nu är på väg ut på marknaden.

Läs nedan med insikten att jag inte har någon handson (legson) erfarenhet av någon av dessa leder förutom C-Leg.

C-Leg

Bild lånad från Otto-Bock.

De stora nyheterna med Genium jämte C-Leg är batteritid och att den nu klarar av att gå upp för trappor. Skulle nämnt vattentålighet också då det hade varit ett stort plus för mig, men då de säger vattenstänk vet jag inte hur mycket det är värt.

Det jag saknat rakt av i Genium är att man inte talar om terräng utan endast trappor, det låter för mig som om man inte programmerat intelligent utan endast för en specifik miljö. Det innebär inte att det inte fungerar i terräng utan endast att brukaren får hittar genvägar att lura mjukvaran där denna kunnat hjälpa till. Det ligger lite i linje med vad jag känt begränsar C-Leg så jag kanske är färgad av den erfarenheten. Dvs, leden begränsas av mjukvaran inte av leden i sig.

När jag pratar om begränsningar så pratar jag med en önskan av snabbare utveckling. Det är värt att påpeka att detta är de smartaste och bästa leder på marknaden i min kännedom. De är de bästa hjälpmedel en lårbens-/knä-amputerad kan ha för att förebygga skador och smärta, samt det som var viktigast för mig, att gå bättre. Javist, jag vill se mer framsteg snabbare men leder som C-Leg och Genium är de bästa som fins just nu.

I artikeln ovan finns en del intressanta citat:

”The X2 and X3 evolved from the C-leg, which uses hydraulic cylinders to control the flexing of the knee.”

Det låter för mig som att det är sannolikt att X2 är Genium och att X3 är en efterföljare eller versionsgörbättring. Någon nämnde att Genium har motorer, jag har inte läst något om detta och ser hydraulikfokusen som en fördel. Däremot har Össur ett motoriserat knä för den intresserade.

”The C-leg costs the military between $18,000 and $20,000, he said.”

Intressant, jag hadde gissat att det kostar runt 180 tKr.

”The X2, which costs the military about $32,000 each, also allows the user to traverse obstacles, Fergason said.”

350 tKr är det pris jag hört för Genium så det låter lika. Intressant är att de här pratar om hinder, dvs. Inte endast trappor.

”The key advantage of the X3 is it is waterproof up to one meter for 10 minutes, he said.”

Ok här kommer lite riktigt godis, något många väntat länge på. Det käns som om man satsat på en lägre IP6? klassning, men jag hoppas de kör fullt ut på IP67.

Jag ser mycket fram emot denna version som löst nästan alla de stora problemen som jag ser med C-Leg.

Egna funderingar:

Jag måste säga att jag tycker utvecklingen går på tok för långsamt 6 år för att få till att vi skall kunna gå upp i trappor och få vattenskydd? Käns som något som skulle varit i beta modellen av C-Leg i mina öron. Det är dessutom ofattbart att man fortfarande snackar ”antal program”. I mitt huvud räcker det med att den kan hålla ett program i minnet. Sedan skulle man få ett app till sin smartphone med alla tänkbara andra aktiviteter anpassade till våra variabler. Så att vi lätt kan ändra med bluetooth mellan cykling, skidåkning, skating, snabb/långsam gång, springa, etc. Idiotiskt att vi skall behöva åka in och programmera om något som kan pogrammeras om med bluetooth. För en produkt på 180 tKr känns det som en smal sak att ta fram en ordentligt flexibel mjukvara. Det får en att fundera, vad håller de egentligen på med när de utvecklar dessa leder. I artiklen får man ju uppfattningen att de går till vilka längder som helst för sina skadade hjältar och för att bekosta utveckling med Otto-Bock.

6 år utveckling med militär hjälp… för bättre batteritid, vattenskydd och att protesen böjer sig inför ett trappsteg? Kanske ett samarbete med Nokia, Apple eller Koenigsegg hade varit bättre tror inte de klarat hålla sin marknad med den nivån av framsteg/innovation.

Är det verkligen bara jag som tycker det är konstigt?

Dessutom 170 tKr mer per knäled… Skönt att ha kunder som säger innan förhandling att inga summor är för stora för våra hjältar.

Vill avsluta med att återigen påminna att jag inte har någon förstahandserfarenhet av lederna eller av utvecklingsprocessen inom Otto-Bock.

Fler länkar:

https://mrmc.amedd.army.mil/index.cfm?pageid=media_resources.articles.next_gen_prosthetic_knee

http://www.oandp.com/articles/2011-01_01.asp

Bra film om Genium

[youtube http://www.youtube.com/watch?v=LPxRrgyN0OI]

Krig är ju skitbra och nyttigt … eller?

2012-03-10 • Amputerad • by

Detta inlägg är inga färdiga tankar och jag har inte tagit ställning i några av de djupare frågorna. Snarare kände jag att det var en intressant tankelinje som jag ville skriva av mig.

När jag satt och surfade information om nya tekniker, leder och fötter på internet så gick tankarna osökt till krig. Varför? Jo för att väldigt mycket av utvecklingen är inriktad på att laga trasiga soldater. Notera att ingen pratar särdeles mycket om civila offer utan mestadels handlar artiklar om att återinsätta soldater i aktiv tjänst. Det hela är lika skrämmande som intressant att tänka på. Jag är inte för krig på något sätt eller form. Ett enda barn som förlorar livet, sina älskade föräldrar eller syskon är för mycket för att motivera någon egentlig förbättring av mitt handikapp. Dock är det onekligen så att krig idag för tekniken framåt i hastigheter som inte uppnåtts utan att politiker känt sig skyldiga inför dessa skadade soldater. Om detta faktum inte var nog så har vi de klassiska affärsreglerna – tillgång och efterfrågan. Ju fler som är amputerade desto större är marknaden för delar.

Priserna då, följer de dessa regler? För mig tycks det inte så. Det känns som om man i dessa tider kan sätta hur höga priser som helst för sina leder och delar. Dessa skuldtyngda samhällen är villiga att betala vad det kosta vill, och jag gissar att jämte de summor man lägger på själva kriget så är detta väl bara en bråkdel. Min oro är då istället vad som händer med alla de som står vid sidan om. Vad händer med oss som är amputerade utan att ha varit ute och skjutit och trampat på bomber? Det finns ju inga skuldkänslor för oss som gör att någon vill gräva i sina fickor. Om man dessutom bor i ett land som inte har någon förkärlek till att fara runt med vapen i olika delar av världen, då finns det inte pengar att lägga på våra delar.

Betyder detta då att vi kommer närma oss ett uland för amputerade? I grupper jag är med i så är det många som får avslag på proteser för att de är för dyra trots att de skulle vara till stor hjälp både för höjd livskvalitet men även för att minska smärta och förslitning.

Är detta rätt? Jag har svårt att tycka att det är det.

Jag tycker att länder som väljer att kriga skall ta hand om sin personal och rätta till skador som de orsakat. I denna åsikt omfattar jag civila de skjutit och gjort handikappade likväl som de egna skadade.

Vad har företagen som tillverkar delarna för ansvar? Kan man räkna med att de skall tänka på mer än att tjäna pengar? Visst flera av dem har säkert gjort imponerande insatser i 3-e världen men inte är det några moderna proteser de får tillgång till! När jag tittar på filmer (som nedan) och bilder så ser det ut som proteser jag hade på 70 talet.

Titta på dessa två videos om människor som blivit amputerade i krig. Två helt skilda ortoped tekniker och organisationer och väldigt skilda världar.
[youtube http://www.youtube.com/watch?v=uHrXhS2sFoU] [youtube http://www.youtube.com/watch?v=bicyWRy0pkQ]

Och vi andra hamnar helt enkelt mitt emellan.

Detta är ingen politisk blogg, och det är inte mitt mål med inlägget. Jag har inga egentliga synpunkter på krig annat än att jag inte tycker om det och vad det utsätter människor för. Detta tror jag dock de allra flesta är överrens om. Jag är inte insatt nog att göra djupare analyser även om jag kanske tenderar att lita mer på t.ex. Moore än Bush.

Snarare så är det en tanke som gnagt i mig de senaste dagarna efter mitt informationsletande. I längden så kommer vi alla att få ta del av dessa fördelar och den mer avancerade tekniken. Precis som det var med teknik vi idag använder som många gånger utvecklades under rymdracet och det kalla kriget i form av material och så.

Men jag kan inte säga att jag är emot att sjukvården konfronterar priserna och inte går med på vilka priser som helst men de måste ta och anstränga sig att faktiskt diskutera och försöka pressa priser. Kanske borde de förhandla centralt och köpa in större kvantiteter, jag vet inte men nu känns det som om det bara hanteras med vänsterhanden.

Det som däremot slog mig är att någon borde tvinga de som för krig att ta hand om skadade på bägge sidorna. De borde åläggas att betala för samma kvalitet av teknik för de civila i krigsdrabbade områden som de gör till sina egna soldater. Tillverkarna borde likaså engageras i lidande utanför de som betalar mest.

Kanske det till och med kunde vara mer lönsamt, även om priserna per produkt skulle behöva gå ner markant så måste ju marknaden mångdubblas. Det vill säga om man faktiskt har som mål att ta hand om alla som behöver. Funderar, borde inte produkterna också bli bättre med bättre hållbarhet då det måste tas hänsyn till andra förhållande, väder, sand brist på ström etc.

Är det att tänka för långt som brukare och patient? Skall man vara glad för det man får och inte tänka längre? Var det inte därför man ville ändra handikapp (cap in hand) till funktionshindrad?

Ibland får man bara sådan lust att skruva av sin egen protes och skicka ner den till något barn som har hela livet framför sig bara det får hjälp.

Samanfoga nerver med din protes

2012-02-27 • Amputerad • by

Tänk möjligheterna om läkare i framtiden kan koppla ihop dina nerver med protesen i båda riktningar, att känna marken under foten igen när man går så väl som att vicka på foten 🙂

Detta ligger givetvis långt fram, men ett genombrott har gjorts i nedan artikel.

Artikel: The prostetic breakthrough that could fuse nerves with fake limbs

Själv har jag min knäskål kvar och kan röra den, och har länge undrat varför man inte kan koppla knäleden till denna, och med en motoriserad sådan få i princip full kontroll. Man med de dåliga batteritider knäleder har så har jag inte forskat mer i det, dessutom är det få som amputerats på det viset så jag tror nog marknaden är väl liten.

I vilket fall ger ovan typ av genombrott en intressant framtid.