Fjällen september 2013

 

 

Jag beslutade att följa med min far och syster till fjällen för att se hur jag klarade av vandring i den miljön. Från början hade de andra två tänkt att göra en vandrings runda från Storulvån mot och in i Norge och sedan tillbaka igen via lederna och över topparna som fans där. Jag kommer inte ihåg exakt vilka toppar, eller vilken runda det var men tänkte att det var för tufft för mig. I alla fall för första gången utan att veta något om terrängen eller hur långt jag klarar av att gå i den. Som tur var så hade min syster och far ingenting emot att göra dagsutflykter, så med detta som plan satte vi av mot Storulvån.

 

Jag hade som vanligt flera betänkligheter och oroade mig för terrängen, och såg framför mig de hemska skolresorna till Kullen när jag var liten. Där vi klättrade längs de branta bergssidorna, gruset, småstenen och det hala underlaget gjorde det till en plågsam upplevelse… Samtidigt var det ju innan geniumknän och kolfiberfötter. Detta var en annan spännande sak då det var första gången jag skulle kunna testa Genium riktigt ordentligt. Detta tillsammans med nya kläder och allting. Enda nackdelen jag egentligen hade med mig i bagaget var att hylsan åter igen var på tok för stor på grund av viktminskning, men det var bara att hantera. Hade med mig utfyllnadsstrumpor för att minimera skavsåren, samt skavsårsplåster för häl 🙂

 
 

Resan till Storulvån gjorde vi genom Norge och det var så härligt när vi väl började se fjällen, de känns mäktiga när man kommer från de skånska slätterna, vi hade gissningalekar om hur högt trädgränsen var och så vidare. Det var sent när vi väl kom upp, och utan visning lyckades vi lägga oss på fel platser i vandrarhemmet och fick omlokalisera mitt i natten.

Dag 1:

Det var så härligt att gå till frukosten med all förväntan samt mes den fina utsikten upp mot fjällen. Det var framförallt Lillulven och Getryggen som man direkt såg från stationen. Vi valde att bege oss upp på Lillulven, det låg nära, samt om jag skulle ha bästa chansen att ta mig upp på en topp så var det ju första dagen, sen vet man ju inte hur benet mår.

När jag såg stigarna blev jag först förskräckt, över hur brant och stenigt det var, faktum är att jag nog blev förskräckt över var ny miljö jag stätte på. Pappa och min syster hade skoj åt det senare, att jag flera gånger förvarnade för att det kunde bli för tufft. Men faktum är det att jag tog mig hela vägen upp genom sten, branter, ljung, slask och snö 🙂 inte heller var jag så slut som jag räknat med. Att använda genium i denna miljön var både lärorikt och riktigt trevligt. Det var detta pappa och systern, hade roligt åt ”Först tror du allt e för besvärligt och sen springer du runt som en bergsget”. Onekligen lite kontrast, men jag vill ju inte vara så försiktigoch dessutom ta ut misslyckanden i förskott. Dags att tänka om här, brukar ju alltid säga att det första man måste glömma är att det är omöjligt om man skall lyckas med det. Skall försökaleva efter det också och sluta gnälla.

Det går inte att komma från att jag hade ont i stumpen i slutet på dagen, men jag hade fyllt hylsan med att vecka långkalsongerna mellan linern och hylsan, från lamellen och upp. Detta hjälpte till att motverka skav både vid hylskant och nere med. Jag hade dock benet av så mycket jag kunde och rengjorde stump och liner ordentligt.

Dag 2:

Jag valde att ta en chansning och sätta på skavsårsplåster på hud som gjorde ont sedan gårdagen, innan dagens utflykt. Detta hjälpte till att fylla ut ytterligare längst ned och visade sig vara helt rätt i efterhand för att skydda utsatt hud.

Som det blev för denna dagen var planen att gå upp för getryggen men sedan ta ett spår längs sidan av berget och sedan ner till en raststuga, och tillbaks längs leden. Turen var på ca milen, mestadels genom sank ljung och björksly. Vi hadde dock turen att allt var torrare än normalt, denna gången var det också daga för min syster att vara den som tyckte det var obehagligt. Jag däremot tyckte det var helt ok, med protes har man ju förwdelen av art ha en fot som det inte gör nägot om den blir våt 🙂 Tror o andra sidan inte jag fick någon väta in i kängorna på hela turen, inte ens när vi vadade en å och de andra tog av sig bart.

Det enda missöde var att jag lyckades bryta ena staven och fick låna en av min syster… Ja jag går ofta med stavar, ibland hänger de bara på ryggsäcken men i denna fjällmiljö fan jag ofta trygghet i att faktiskt använda dem. Dessutom gjorde syster och far det samma efter första dagen då de sett fördelarna med att hela kroppen arbetar och delar belastningen.

Detta var en tuff tur, inte bara 4 km+ sankmark utan nästan ännumer när vi kom till fjällleden. Sant det såg ut som en motorväg i jämförelse och nog gick det snabbare km/min men det var ojämt, små stenar och rullande grus/singel jag gillade definitivt inte detta, men utaikten var super och vi träffade trevliga människor på färden.

Jag var bra trött i stumpen när vi kom hem men inga blödande sår efter detta heller 🙂 Jag valde att he benet av samt att gå isäng tidigare… Ordentlig rengöring även dennq dag men jag drog ej av plåster och tejp då kjag befarade att huden följt med iså fall. Men jag tog faktiskt chansen att gå en kurs i fjällöverlevnad innan jag kröp i säng.

 

Dag 3:

Denna dag ville min syster i första hand bestiga den lite mer utmanande Getryggen. Jag var med på detta så vi gav oss av med detta målet. Det var en tuff bestigning uppåt, men vilka utsikter vi hade att beundra.

Jag tog mig upptill den övre randen och där blev det i princip regelrätt klättring över snö och is. Efter några meter av detta bealutade jag att jag uppnått tillräckligt för att vara nöjd med resan, detta samman med att syster och far var riktigt oroligaför mig gjorde att jag vände ner igen. De två andra fortsatte till toppen, något som innebar betydligt mer klättrande samt krypande. Senare fick vi veta att det fanns en annan väg upp som var längre men betydligt lättare.

Men jag ångrar inte att jag avbröt. Fick en eftermiddag för mig själv på bergssidan där jag for fram och tillbaka iväntan på de två andra. Deta gav mig en lysande chans att testa Genium till det yttersta. Leden är i mycket helt lysande i denna miljö, med undantag för igången så är den ett nöje att gå isådan miljö med. Det jag dock tyvärr noterade var att batteritiden snabbt gick ner i påfrestningen, synd att man inte kan lita på 5 dagar… O andra sidan kan jag inte tänka mig en led jag hellre har i denna miljön… I alla fall inte på marknaden nu.

Inte heller denna dag fick jag några blödande sår… Helt otroligt.. Med hylsa som var för stor och allt…

Jag har skrivit ovan från minnet nu flera månader efter, men jag hoppas det var av intresse ändå, och jag ber om ursäkt för fördröjningen.

 

Vandring

Måste skriva lite då det händer ganska mycket, men det blir nog lite snabbt och torftigt, ni får ha överseende.

Nu är det höst och min favoritsäsong för att vara ute och gå. Kanske inte för att det är som finast då utan för att det är behagligast. Dessutom minst problem med stumpen.

Förra helgen var jag iväg och vandrade med min far från Christinehof till kusten ca 2 mil, vi skulle egentligen gått tillbaka dagen efter men på grund av flera anledningar var jag tvungen att bryta. Detta var min första vandring på länge och till största delen var det kanske ovana som gjorde att jag fick ont i fot och stump. Dessutom fick jag en liten bula på stumpen som började göra ont efter 6-8 km. Men jag valde i alla fall att avbryta och inte gå dag två. Vi åkte hem och tog en ordentlig carbonara istället 🙂

En av anledningarna till att jag inte pressade igenom dag två var också att vi skall till fjällen idag, denna helgen. Jag, min syster och pappa… Under fyra dagar skall vi vandra i fjällen… Riktigt spännande, har själv inte gått i fjällen någon gång.

Hur kommer det att gå:

Kommer terrängen att vara för mycket?

Kommer det vara för halt och farligt? (grus, vått, snö eller slask)

Kommer jag kunna gå hela dagar?

Kommer jag att hålla de andra tillbaka?

Många frågor och orostankar är det som dyker upp nu innan. Till detta kan tilläggas att jag har ett nytt ben, både led (Genium) och fot (Triton). Hylsan är dessutom på tok för stor efter viktminskning.

Det är lite roligt, jag har nu gått ner 20 kg på ett år och när jag vandrade förra året vägde jag med ryggsäck ca 135kg och nu väger jag med ryggsäck 114kg. Det är också roligt att inte längre vara fet enligt BMI utan ”bara” överviktig, kommande år blir målet att gå ner de 12 återstående kilona samt jämna ut.

Genium och Triton, det är en underbar ny teknik men det är också många nya rörelser jag måste lära mig och nöta in. Dessa nya rörelser innebär även annan belastning på skinn, muskler och leder som kroppen måste vänja sig vid. Det som jag hitintills har mest problem med är Geniums dåliga frigång i t.ex. gräs… Det bästa hitintills är Tritons underbara balans.

Jaja… Tänker skriva mer om hur det fungerar framåt men nu handlar det om att fokusera på att genomleva vandringen i fjällen samt att få ut mest av denna. Mina enda knep just nu är låg vikt i packning… stavar för avlastning, säkerhet och balans och långsam takt med många pauser.

Träning, skav och annat.

Dyslexi status: ej rättad.

Det var ett tag sedan nu så jag kände att en uppdatering var befogad. Allt är fortsatt riktigt bra och jag har inte mycket att anmärka på just nu.

Axeln verkar läka bra och jag har inte mycket ont av den alls, igår provade jag att träna den… Vanligt pass men med färre eller inga vikter och färre repetioner. Var märkbart svagare i armen men det betyder nog bara att den behöver läka lite till… Inte blev jag särskilt öm nu dagen efter så jag kan nog köra på mer t.o.m. Har semester en vecka nu så det blir nog efter, om jag inte tar med TRX eller kör crossnature pass.

Gång: jag har nästan lagt om helt till gym nu, dels på grund av att hylsan igen passar sämre (viktminskning/omfördelning) och jag får mindre skav på gåband… Även om det är tråkigare 🙂

Cykel: har cyklat plant eller fram och tillbaka till gym, men inte vågat mer då jag vill ha kontroll på hur mycket jag anstränger axeln.

Övrig träning, har beslutat att jag åter skall bygga upp en muskelreserv. Dels för att gå ner i vikt i längden, men även för att lättare hålla vikten utan att behöva hålla igen hela tiden. Och dels för att jag faktiskt gillar att träna igen, har kört ca 2t 6d/v nu ett tag och det känns riktigt bra. Så fort axeln e helt ok skall jag köra på ordentligt igen. Tänker variera med gym, crossnature, hijking och kajaking för att inte bli uttråkad. Tänker dessutom träna mer kropps styrka och airobiskt… Än punktträning muskel träningen jag tränade förr när jag byggde.

Protesmässigt:

Just nu har jag mestadels problem med passform och glapp i hylsan som orsakar skavsår. Detta beror på att stumpen fortsätter ändra form med träning och viktförändring.

Jag har även problem med att jag får ont i stumpen då min protes är för styv och stötarna blir för hårda… Hoppas få den nya foten snart… Fattar inte varför sådant skall dröja flera månader 🙁

Ovan medför även att jag översträcker den friska foten och får ont i tårna då jag försöker kompensera.

Har heller inte fått skyddet till min badprotes så den är fortsatt farlig för barnen när jag badar med dem 🙁 måsta vara ett halvår snart jag väntat på det.

Vet det blev lite gnälligt där men allt i allt fungerar det mesta riktigt bra 🙂 och jag bara längtar till jag kan träna ordentligt igen.

 

Trevlig midsommar på er!

 

Blandat… Uppdateringar och glömt..

Dyslexi status: ej rättad.

Hur långt gick jag då… Med Genium.. Jag lyckades få ihop 45 000 steg dvs. 90 000 om man räknar två ben. Riktigt stolt över det trots att jag inte nådde målet. Med tanke på att låneleden i sig bara gått 110 000 steg sedan Januari när jag fick den.

Axeln… Efter bedövningen släppte kändes det om om jag hade varit med om en boxningsmatch… Axeln i sig kändes bra men med fläskläpp, med tandmärken, rejält ont i nacken och yrsel/ illamående som satt i kändes det inte skoj. När jag ringde till sjukhuset för att höra vad som hänt mig under operation… så bara skickade de mig mellan avdelningar i växeln, med meddelande typ… Det är inte vi, det får du fråga läkare… Jag bara opererar du får fråga narkos… Etc.

Det hala gjorde mig bara ännu mer orolig och jag började inbilla mig att de tappat mig… Då de fortsatte nolla mig fram och tillbaka ringde jag för att få någon annan att kolla jag var ok till vårdcentralen… De tyckte jag var löjlig… Det var klart att inget hänt mig… Och det visste min själ de… De hade mycket mer erfarenhet än mig…

Det hela var riktigt surrealistiskt och jag blev bara mer orolig… Som tur är har jag en mycket kunnig läkare som är kompis och som jag kunde ringa. Han förklarade att inget av symptomen var konstiga. Eftersom de gör operationen med mig sittande och då jag intuberas… Så måste de böja nacken bakåt i en onaturlig ställning, detta tillsammans med att läppen kan koma i kläm och att man ofta biter till i slangen… Det gjorde att allt var naturliga symptom.

Så tråkigt att ingen annan bara kunde förklarat detta för mig istället för att bolla runt mig och kalla mig löjlig.

Nu ringde faktiskt Operationsläkaren lite senare och frågade om jag fått svar, samt sade att de gärna ville kolla upp mig om jag hade fortsatta problem nästa vecka.

Jag bara tänker att så mycket oro som kunde undvikits med raka svar och ansvarstagande.

I övrig känns faktiskt axeln riktigt bra och rörlig… Gör ordentligt ont ibland, men som doktorn sade innan operation.. Inget jämte annat jag varit med om 🙂

Försöker hoppa över smärtstillande så mycket jag kan så jag känner hur mycket jag kan pressa användandet… men äter när jag behöver vara trevlig :)… Skall va med barnen och så.

Idag gjorde jag dock en ogenomtänkt miss… Tänkte jag kan ju fortfarande gå/vandra med axeln så jag fick med min syster på att gå lite Skåneled. Sällskap och som bonus någon som bär åt mig när jag inte kan ha ryggsäck. I vilket fall noterade jag inte att jag fick skav förrän det var för sent, förmodligen pga smärtstillande. Hade jag känt av det som jag brukar hade jag kunnat ändra lite på liner och så… Men men… Vi fick bryta efter dryga milen vilket är en ok sträcka i alla fall.

Lyckades komma upp i världsrankning av ca350 av 5000 vandrare på runkeeper… Vet inte vad det är värt men nog är det lite uppmuntrande 🙂

Just det… Min C-Leg började knaka och knäppa oroväckande så trotts att den är nyservad har jag nog lyckats slita sönder något igen.

Genium en fantastisk led.

Eftersom jag är som jag är och fokuserar på sådant som kan förbättras eller tänkas om är det också viktigt att skriva om det positiva. Mitt stora problem här är att jag har mycket lättare att fokusera på det som jag upplever som begränsande… inte pessimistiskt men för att jag vill lösa det.

I vilket fall så är Genium verkligen en mycket bra led, och tekniken är oerhört intressant. På samma gång som möjligheterna redan nu, men även med uppdateringar i mjukvaran är enorma.

En sak som mycket tydligt märktes var att Genium var mycket snabbara i sina kalkyleringar och responstider. Detta innebar att den fångade dig direkt när du behövde detta och gav stöd i sådana tillfällen innan du egentligen märkte att du behövde det.

Att gå över från C-Leg till Genium var väldigt lätt eftersom just Genium var så mycket mer responsiv. Att däremot gå tillbaka till min C-Leg var inte en bekväm upplevelse eftersom man så snabbt utan att tänka på det lärt sig lita på Genium’s bättre responstider men även på det stabilare stöd som denna erbjuder. Att gå med C-Leg igen känns fortfarande nu dagar efter som både osäkert och vingligt i jämförelse.

Det är faktiskt mycket intressant att det gick så snabbt att vänja sig vid Genium, men sådan tid att vänja sig tillbaka. Det tyder på att leden är ett mycket bättre stöd än man egentligen upplever den som.

Här kommer vi till något mycket viktigt för de som testar dessa leder för första gången, speciellt med tanke på mina tidigare artiklar. Du som brukare kommer att känna dig motarbetad och hindrad med en intelligent led. Detta får du räkna med, och speciellt är detta sant om du har en fri ointelligent led från början. Dessa leders primära syfte är inte att hjälpa dig bli stålmannen, deras primära syfte är att ge dig en bättre och säkrare gång. När du provar en sådan här led för första gången måste du ha hjälp att få den inställd ordentligt, någon som bedömer din gång går du bättre… vilka inställningar skall du ha?.. etc. Sedan måste du ge allt… tvinga dig själv att gå med leden så mycket du kan även om den känns avig… och anamma och lära dig arbeta med det som känns som begränsande…

Varför?… Jo, helt enkelt för att detta lär/tvingar dig att gå bättre… ger dig en bättre gång och mindre slitage… Du kommer att må bättre, få muskler att klara påfrestningar bättre och få mindre värk och förslitningar… Detta är skitviktigt, speciellt om du är protesbrukare som jag ett helt liv.

Mina slutledningar och kommentarer är inte som en ovan användare, utan som en som har haft dessa leder ett bra tag redan och därmed har ett hum om vilka begränsningar som är bra och vilka som kan tummas på. Men detta kan både vara personligt och något jag har fel angående, och här måste även jag lita på min ortoped ingenjör samt Otto-Bock i detta fall.

När du väl har en intelligent led som passar dig och ger dig en bättre gång, då är det dags att kolla på vilka som ger dig det lilla extra utöver det du verkligen behöver. Här snackar vi om livskvalitet… Gillar du åka skidor kan du välja en led med program/inställningar för detta… ridning, vandring…. Etc.

Nu har jag inga direkta erfarenheter av andra intelligenta leder, dels för att de flesta inte fungerar antingen på grund av min vikt eller på grund av bygghöjd eller något annat. Jag läser dock på så mycket jag kan om de som det finns information på nätet om.

Men av de leder jag har erfarenhet av är Genium i den absoluta toppen av leder, den ger inte bara en bra gång åt brukaren, den ger också väldigt lite övriga nackdelar och den har massor med valfrihet i program. Du har t.ex. 5 stycken program att välja mellan med fjärren. (Läs mer i min artikel om fjärren.)

Snabbt om några personliga fördelar:

  • Batteritid 5 dagar +, jag gillar att campa etc. Batteritiden är en enorm förbättring jämfört med andra leder. Visserligen har Össur så man kan ha med sig extrabatteri, men dessa väger ½ kg och du vill inte öka din packning med 2.5kg+ för en vecka. Du har normalt mer vikt med ändå som protesbrukare.
  • Vattenskyddad, visst som jag nämnt är det inte 100% men det är riktigt bra i alla fall, och som Otto-Bock sagt skall det inte vara problem att vada över bäckar och så. Stänk klarar den bara man inte doppar själva leden kan man doppa foten upp till leden.
  • Fri swing när batteriet dör… du behöver inte längre vara orolig att batteriet dör eftersom leden går att få med lös led som inställning i detta fallet. Det innebär att du kan fortsätta gå med det… möjligen ha med sig en insektsnyckel så man kan få hälen längre fram så att benets låsning kan kontrolleras säkrare i detta fallet.
  • Trapp/slänt bestigning… Denna funktionen är faktiskt även om lite svår att använda riktigt bra. Och nu menar jag för träning, du får äntligen chansen att öva muskler du normalt aldrig använder även utanför gymmet. Nu kan man ju fundera på vad det gör om man inte är bodybuildare men detta är muskler som gör dig säkrare och ger dig bättre kontroll över din protes. Att träna upp dessa kommer ge dig ett bättre liv, så se till att gå i trappor allt du kan 🙂
  • Sittfunktion, det finns en ny funktion som gör leden fri när du sitter ner, och det känns som en så liten grej men det gjorde saker och ting mycket smidigare. När du skall flytta benet för förbigående, sätta på dig skorna, eller placera foten för att stiga upp… riktigt bra!
  • Varierad gång… jag älskar att kunna gå i olika hastigheter, fattade inte hur mycket jag saknat detta innan jag provade Genium. Det är otroligt… kanske svårt att fatta för andra.. och visst kunde jag innan tvinga fram olika hastigheter… men då var det alltid obekvämt… med Genium var det inte obekvämt.. även om jag visst hade svårt att vänja mig.

Om ni är i den aktivitetsnivå att denna typ av led diskuteras så skall du definitivt prova Genium.

Jag hoppas denna artikel serie varit informativ och att jag visat på att jag vill att utvecklingen skall gå snabbare. Utan att vara för kritiskt orättvis. Samt att det ändå når fram hur fantastisk jag tycker utvecklingen ändå är. Det är en fantastiskt spännande tid att vara amputerad, med den utveckling som är… Det tycker jag verkligen.

Genium… Stegräknare… Skryt

Dyslexistatus: ej rättad.

Tittade precis till stegräknaren på Geniumknäet jag testar. Jag har gått 16000 (32000 för tvåbenta) steg sedan jag fick det. Vilket innebär att benet hade gått ca 110000 sedan servicen innan jag fick det. Servicen är gjord i januari 12:e.

Nu funderar jag… Knäet är uppbokat konstant av aktiva brukare som får ha det i två veckor var… Med lång väntetid. Det ger ett genomsnitt på ca 6000 steg per vecka, 12000 per brukare.

Då kommer jag fram till att redan efter tre dagar måste jag vara en av de mest aktiva (på att gå) som använt denna led… Skitroligt för mig.

Men samtidigt vad tråkigt… Att de som säkert precis som jag spänt ser fram emot att testa leden inte orkar/kan gå mer… Hur kan de då förväntas utvärdera den på denna korta tid… Jag känner att jag bara börjat lära mig den efter 16000 steg.

Skall i alla fall försöka få upp stegen vad jag kan… 220 000 hade varit skoj men troligen orealistiskt… 200 000 kanske går 🙂 Den skall in igen den 21:e.

Genium test, dag två

Dyslexi status: ej rättad.

Var ute och rastade Genium och Hund idag på 7km rundan, genom skog och terräng såväl som asfalt. Genium har en stegräknare, lite coolt… Den sade 5000 steg vilket borde vara 10000 om man räknar båda benen.

Försökte ställa om vinkeln för frigång men det gav inte någon stärre skillnad utan jag fick helt enkelt sparka igenom gräset. Extra träning i sig det 🙂

Det finns en del andra saker jag tycker är svåra att bli kompis med också. T.ex. Flexet vid hälisättning det känns nästan bara som en energitjuv, och det tog mig nästan 5km innan jag började känna mig bekväm med det. En konstig sak var dock att i svag nedförsbacke kändes det nästan som om det gav energi tillbaka. Detta fenomen gör att jag funderar på om det kan ha med denna dåliga fot att göra. Vi han ju inte få testa en triton tillsammans vilket var synd. Utöver fot så kan det givetvis vara en lärosak eller förtroendesak så jag får testa mer innan jag tycker det är fel.

Trapp, frigångsläget är skitskoj… Hade långa partier där jag nog såg ut som en konstig spindel försökandes aktivera läget och pricka uppskjutande stenar. Skoj i alla fall men det krävs mycket träning att få det att flyta snyggt… Tror faktiskt det har med fot att göra också.

Imorgon är det Crossnature träning, skall försäka bistå i att utveckla moment som funkar för amputerade i denna sport.

Hinner inte skriva mer idag tyvärr, måste sova… Långt att köra tidigt imorgon.

 

Roligt.. Prova Genium!

Otto-Bock hade fått ett återbud på att provgå med Genium. Det innebär att jag nu får tillfälle att prova denna redan på Torsdag.

Vet ni vad som är ännu häftigare… Jag har möjlighet att ha det över en träningsweekend det är hur coolt som helst.

Vi har även pratat om en ny fot och jag hoppas de får hem den till dess. Det vi pratat om är en Triton där min OT vill köra 3C60 och jag 3C61 då den har bättre dämpning. Vilket är det jag framförallt är ute efter jämte nuvarande fot som ger för hårda stötar. OT skulle se om vi kan prova bägge.

Jag hoppas kunna skriva mer om bägge dessa intressanta delar och hoppas verkligen de är så bra som alla säger. Kanske kan jag ta med mig video utrustning på träningen och klippa ihop lite.

Några önskemål om vad som skall testas utförligt?

Brevskrivande… Träning

Skrev ett brev till läkaren som jag passade på att lämna när jag var där. Fortfarande nedstämd men har gjort vad jag kan göra för nu i alla fall. Inget är ju direkt bråttom ännu, även om det hade varit roligt att kunna springa innan det är med snöskor.

Det viktigaste är dock att fortsätta träna och gå ner i vikt.

Har faktiskt kompletterat sjukgymnastiken med ett gymmedlemskap. Jag gillar det nya gymmet en hel del. Det är ett klassiskt gym där man lyfter saker, inte en massa golfsimulatorer, rätt kläder och spinning 🙂

Skall upp till visingsö i helgen och hjälpa en instruktör utvärdera möjligheterna till crossnature för amputerade… Blir nog tufft… Hoppas det.

Cyklingen går riktigt bra, men min cykel behöver en genomgång, dåliga bromsar till en hallandsås är inte skoj. Det är ju bara att få fixat… Kanske kan jag få det gjort imorgon.

Just det! Jag var ute och gick en folkhälsovandring i helgen – postrånevandringen över åsen. Den arrangeras varje år tydligen och den kan varmt rekommenderas. 1.5 mil sade GPS:en men arrangörerna sade 1.1 Vi tog det lugnt i alla fall med fika och barn.

Dagens, träningslogg

Mycket med trädgård och jobb. Har inte glömt att skriva – bara svårt att klämma in något längre inlägg.

Var i alla fall ute och gick en runda idag med – trots att det var vilodag. Tog med mig lunch, gick ut och satte mig vid ån och gick tillbaka med stavar.

Ca 3,5 km

Efter det krattade jag löv och rensade rabatter ett tag. Mer av det imorgon.

Far ville också gå en långrunda i helgen vilket känns lockande men trädgården får komma först – iaf i morgon.