Träning, skav och annat.

Dyslexi status: ej rättad.

Det var ett tag sedan nu så jag kände att en uppdatering var befogad. Allt är fortsatt riktigt bra och jag har inte mycket att anmärka på just nu.

Axeln verkar läka bra och jag har inte mycket ont av den alls, igår provade jag att träna den… Vanligt pass men med färre eller inga vikter och färre repetioner. Var märkbart svagare i armen men det betyder nog bara att den behöver läka lite till… Inte blev jag särskilt öm nu dagen efter så jag kan nog köra på mer t.o.m. Har semester en vecka nu så det blir nog efter, om jag inte tar med TRX eller kör crossnature pass.

Gång: jag har nästan lagt om helt till gym nu, dels på grund av att hylsan igen passar sämre (viktminskning/omfördelning) och jag får mindre skav på gåband… Även om det är tråkigare 🙂

Cykel: har cyklat plant eller fram och tillbaka till gym, men inte vågat mer då jag vill ha kontroll på hur mycket jag anstränger axeln.

Övrig träning, har beslutat att jag åter skall bygga upp en muskelreserv. Dels för att gå ner i vikt i längden, men även för att lättare hålla vikten utan att behöva hålla igen hela tiden. Och dels för att jag faktiskt gillar att träna igen, har kört ca 2t 6d/v nu ett tag och det känns riktigt bra. Så fort axeln e helt ok skall jag köra på ordentligt igen. Tänker variera med gym, crossnature, hijking och kajaking för att inte bli uttråkad. Tänker dessutom träna mer kropps styrka och airobiskt… Än punktträning muskel träningen jag tränade förr när jag byggde.

Protesmässigt:

Just nu har jag mestadels problem med passform och glapp i hylsan som orsakar skavsår. Detta beror på att stumpen fortsätter ändra form med träning och viktförändring.

Jag har även problem med att jag får ont i stumpen då min protes är för styv och stötarna blir för hårda… Hoppas få den nya foten snart… Fattar inte varför sådant skall dröja flera månader 🙁

Ovan medför även att jag översträcker den friska foten och får ont i tårna då jag försöker kompensera.

Har heller inte fått skyddet till min badprotes så den är fortsatt farlig för barnen när jag badar med dem 🙁 måsta vara ett halvår snart jag väntat på det.

Vet det blev lite gnälligt där men allt i allt fungerar det mesta riktigt bra 🙂 och jag bara längtar till jag kan träna ordentligt igen.

 

Trevlig midsommar på er!

 

Hitta sig själv…

– Hur är det?

– Så himlans bra, kan bara inte förklara hur bra det är!

Så svarar jag på den frågan just nu, och det är verkligen så… Jag kan knappt beskriva hur bra det är just nu och hur ljust allt ser ut. Bekymmersfritt… Nej men för vem är det, det?

Vad babblar jag om… Jo.. Under två år sedan att fall har jag ju haft ont i axeln. Detta har inneburit att jag inte kan sova. Detta i sin tur har gjort att jag varit trött, ofokuserad, apatisk och allmänt inte känt igen mig själv.

Efter så lång tid hade jag börjat tvivla på mig själv… Tvivlat på att jag klarar jobba en hel dag… Tvivlat på att jag kan hålla saker i minnet mer än någon minut… Tvivlat på min koncentration ( som varit ett kännetecken för mig)… Tvivlat på att jag kan vara trevlig i mer än korta perioder…

Jag hade helt enkelt förlorat mig själv i ett stort mörker som jag inte hittade ut ur eller ens såg själv… Djupt va 🙂

Efter axeloperationen kan jag nu helt plötsligt sova igen… Det är lite lustigt eftersom jag har mer ont nu egentligen, men på något sätt inte samma ont.

Som resultat av att jag kan sova så…

  • Kommer jag upp om mornarna… Utan klocka och är utsövd!
  • Hör barnen och kan hjälpa dem utan att känna mig som en zombie när de vaknar på natten.
  • Minns jag saker i mer än 2sekunder.
  • Jag kan koncentrera mig på saker jag gör utan att hamna på villospår direkt.
  • Jag känner mig trevligare mot familj och vänner… Känner dessutom för att vara social igen 🙂
  • Ringer folk och pratar med mig igen, ber om råd och hör hur det är… Istället för att prata med frun min… Nog ett bevis på ovan punkt.
  • Jag känner mig genuint intresserad av saker igen… Jobbet… Barnens skola och förskola… IT/Datorer… Att lära mig saker…

Framförallt känner jag igen mig själv igen… Visst jag känner att jag inte är helt i mål men nästan 🙂 det är sååå härligt. Åter känner jag att jag klarar sådant man bör klara igen, och det var länge sedan allt kändes så bra som nu.

Bara ett ganska trevligt problem… Jag får ju inget göra medan det läker… Och detta är så frustrerande… Min fru körde t.o.m. iväg mig från trädgården för att jag inte skulle hjälpa till med rabatterna här om dagen 😐

Men det är ju övergående… Skall bara stå ut i två veckor till (enl läkaren) så får jag hoppas det är läkt då.

Om någon har samma sömnproblem och funderar på den operationen… Kan jag bara rekommendera den… I alla fall som det känns nu… Får ju se hur det känns när jag kan använda armen fullt igen… Samtidigt är redan sömnen värt otroligt mycket jmfrt med andra besvär… I alla fall för mig.

Axel, boxningsmatch och sjukgymnast…

Min sjukgymnast och sjuksyster ”skällde” lite på mig att jag måste hålla mig lugn med axeln. Jag måste vila även om jag tål smärtan. Gissar att detta är svårare när man är mer van vid smärta, öven om jag givetvis inte alls vet hur andra upplever smärta. Inte heller upplever jag mig själv som så tålig, det bara känns förhållandevis bra mot vad jag väntat mig.

Min sjukgymnast sade också att det är vanligt att man mår bättre precis efter operationen men att det straffar sig senare om man inte tar det lugnt. Nog känns det mer nu än precis efter men så brukar det vara… Gissar att det är när nerverna börjar läka.

Konstigt, ingen som ringer och talar allvar med en när man käkar chips, godis och glass i soffan… Visst det känns bra just nu men det straffar sig i längden.. Du kommer känna dig tung och slö längre fram.

Jaja, jag får skärpa mig.. Mindre aktiviteter och mer läketid ett tag… Och ville jag träna så kunde jag ju träna benen, inte något jag brukar träna annat än de som halkar efter med protes.

Boxningsmatch, som en bieffekt av min operation kändes det som om jag varit med om en boxningsmatch efteråt. Fläskläpp, smärta i tänder, ont i nacken, huvudverk och yrsel som satt i. Även tandavtryck från övre framtänderna i underläppen och avslagna flisor från två tänder.

Känner mig lite löjlig de flesta symptomen går att förklara som normala utom tänder och läpp men jag vill ju veta vad som hänt mig… Tycker det är konstigt att ingen märkt något under operationen… Läppen måste ju ha blött.

Har ändå varit på möte med dem och de också har bara inställningen verkar det som… att jag är löjlig tills jag tar upp tänderna i alla fall.

 

Blandat… Uppdateringar och glömt..

Dyslexi status: ej rättad.

Hur långt gick jag då… Med Genium.. Jag lyckades få ihop 45 000 steg dvs. 90 000 om man räknar två ben. Riktigt stolt över det trots att jag inte nådde målet. Med tanke på att låneleden i sig bara gått 110 000 steg sedan Januari när jag fick den.

Axeln… Efter bedövningen släppte kändes det om om jag hade varit med om en boxningsmatch… Axeln i sig kändes bra men med fläskläpp, med tandmärken, rejält ont i nacken och yrsel/ illamående som satt i kändes det inte skoj. När jag ringde till sjukhuset för att höra vad som hänt mig under operation… så bara skickade de mig mellan avdelningar i växeln, med meddelande typ… Det är inte vi, det får du fråga läkare… Jag bara opererar du får fråga narkos… Etc.

Det hala gjorde mig bara ännu mer orolig och jag började inbilla mig att de tappat mig… Då de fortsatte nolla mig fram och tillbaka ringde jag för att få någon annan att kolla jag var ok till vårdcentralen… De tyckte jag var löjlig… Det var klart att inget hänt mig… Och det visste min själ de… De hade mycket mer erfarenhet än mig…

Det hela var riktigt surrealistiskt och jag blev bara mer orolig… Som tur är har jag en mycket kunnig läkare som är kompis och som jag kunde ringa. Han förklarade att inget av symptomen var konstiga. Eftersom de gör operationen med mig sittande och då jag intuberas… Så måste de böja nacken bakåt i en onaturlig ställning, detta tillsammans med att läppen kan koma i kläm och att man ofta biter till i slangen… Det gjorde att allt var naturliga symptom.

Så tråkigt att ingen annan bara kunde förklarat detta för mig istället för att bolla runt mig och kalla mig löjlig.

Nu ringde faktiskt Operationsläkaren lite senare och frågade om jag fått svar, samt sade att de gärna ville kolla upp mig om jag hade fortsatta problem nästa vecka.

Jag bara tänker att så mycket oro som kunde undvikits med raka svar och ansvarstagande.

I övrig känns faktiskt axeln riktigt bra och rörlig… Gör ordentligt ont ibland, men som doktorn sade innan operation.. Inget jämte annat jag varit med om 🙂

Försöker hoppa över smärtstillande så mycket jag kan så jag känner hur mycket jag kan pressa användandet… men äter när jag behöver vara trevlig :)… Skall va med barnen och så.

Idag gjorde jag dock en ogenomtänkt miss… Tänkte jag kan ju fortfarande gå/vandra med axeln så jag fick med min syster på att gå lite Skåneled. Sällskap och som bonus någon som bär åt mig när jag inte kan ha ryggsäck. I vilket fall noterade jag inte att jag fick skav förrän det var för sent, förmodligen pga smärtstillande. Hade jag känt av det som jag brukar hade jag kunnat ändra lite på liner och så… Men men… Vi fick bryta efter dryga milen vilket är en ok sträcka i alla fall.

Lyckades komma upp i världsrankning av ca350 av 5000 vandrare på runkeeper… Vet inte vad det är värt men nog är det lite uppmuntrande 🙂

Just det… Min C-Leg började knaka och knäppa oroväckande så trotts att den är nyservad har jag nog lyckats slita sönder något igen.

Axeln… Känns faktiskt bra

Dyslexi status: ej rättad.

Efter att ha kapat en bit av nyckelbenet (weightlifters shoulder). När jag vaknade på sjukhuset hade jag betydligt mindre ont än när jag kom dit. Men det är klart de hade väl sprutat in smärtstillande då. Nu så här dagen efter gör det betydligt mer ont, men så har jag inte tagit några värktabletter heller. Gillar inte att äta för mycket sådant men får nog ta för att orka med att vara snäll mot barnen senare 🙂

Av någon anledning vaknade jag med en rejäl fläskläpp med tydliga tandavtryck på insidan, vet inte riktigt varför de gett mig en smäll på käften.. Jag tror jag varit snäll 🙂

Har mina misstankar dock, de gör operationen med patienten sittande och en stump ger inte direkt någon balans… Iaf inte som med två riktiga ben. Jag är dessutom tung så inget en vanlig sjuksköterska lätt fångar misstänker jag.

Intubering… Också något som känns efteråt, och så brukar min allergi sätta sig direkt i halsen när den är irriterad.

Men förutom ovan gick operationen riktigt bra och jag tror jag lyckades förbereda helt rätt med träningen också. Tränade upp musklerna runt om så att jag inte lätt fick träningsverk, och sedan precis dagarna innan tränade jag dem måttligt för att få dem att gå in i reparations läge 🙂 absolut inget vetenskapligt haha… Bara egna teorier… Men jag förutsätter att tror man på sådant själv så gör det nytta, och gör det dessutom det så är det bara så mycket bättre.

Just nu gör det som sagt ganska ont… Inget man inte klarar… Har varit med om mycket värre…men det som känns tryggt just nu är att smärtan är av ett helt annat slag än innan. Mer som ordentlig träningsverk kombinerat med mjölksyra. Rörelseförmågan är begränsad men samtidigt långt från att behöva fixeras… Snarare gör det mer ont om jag inte rör den och låter den stelna.

Som det känns nu är detta klart en av de smidigaste operationer jag gjort, och det känns son om man kan återhämta sig helt ganska snabbt. Men det får framtiden utvisa… Jag mår i alla fall bra och är vid gott hopp.

Axel operation…

Dyslexi status: ej rättad.

Idag skall jag operera axeln efter ett fall för två år sedan. När jag hade brytit stumpen för två år sedan och hoppade på ett ben, missbedömde jag en tröskel och föll. Detta fallet tog jag emot med högerarm och det small till ordentligt i axeln. Sedan dess har jag inte kunnat sova ordentligt på grund av smärta.

Efter att jag återhämtat mig från brottet så har de försökt hitta orsaken som de nu kommit fram till är en förslitning vid nyckelbenet där fallet helt enkelt blev droppen som fick bägaren…

Åtgärden är då att ta bort en bit av nyckelbenet. Läkaren sade att detta var en av deras vanligaste operationer och att patienterna… I princip alltid blev av med smärtan och fick tillbaka rörligheten. Nu är jag inte orörlig men det smäller och sticker till ordentligt ibland.

Återhämtningen skulle vara två veckor enligt läkaren… Men när jag läste på på nätet igår så föreföll det som om man normalt gick i mitella 14d och sedan kunde börja röra axeln… Hoppas jag läst fel eller att min doktor är duktigare på att göra ingreppet, så att hans 14d totalt stämmer.

Kommer bli svårt med bara en arm, kommer förmodligen inte kunna få på mig linern.. Eller har ingen lösning på det ännu.

Jaha, ny sitter jag i alla fall och är nervös, och använder de sista minuterna då jag får lov att dricka till lite morgonkaffe. Snart vaknar fru och barn och dagen går igång 🙂 mata… Lämna… Sjukhus….

Hoppas kunna skriva direkt efter OP men det kan dröja ett tag… Sköt om er.

Genium dag

Sitter just nu och väntar på att få prova Genium och se hur den fungerar. De håller på att ställa in den och sätta på den på min hylsa. När John från Otto-Bock berättade om den blir man både inspirerad och förväntansfull. Så mycket teknik och tanke bakom den. Riktigt spännande.

Förutom allt annat behövs nu längre inte något långt avkänningsrör, och OT har nu möjlighet att sätta på adaptrar etc. mer fritt under leden. Detta kan vara som stötupptagare, adaptrar för att vrida… Men jag förutsätter även att det innebär ett friare val av fötter utöver Otto-Bocks egna…

En sak jag inte tänkt så mycket på är Geniums möjlighet att anpassa sig efter hastighet… Men det är faktiskt något riktigt intressant när man tänker på det. Jag var ju ute och gick 1.5 mil i helgen med vänner och noterade följande.

  • Jag gick i min normaltakt snabbare än dem (de hade barn med). Dvs den takt som kändes bäst.
  • Jag kunde inte lätt gå i kapp dem om de hamnade före, eftersom jag inte kunde öka min hastighet mer än marginellt. Oavsett kondition.

Jag har också märkt att jag inte längre kan gå fort nog för att få upp pulsen utan måste normalt göra extra övningar med jämna mellanrum. Med stavar funkar detta bättre då jag får mer ansträngning i samma hastighet.

Nähä… Hoppas de kommer med leden snart 🙂 skriver mer senare.

Roligt.. Prova Genium!

Otto-Bock hade fått ett återbud på att provgå med Genium. Det innebär att jag nu får tillfälle att prova denna redan på Torsdag.

Vet ni vad som är ännu häftigare… Jag har möjlighet att ha det över en träningsweekend det är hur coolt som helst.

Vi har även pratat om en ny fot och jag hoppas de får hem den till dess. Det vi pratat om är en Triton där min OT vill köra 3C60 och jag 3C61 då den har bättre dämpning. Vilket är det jag framförallt är ute efter jämte nuvarande fot som ger för hårda stötar. OT skulle se om vi kan prova bägge.

Jag hoppas kunna skriva mer om bägge dessa intressanta delar och hoppas verkligen de är så bra som alla säger. Kanske kan jag ta med mig video utrustning på träningen och klippa ihop lite.

Några önskemål om vad som skall testas utförligt?

Brevskrivande… Träning

Skrev ett brev till läkaren som jag passade på att lämna när jag var där. Fortfarande nedstämd men har gjort vad jag kan göra för nu i alla fall. Inget är ju direkt bråttom ännu, även om det hade varit roligt att kunna springa innan det är med snöskor.

Det viktigaste är dock att fortsätta träna och gå ner i vikt.

Har faktiskt kompletterat sjukgymnastiken med ett gymmedlemskap. Jag gillar det nya gymmet en hel del. Det är ett klassiskt gym där man lyfter saker, inte en massa golfsimulatorer, rätt kläder och spinning 🙂

Skall upp till visingsö i helgen och hjälpa en instruktör utvärdera möjligheterna till crossnature för amputerade… Blir nog tufft… Hoppas det.

Cyklingen går riktigt bra, men min cykel behöver en genomgång, dåliga bromsar till en hallandsås är inte skoj. Det är ju bara att få fixat… Kanske kan jag få det gjort imorgon.

Just det! Jag var ute och gick en folkhälsovandring i helgen – postrånevandringen över åsen. Den arrangeras varje år tydligen och den kan varmt rekommenderas. 1.5 mil sade GPS:en men arrangörerna sade 1.1 Vi tog det lugnt i alla fall med fika och barn.

Storm i ett vattenglas…? Tror inte det.

Känner mig lite modstämd och nere idag. Skall på röntgen imorgon. Normalt brukar jag få röntgen och sedan tid med läkaren. Dessutom när jag pratade med läkaren sist så var allt så positivt. Jag kunde ha samma läkare som kände till mig som ortopedläkare och de tog på sig ansvaret för mina remisser. Jag var ju så jätteglad efter det samtalet den 11:e April, då vi även sade att vi ses vid nästa röntgen så pratar vi remisser då.

Nu har jag inte fått någon läkartid till besöket imorgon… Så jag ringde till sjukhuset och undrade om de missat det… Nej läkaren hade inte skrivit något om besök… Va? Vad har han skrivit då?

PL: Tid till röntgen… Pratat med H…. D…. vi har ansvar för remisser… Vidare kontakt med patienten sker brevledes…

Är det bara jag som tar sådant här som att de inte alls vill ta ansvar? Att de helt enkelt försöker fly undan diskussion och bryta ner patientens vilja…

Jag tycker detta är skithemskt och dåligt… Nu har jag ju inte fått ett nej eller så… Men jag får ju inte ens pressentera mina behov som överrenskommet.

Inte får man komma fram i tel heller, och sekreteraren ville inte ge en telefontid…

Åka dit och kampa i väntrummet?

Eller överreagerar jag…? Kanske han tänker att det inte är något att tjafsa om – klart han skall få remisserna… Men efter allt slingrande vågar man ju inte tro det.

SKIT!