Brevskrivande… Träning

2012-05-08 • Amputerad, Sjukvård • by

Skrev ett brev till läkaren som jag passade på att lämna när jag var där. Fortfarande nedstämd men har gjort vad jag kan göra för nu i alla fall. Inget är ju direkt bråttom ännu, även om det hade varit roligt att kunna springa innan det är med snöskor.

Det viktigaste är dock att fortsätta träna och gå ner i vikt.

Har faktiskt kompletterat sjukgymnastiken med ett gymmedlemskap. Jag gillar det nya gymmet en hel del. Det är ett klassiskt gym där man lyfter saker, inte en massa golfsimulatorer, rätt kläder och spinning 🙂

Skall upp till visingsö i helgen och hjälpa en instruktör utvärdera möjligheterna till crossnature för amputerade… Blir nog tufft… Hoppas det.

Cyklingen går riktigt bra, men min cykel behöver en genomgång, dåliga bromsar till en hallandsås är inte skoj. Det är ju bara att få fixat… Kanske kan jag få det gjort imorgon.

Just det! Jag var ute och gick en folkhälsovandring i helgen – postrånevandringen över åsen. Den arrangeras varje år tydligen och den kan varmt rekommenderas. 1.5 mil sade GPS:en men arrangörerna sade 1.1 Vi tog det lugnt i alla fall med fika och barn.

Lägesrapport..

2012-04-28 • Amputerad • by

Lite tråkigt att jag inte känt mig ha tid att blogga. Det har faktiskt hänt en hel del roligt. En del jag inte ens kan prata så mycket om.

Status först, träningen går lagom bra… Inte super men helt ok. Cyklingen känns som om den gör nytta på kondisen. Har även skaffat en personlig instruktör ”app” i iPaden för träning hemma. Ganska kul men gu’ vad slut man blir på bara 5-10 min 🙂

Håller på med en ny comunity site för amputerade… Skall bli riktigt roligt att se vad den kan få för bemötande. Finns ett tydligt sug efter det men det är svårt att få folk att engagera sig i administration av den… Vi får se… Skall göra lite instruktions videos så kanske det släpper.

Axeln… Nu har de beslutat att det som är fel och hindrar mig att sova med smärta går att avhjälpa med en operation. De skall korta av nyckelbenet… Låter lite ruskigt… Tänk om det försvårar användandet av kryckor i framtiden… Men det trodde inte doktorn och jag får ju lita på honom.

Nya hylsan har fungerat utmärkt 🙂 har nu fått en likadan till badprotesen. Lagom till det börjar bli dags för kajakande. Ett stort problem just nu med badprotesen är att Otto-Bock inte släppt någon klädsel till leden ännu. Och allt är väldigt lätt för barnen att skada sig på just nu när vi leker i vattnet… Läskigt. Speciellt när det blir dags för sjö och hav där det är mer grumligt än i badhuset. Badhuset är visserligen läskigt med… Trängsel och fler barn man måste akta än sina egna.

Det var vad jag kunde komma på nu innan jag somnar… Hoppas hinna fler artiklar i helgen. Är du amputerad och vill hjälpa till med en site som moderator… Hör av dig.

Annars ha en underbar helg 🙂

Amputee sports clinic 2012

2012-04-17 • Amputerad • by

Dyslexi status: ej rättad.

Jag måste erkänna att jag har riktigt svårt för att besluta vad jag tyckte om sammankomsten.

Det var mycket intressant och väldigt roligt att träffa medamputerade. Samtidigt upplevde jag mycket som lite torftigt, men är förmodligen lite färgad av datorvärlden.

Jag blev lite besviken på att det inte fans möjlighet att prova på olika leder och löpare fötter, det borde inte ha varit några problem för tillverkarna att ha tekniker och utrustning med sig för att låta oss prova. Snarare verkade utställarna aningen apatiska och mest sitta av dagen. När jag var framme och tittade på utrustning var det ingen som pratade med mig självmant. Össurs utställningspersonal var alla nyanställda och saknade kunskap om produkterna, de bad att få återkomma om de flesta frågor vilket väl är ok… Men nog kunde väl Össur förväntat sig några avancerade frågor. Otto-Bock hade kunnig personal på plats samt två brukare, en underbensamputerad och en lårbensamputerad med Genium. Men jag var fortfarande besviken på att det inte gick att prova Genium och sport hjälpmedel. Killen med Genium var duktig och jag tror han var klart snabbast på hinderbanan, men leden såg inte ut att hjälpa han mycket på hinderbanan. Såg mest stelt ut, men o andra sidan var hinderbanan inte utformad för att utmana proteskontroll… Vilket också kändes konstigt. Centri fick jag inte ens kontakt med, var ingen som såg ut att jobba med montern de gånger jag var där. Pratade däremot med Helene Ripa lite som jag tror är demo person/sponsrad av Centri.

Jaja… Det var det jag tyckte var sådär.

Helene Ripa var talare och jag tyckte verkligen hon utstrålade de bästa egenskaperna hos en protesbrukare. Se möjligheter och lösningar, använda alla egenskaper att göra allt hon ville. Uppfinningsrikedom, målinriktning, envishet och ilska 🙂

Det var jätteroligt att prata med de andra medamputerade och träffa några jag bara har kontakt med över nätet. Det var också så jätteroligt och inspirerande. På internet i grupperna är det lätt att bara det jobbiga kommer fram, men det finns riktigt duktiga brukare som lyste igenom här. Jag fick även under uppvärmning/gympan klara bevis på hur dålig min kondis är 🙂 så det får bli betydligt mer arrobisk träning för mig framåt. En sprang trots att han precis börjat gå utan kryckor, fick ont efteråt men vilken kämpe 🙂 en annan sprang lopp som lårbensamputerad för första gången och det såg riktigt bra ut. Andra mer vana var väldigt snabba och smidiga, klart imponerad och inspirerad 🙂

Det var också roligt att träffa Leif från KFA om än kort 🙂 blir väl mer på årsmötet om jag kan ta mig dit.

Sammanfattningsvis tror jag att jag vill säga som så, att det finns en hel del som kan bli bättre. Men dessa träffarna är både viktiga och roliga, om vi så bara suttit och pratat hela dagen så hade det varit nog för att göra det värdefullt och intressant.

Vill även tillägga att cykelförbundet hade med sig cyklar man kunde få prova till skilnad från de andra.

Nervös förväntan :)

2012-04-13 • Amputerad • by

Dyslexi status:ej rättad.

Imorgon är det Amputee Sports Clinic i Jönköping, och jag ser fram mot detta jättemycket. Jag har aldrig varit med på något sådant och många aspekter av detta gör mig faktiskt nervös.

Jag har många förhoppningar och förväntningar, främst så hoppas jag då veta mer om att springa. Men skall även bli både spännande och roligt att träffa andra amputerade. Jag har ju varit ganska ensam i min värld som amputerad och aldrig tidigare varit med på aktiviteter där det fins andra. Det gör det hela lite nervöst för mig av den enkla anledningen att mina ursäkter ställs mot väggen. Nu upplever jag inte att jag har några direkta ursäkter, men det är just det en sådan här dag kan visa 🙂 Både roligt och skrämmande… Ursäkter förresten, med detta menar jag eventuella ”Det kan inte jag för att jag har protes.”. Sådana har jag lärt mig fins både medvetna och omedvetna. För mig är det nog omedvetet invanda, det har hänt flera gånger att jag lärt mig att något inte fungerar för länge sedan. Men med ny teknik så fungerar det visst och detta blir lite av en överraskning för mig.

Och då kom vi direkt in på en annan förväntning och även intresse… Teknik, jag hoppas verkligen att få se och känna på nya tekniska lösningar. Leder, fötter och annat sådant och höra tankar om utveckling, framtid och forskning… Vad intressant 🙂 Tänk om någon har med sig 3D scanner och skrivare för att visa hur man kan skapa kosmetik… Men skall nog hålla igen lite på förväntningarna här, så jag inte blir besviken.

Har skrivit en första lista på vad jag vill ha med, men måste köpa shorts… Det är nog smidigare inne än mina långa utebyxor. Dessutom nu när fokus skall vara på att sporta med protes 🙂

Jaha, tillbaka till jobb och förberedelser.

Ha det gott så länge och hoppas vi ses där.

 

Telefonsamtal, läkaren.

2012-04-11 • Amputerad • by

Anteckningar under dagen…

Sitter just nu och väntar på samtal från ortopedläkaren som jag hade vid mitt benbrott… Inte den som opererade mig, för han slutade, utan den som tog över.

Jag bad om en telefontid för att jag är lite orolig att titan-spiken rör på sig. Dessutom sade min ortopedtekniker till mig att fråga om det var säkert att springa efter benbrottet.

Förutom detta vill jag veta hur det fungerar med remisser nuförtiden… Innan var det bara att prata med OT (ortopedteknikerna) så fixade de detta med läkare etc… Men det är tydligen inte så längre… Min sista remiss fick jag av denna läkare, men i remissen skrev han något liknande ”I fortsättningen får patienten gå via allmänsjukvården.” vilket är lite absurt och låter kostsamt eftersom det ändå måste vara en ortopedläkare som sätter sig in i mitt fall och bedömer behovet. Man vill ju ha en kontakt som känner till en så att det är lite smidigt och man får rätt hjälp.

Just nu behöver jag remiss på en protes för att kunna springa. Dessutom har de sagt till mig att det börjar bli dags att titta på att byta ut min C-Leg. Om man då tittar på Genium så går den tydligen att springa med också… Vet inte om det var för att motivera… När jag läst om just springa verkar Total-Knee vara att föredra, jämte C-Leg men Genium är ju smartare… kanske mer info om det på Amputee Klinik nu till helgen. Jag vill i alla fall veta hur jag skall bära mig åt med remisserna.

Vad mer då? Förutom detta så har jag funderat på att skriva ner min historia. Problemet är att jag nog har en väldigt romantiserad vy av de tidiga åren och är inte helt säker på vad som är sant. Samtidigt som jag tror mig ha glömt bort de besvärliga bitarna. Så jag har bett far och mor skriva ner vad de kommer ihåg. Jag har fått min mors sammanfattning, men far ville nog hellre bli intervjuad. Nu vet jag bara inte hur jag skall sammanfatta det till en historia, vilket är mitt mål… Typ saga… Så det är anledningen, bland annat till min frånvaro från bloggandet… Man måste ju få tänka ibland, kan ju inte bara skriva om trädgård och träning…

Uh… Träning… Vad jag har halkat efter igen, och med all god mat och kalas i påsk blev viktresultatet värre än julens bakslag. Så nu blir det maxfokus i sex veckor om mitt mål på -10 skall fungera… Hmm… Är ju -12 nu. 🙁

Ja… Ja… Amputee Sports Clinic kan nog ge en nytändning också. Skall bli roligt att vara med. Har ju alldrig varit med på sådant  så det är riktigt spännande. Spännande att se ny teknik, leder ed mera samt att träffa alla människor.

…tick…tack…

Kl. 14:00 till 16:00 skulle jag vara beredd med mina frågor etc. Kl 15:30 hämtar jag ju barn… Sköt på hämtningen av barnen till fördel för samtalet när det drog ihop sig. Dock ringde ingen doktor. Fick hämta barnen med hjärtat i halsen att jag skulle få samtal med två skrikande barn i baksätet… Men hör och häpnad barnen var som små ljus hela vägen… ingen doktor ringde… Först halv fyra kom samtalet, vilket visst var bra men samtidigt hade det varit såååå mycket bättre att veta mer exakt när de skulle ringa.

Jag är glad i alla fall. Jag gillar den doktorn – tycker han är tydlig och säger som saker är utan att linda in dem onödigt. Mitt problem har bara varit att ingen verkar vilja ta ansvar för remisser. Inte för att det blivit något problem ännu. Utan för att det blir ett orosmoment… Onödigt.

I vilket fall så skall det ej vara några problem med spiken, den skall inte lossna och benet skall vara minst lika hållbart som innan brottet (vad det nu innebär, men låter bra). Han föreslog dock att kalla till kontroll och röntgen för att vara helt säker. Bra!

Remisser – han sade att det handlade om ekonomi och därför var så krångligt. Han bad att få återkomma om vem som har/tar ansvar. Jag fruktade ännu en långkörare med en massa konstigheter. Doktorn återkom dock efter ca 15 min och sade: ”Sprang på vår protesansvariga och det är vi som ansvarar för dina remisser. Så det är bara att få din OT att skriva vad du behöver så tar vi det sen.”

Vi kom överrens om att jag skulle be mina OT skriva ned vad mitt behov är och vad exakt de behöver remiss på. Så kunde vi ta det när jag är på återbesök vid kontrollröntgen.

Det innebär att jag har lite tid på mig att diskuttera alternativen med mina OT och hoppas att vi tycker lika. Hade dock velat prova springande innan, så man vet ifall det passar mig innan man låser upp sig. Kanske det finns möjlighet på Amputee Clinic.

Ett steg i taget 🙂 men jag är SÅ GLAD att läkaren sade att de ansvarar för remisserna. Han känner ju till mig och jag upplever honom som bra. Antar att det är ganska svårt för någon som inte har det behovet att förstå hur beroende man är av dessa remisser och att det fungerar smidigt. Det är så mycket som är avvägt på dem genom vilka konsekvenser det får… Vilken aktivitetsnivå man kan ha… Vilken förälder man skall kunna vara… Hur man skall kunna sköta trädgård, jobb, semester… Allt är så beroende på hur kontakten med vården fungerar. Utan rätt remisser fungerar vardagen intet. Nu har det inte varit ett problem för mig… Men det har varit ett stort orosmoment, speciellt sedan OT inte kunde ombesörja det och doktorn skrev det där med ”allmänsjukvården”. Även om det inte är klart med något på långa vägar så vet jag i alla fall vem jag skall prata med nu…

SÅ HIMLA GLAD!!!

Ny hylsa

2012-04-05 • Amputerad • by

Hade tydligen mer i mig att skriva om idag 🙂

Jag fick en ny hylsa nu i veckan. Förhoppningsvis har skelettet ändrat sig färdigt nu och denna avgjutningen blir den som kan gälla ett tag. Tänker fortfarande gå ner en hel del till – ca ytterligare 20 kg – så stumpen lär förändras med. Men om bara skelettet håller formen så tror jag de kan anpassa avgjutningen ganska långt.

Nya hylsan känns riktigt bra. Lite rymlig kanske (har ju tappat vikt sedan avgjutningen gjordes) men samtidigt tät nog för att vara ett tag. I nederdelen inuti var den lite väl avsmalnande, konisk så benet blev lite hoptryckt och gjorde ont efter en dags arbete.

Jag löste detproblemet med en kudde som jag klistrade längst ned så länge, se bilden nedan.

Fortfarande ont idag efter en halv dag i trädgården. Men inte som igår så det blir nog bättre tills jag är på verkstaden nästa gång.

Ha det gott och njut av solen 🙂

Lärdomar… Sisyfos…

2012-03-28 • Amputerad • by

Idag kände jag att jag hade glömt något – något viktigt – som jag fick möjlighet att lära mig igen … och som jag vet att jag åter kommer glömma … och tvingas lära mig igen … och igen… och igen.

Därav referensen till Sisyfos… Vet inte om ni kommer ihåg han från grekiska mytologin? Inte gjorde jag det helt i alla fall. Men jag kom ihåg att han och Zeus var lite ovänner och som straff för det fick han putta en sten upp för en backe. Bara för att stenen när den nådde toppen skulle rulla ner igen och ”jobbet” börja om. Detta viktiga jobb skulle Sisyfos göra i all oändlighet som straff.

Jag känner att jag kan dra många paralleller till detta i mitt liv.

Träning, man tränar använder alla sina krafter… Vila och ge sig på det igen… Tappar man bollen kommer man i oform, blir tröttare etc.

Banta eller äta sundare … Samma sak! Tänka och jobba med det konstant -tappar du bollen … På det igen!

Försäkringskassan och motivera… Va!? Har du inte blivit frisk?… Jo mitt ben växte ut!!! … samma nästa gång…

Sjukvården… Remisser…rätt leder….fixa med hylsor…

Men det var inte detta jag glömt 🙂 Jag hade glömt mitt beslut att fortsätta träna! Bli smalare och mer aktiv… Oavsett om jag har ont. Mina ursäkter hade helt enkelt blivit ett berg och jag orkade inte putta stenen upp en gång till… Men så fick jag en tankeställare via en kommentar på RunKeeper… Kanske inte så mycket kommentaren som mitt ursäktande svar… Vad jag tycker illa om ursäkter! Mina egna lika mycket som andras. Jag brukar normalt sluta lyssna långt innan någon kommit igenom alla ursäkter omkring varför de inte… Allt handlar ju om beslut och sätt att se på vad som är viktigt – prioriteringar.

Så jag satt där ett tag och tittade på mitt ben, som stod lutat mot väggen (det gjorde ju ont att ha på) och tänkte… Nä, jag ska ut! Jag ska ut och gå oavsett… Inte bara det att jag skall trivas, höra fåglarna… Känna solen och må bra. Visst allt kan ju inte bara vara bra så jag får väl ha ont – men jag skall ut och jag skall trivas! Ja.. Ja… Jag formulerade det nog inte så då – men följden blev att jag kom ut – gick längre än tänkt… Trivdes och mådde faktiskt bra… Handlade fika och gick hem igen.

När jag nu läste om Sisyfos så blev jag påmind om hur han ”besegrade” Zeus eller rättare Zeus straff. Han valde att se sitt straff som det roligaste han visste och därmed blev det inget straff. Nu är det inget nytt att jämföra denna eller andra mytologiska berättelser med vårt dagliga liv… Det finns filosofer och psykologer som gjort det även med denna saga innan… Men jag fan det inspirerande att lösningen är densamma. Man måste acceptera verkligheten och arbeta med den inte emot den… Var den kopplingen för långsökt?

Poängen är att vi kan låta motgångar hålla oss tillbaka genom att ge upp – tro att vi kommer undan – gräma oss eller bara tänka på allt som är orättvist… Eller så kan vi acceptera våra problem och arbeta genom/med dem. Visst vi skall inte acceptera orättvisor eller trångsynthet, men medan vi hanterar dem… Så skall vi inte låta dem hålla oss tillbaka från vad vi för tillfället kan göra.

Jag vet… Träningslogg

2012-03-25 • Amputerad • by

Dyslexi status: ej rättad.

Jo jag vet… Skall man komma i form måste man först överkomma alla ursäkter. Och ingen sade att det skall vara lätt… Och alla andra anekdoter som passar in…

Det har varit mycket sjukt i helgen, själv har jag klarat mig men varit orroligt trött.

Dessutom har benet värkt, det känns som om benet kanske sprikit lite eller titanspiken flyttat lite… Det kändes ofta såhär när jag började påfresta benet efter operationerna eet är därför jag tänker det är något sådant. Ingen fara doktorn sade ju att det kommer vara så och att det bara blir starkare var läkning.

Jag har också fått en svulnad längst ner på trampdynan den känns emellanåt lite varm men gör inte ont. Så jag tänkte, bäst att ta det lungt.

Idag behövde dock barnen rastas och min fru var fortfarande bra sjuk så jag valde att spela lite boll med dem på innergården. Blev nog tjatad till det 🙂 så jag spelade… Mycket hopp i bollspel. Tll slut kunde jag knappt stödja utan ordentlig smärta och det gjorde mig lite lynnig så vi gick in igen. Barnen var nöjda och med betydligt mindre överskotts energi 🙂 Själv kände jag mig ganska nöjd då jag fick den träning jag klarade utan att ta fram rullstol eller kryckor.

Dock är svulnaden oroande, och tillsammans med ortopedteknikerns fråga om ifall det finns risk att titanspiken lossnar om jag börjar springa. Är jag glad att jag beställt telefontid med läkaren.

Vad jag vill se i framtiden…

2012-03-25 • Amputerad • by

Dyslexi status: ej rättad.

Ja det är ju lätt och säga att saker inte är bra nog, men att istället försöka vara kreativ och peka på saker som kan vara intressant.

 

Detta blir inte en lista i ordning, utan bara en flytande brainstorm…

 

Mindre leder, detta gör att de lättare går att anpassa till långa stumpar utan att sticka ner/ut, samt att frigång blir bättre.

 

Leder som styrs av muskelsensorer, själv har jag knäskålen kvar och tror definitivt det går att skapa sensorer som styr en led. Tror det går för vanliga höftledsamputerade med, kanske med mätningar av andra muskler.

 

Vattensäkrade delar, jag tycker alla delar skall vara vattensäkrade alltid, finns ingen anledning att inte kunna använda din vanliga protes som badprotes. Tycker helt enkelt inte det borde vara svårt att tillverka. ( har samma åsikt om mobiltelefoner/pads.

 

Mobil,Pad styrda, varför tjafsa med olika lagrade program när vi kan programmera om benet med vår telefon? Detta borde inte vara något problem ens på nuvarande leder. Tänk att bara kunna ladda ner ett nytt program från tillverkaren via internet, istället för att behöva ha en tid hos din tekniker. T.ex. Om du skall åka skidor, cykla, dansa…

 

Avläsa delarnas hälsa via nätet, om vi nu ändå kopplar våra mobiler så borde vi kunna läsa av ledens hälsa, batteritid, servicebehov, etc. Via mobilen, vi borde också kunna välja (opt-in) att skicka data till tillverkaren antingen vid tillfällen vi väljer eller kontinuerligt.

 

Om leden tappar ström eller slutar fungera måste vi kunna välja ”halta hem” läge så att vi slipper gå med en stel pinne i två veckor på semestern för att strömmen inte var kompatibel på hotellet. (Det hände mig med C-Leg när jag var iväg en vecka och mobilladdaren förstörde laddnings funktionen första natten, fick bli stilla hela veckan)

 

Säkerhetsfunktioner som går i sönder innan patienten gör det som jag tog upp här om dagen i en annan post. Det är inte acceptabelt att vi skall ha högre skadorisk vid fall bara för att man inte kan bygga in brytpunkter. Som jag ser det kan man lätt bygga in mekaniska ”brottstycken” som går att på plats laga eller trycka samman igen. Så skadas inte patienten av hävarmseffekten och kan enkelt gå där ifrån igen omskakad men utan ambulanstur med månader av rehab. Även detta har jag råkat ut för.

 

Dra upp, jag vill se leder/funktioner som drar upp foten. Många gånger är vi med protes mer betjänta av att foten lyfts än att den pendlar. Jag är inte säker på att jag vill bli av med pendel funktionen. Men jag vill definitivt se arbete mot en kombination. Detta hade varit mycket smidigare i terräng ex. högt gräs, och speciellt då när man springer (kan jag tänka mig har ju inte sprungit)

 

Jag vill se ett större urval av kosmetik, det är ganska klart för mig att många av oss känner oss fångna för att våra ben helt enkelt ser för hemska ut. Jag skrämde en flicka på min sons förskola här om dagen när jag lyfte byxbenet så hon sprang iväg, vit i ansiktet.

Självladdande leder, det finns redan ryggsäckar som laddas med kinetisk energi och det borde ju inte vara en stor sak att få n protes att ladda sig själv… Kan man tänka.

….

 

Kommer nog på mer och detta kanske blir en serie. Men nu är det sängdags.

Grattis Otto-Bock

2012-03-21 • Amputerad • by

Otto-Bock har blivit tilldelad Red Dot priset för produktdesign 2012, detta för knäleden Genium. Stort grattis!!!

Läs deras notis här: Notis