Otto-Bock Activity Day

Tommy (ortopedingenjör på Otto-Bock) tipsade mig om en Activity Day som Otto-Bock håller på att anordna. Ni har säkert träffat Tommy på klinikerna i Jönköping.

Tydligen har de haft lite svårt att nå ut med informationen. Förmodligen för att de ville skapa en event för både Ingenjör, sjukgymnast och brukare som man kunde åka på tillsammans. Inbjudan har nog skickats till Ortopedteknikerna (gissar jag).

Detta är ett event som Otto-Bock bjuder på och är därmed kostnadsfritt bortsett från resan som jag förstår det.

Det som verkligen verkar intressant i mina öron (något jag efterfrågat när jag pratat med dem tidigare) var det faktum att de skall ha utrustning och ingenjörer på plats för att du skall kunna testa olika leder, utrustning etc. Det vill säga om du vill prova en springfot, eller led… Genium kanske… så skruvar de på det på din hylsa och du kan testa själv med hjälp av kunniga runt omkring (sjukgymnaster etc.)

Sjukgymnasten Rita Cording som jag känner kommer vara där hålla föredrag, övningar och hjälpa till. Rita är sjukgymnast sedan 95 och har jobbat mycket med amputerade med fokus på att bli mer aktiv och lita mer på sin kropp. Hon var, vad jag hört även en av eldsjälarna till att starta gåskolan i Trelleborg en gång i tiden. Rita har varit till stor hjälp som min sjukgymnast när det gällt att börja springa, hitta modet, balansen samt att stärka upp bålen för att få bättre både balans och styrka ner genom benen. Något som hjälpt mig inte bara med springandet utan även andra sporter och aktiviteter.

Caroline Larsson (www.carolinelarsson.eu) kommer också men annars får vi nog vänta lite på slutliga programmet.

Men bara det att man skall få prova på många olika aktiviteter och olika utrustning (protesdelar) känns riktigt spännande.

Försök få med er OT och sjukgymnast, men går inte det så tycker jag gott man kan anmäla sig i alla fall.

Jag har själv anmält mig, hoppas få träffa flera av er där ! 🙂

http://www.ottobock.se/cps/rde/xchg/ob_se_sv/hs.xsl/52761.html

Justering? Springprotes…

Jag var inne för att få springbenet justerat, de tog och ställde om vinklarna lite för att det skulle kännas kortare. Men deras inställning var att det skulle vara längre och att det var en vanesak. Dock argumenterade jag att det måste gå lättare att lära sig rätt teknik om man inte är rädd att snubbla hela tiden. Detta i sin tur ledde till att vi tittade på distanser och sätt att få tillbaka längden igen om vi skulle kapa för mycket. Det visade sig inte vara ett problem, men man ville vänta tills jag fick rätt hylsa… Som de skulle fixa till nästa gång.

Träffade även en sjukgymnast där av ren tur som jobbat med just amputerade som springer. Hon erbjöd sig att avsätta en timme vid tillfälle för att ge mig/oss tipps. Spännande! Så de skulle planera in det till nästa gång.

Det skall i alla fall bli skönt att få det kortat när hylsan är klar.

Som vinden…

Haha, den överskriften är nog en smärre överdrift, men idag kändes det riktigt bra att springa. Tycker fortfarande den är för lång så jag valde att endast springa runt runt på innergården. Och på det viset klarade jag hålla tempot uppe i 15 minuter… Samt skaffa ny träningsverk… Och det måste ses som en vinst.

Kan inte påstå att jag inte gick lite för att få ner pulsen men samtidigt gick det bättre att springa runt runt då benlängden inte störde lika mycket.

Jag tänkte en hel del på inställning med i enlighet med det jag skrev igår, samt att jag fick en ny sko från Brandos idag för just löpning. Var tvungen att skaffa en med större dämpning och storlek för att foten skall klara av sitt nya uppdrag, men idag tjänade det som en bra moralboost också 🙂

Idag kändes i alla fall som en bra spring dag 🙂

Fjällen september 2013

 

 

Jag beslutade att följa med min far och syster till fjällen för att se hur jag klarade av vandring i den miljön. Från början hade de andra två tänkt att göra en vandrings runda från Storulvån mot och in i Norge och sedan tillbaka igen via lederna och över topparna som fans där. Jag kommer inte ihåg exakt vilka toppar, eller vilken runda det var men tänkte att det var för tufft för mig. I alla fall för första gången utan att veta något om terrängen eller hur långt jag klarar av att gå i den. Som tur var så hade min syster och far ingenting emot att göra dagsutflykter, så med detta som plan satte vi av mot Storulvån.

 

Jag hade som vanligt flera betänkligheter och oroade mig för terrängen, och såg framför mig de hemska skolresorna till Kullen när jag var liten. Där vi klättrade längs de branta bergssidorna, gruset, småstenen och det hala underlaget gjorde det till en plågsam upplevelse… Samtidigt var det ju innan geniumknän och kolfiberfötter. Detta var en annan spännande sak då det var första gången jag skulle kunna testa Genium riktigt ordentligt. Detta tillsammans med nya kläder och allting. Enda nackdelen jag egentligen hade med mig i bagaget var att hylsan åter igen var på tok för stor på grund av viktminskning, men det var bara att hantera. Hade med mig utfyllnadsstrumpor för att minimera skavsåren, samt skavsårsplåster för häl 🙂

 
 

Resan till Storulvån gjorde vi genom Norge och det var så härligt när vi väl började se fjällen, de känns mäktiga när man kommer från de skånska slätterna, vi hade gissningalekar om hur högt trädgränsen var och så vidare. Det var sent när vi väl kom upp, och utan visning lyckades vi lägga oss på fel platser i vandrarhemmet och fick omlokalisera mitt i natten.

Dag 1:

Det var så härligt att gå till frukosten med all förväntan samt mes den fina utsikten upp mot fjällen. Det var framförallt Lillulven och Getryggen som man direkt såg från stationen. Vi valde att bege oss upp på Lillulven, det låg nära, samt om jag skulle ha bästa chansen att ta mig upp på en topp så var det ju första dagen, sen vet man ju inte hur benet mår.

När jag såg stigarna blev jag först förskräckt, över hur brant och stenigt det var, faktum är att jag nog blev förskräckt över var ny miljö jag stätte på. Pappa och min syster hade skoj åt det senare, att jag flera gånger förvarnade för att det kunde bli för tufft. Men faktum är det att jag tog mig hela vägen upp genom sten, branter, ljung, slask och snö 🙂 inte heller var jag så slut som jag räknat med. Att använda genium i denna miljön var både lärorikt och riktigt trevligt. Det var detta pappa och systern, hade roligt åt ”Först tror du allt e för besvärligt och sen springer du runt som en bergsget”. Onekligen lite kontrast, men jag vill ju inte vara så försiktigoch dessutom ta ut misslyckanden i förskott. Dags att tänka om här, brukar ju alltid säga att det första man måste glömma är att det är omöjligt om man skall lyckas med det. Skall försökaleva efter det också och sluta gnälla.

Det går inte att komma från att jag hade ont i stumpen i slutet på dagen, men jag hade fyllt hylsan med att vecka långkalsongerna mellan linern och hylsan, från lamellen och upp. Detta hjälpte till att motverka skav både vid hylskant och nere med. Jag hade dock benet av så mycket jag kunde och rengjorde stump och liner ordentligt.

Dag 2:

Jag valde att ta en chansning och sätta på skavsårsplåster på hud som gjorde ont sedan gårdagen, innan dagens utflykt. Detta hjälpte till att fylla ut ytterligare längst ned och visade sig vara helt rätt i efterhand för att skydda utsatt hud.

Som det blev för denna dagen var planen att gå upp för getryggen men sedan ta ett spår längs sidan av berget och sedan ner till en raststuga, och tillbaks längs leden. Turen var på ca milen, mestadels genom sank ljung och björksly. Vi hadde dock turen att allt var torrare än normalt, denna gången var det också daga för min syster att vara den som tyckte det var obehagligt. Jag däremot tyckte det var helt ok, med protes har man ju förwdelen av art ha en fot som det inte gör nägot om den blir våt 🙂 Tror o andra sidan inte jag fick någon väta in i kängorna på hela turen, inte ens när vi vadade en å och de andra tog av sig bart.

Det enda missöde var att jag lyckades bryta ena staven och fick låna en av min syster… Ja jag går ofta med stavar, ibland hänger de bara på ryggsäcken men i denna fjällmiljö fan jag ofta trygghet i att faktiskt använda dem. Dessutom gjorde syster och far det samma efter första dagen då de sett fördelarna med att hela kroppen arbetar och delar belastningen.

Detta var en tuff tur, inte bara 4 km+ sankmark utan nästan ännumer när vi kom till fjällleden. Sant det såg ut som en motorväg i jämförelse och nog gick det snabbare km/min men det var ojämt, små stenar och rullande grus/singel jag gillade definitivt inte detta, men utaikten var super och vi träffade trevliga människor på färden.

Jag var bra trött i stumpen när vi kom hem men inga blödande sår efter detta heller 🙂 Jag valde att he benet av samt att gå isäng tidigare… Ordentlig rengöring även dennq dag men jag drog ej av plåster och tejp då kjag befarade att huden följt med iså fall. Men jag tog faktiskt chansen att gå en kurs i fjällöverlevnad innan jag kröp i säng.

 

Dag 3:

Denna dag ville min syster i första hand bestiga den lite mer utmanande Getryggen. Jag var med på detta så vi gav oss av med detta målet. Det var en tuff bestigning uppåt, men vilka utsikter vi hade att beundra.

Jag tog mig upptill den övre randen och där blev det i princip regelrätt klättring över snö och is. Efter några meter av detta bealutade jag att jag uppnått tillräckligt för att vara nöjd med resan, detta samman med att syster och far var riktigt oroligaför mig gjorde att jag vände ner igen. De två andra fortsatte till toppen, något som innebar betydligt mer klättrande samt krypande. Senare fick vi veta att det fanns en annan väg upp som var längre men betydligt lättare.

Men jag ångrar inte att jag avbröt. Fick en eftermiddag för mig själv på bergssidan där jag for fram och tillbaka iväntan på de två andra. Deta gav mig en lysande chans att testa Genium till det yttersta. Leden är i mycket helt lysande i denna miljö, med undantag för igången så är den ett nöje att gå isådan miljö med. Det jag dock tyvärr noterade var att batteritiden snabbt gick ner i påfrestningen, synd att man inte kan lita på 5 dagar… O andra sidan kan jag inte tänka mig en led jag hellre har i denna miljön… I alla fall inte på marknaden nu.

Inte heller denna dag fick jag några blödande sår… Helt otroligt.. Med hylsa som var för stor och allt…

Jag har skrivit ovan från minnet nu flera månader efter, men jag hoppas det var av intresse ändå, och jag ber om ursäkt för fördröjningen.

 

Träningsverk… Springa..

Jaha, nu har jag slappat länge nog, tror faktiskt inte jag varit aktiv sedan min fjälltur i september det är en lång tid. Men samtidigt har vi som familj haft mycket att hantera som inte har med denna blog att göra.

Det är i alla fall god tid att plocka upp där jag avbröt och fortsätta bättra på min kondition samt att utmana mig själv igen.

Igår fick jag verkligen en sådan chans och en ordentlig spark i baken på flera sätt. Kl 9 igår skulle jag infinna mig på Ortopedverkstaden, med det skrämmande målet att prova springa på en springprotes. Jag fick remissen på denna nästan för ett år sedan och trodde nog att det skulle vara snabbare att fixa, dock ville ortopeden vänta på att OB (Ottobock) skulle få fram utrustning istället för den utrustning som redan fanns tillgänglig hos en annan tillverkare. Vet inte om detta var för att de är knutna till OB eller kanske troligare på grund av min vikt.

I vilket fall som helst var det nu dags, mitt i en förkylning och efter att ha misskött träningen i flera månader att få prova. Tänkte att jag radar upp mina ursäkter direkt i inlägget…

När jag satt där kl 9 imorse var jag både spänd och förväntansfull såväl som rädd… Ja faktiskt det är/var skrämmande, de där fötterna är läskiga. De skall ge så mycket kraft tillbaka vad man förstått samt svåra att gå normalt på… Detta vad jag hade förstått från att läsa om dem och se videos om andra som börjat springa. Förutom detta var att springa i sig skrämmande då jag inte sprungit sedan jag var ett barn… Typ innan amputationen 1976… Ännu värre, tänk om jag inte klarade av det… Knäcka koden… Inte orka…

Här är en bild från när de börjat måtta in. Benet består av fjäderfot från Ottobock, jag tror att denna är specialtillverkad för användaren. Det som de inte haft innan var en sula, men nu har de både en vanlig och en spiksula man lätt kan byta ut. Leden jag har är en 3WR95, det hade varit önskvärt med en 3S80 men de görs ej för min vikt.

Så väntan var nog värt det ändå, när man nu fått specialanpassad proffsutrustning.

Första intrycken när jag fått den på mig var att den var mycket styvare än jag förväntat mig, och inte alls så svår att gå med som jag förväntat mig. En utav de sakerna som också gjort mig nervös var valet av led då jag vet att denna led inte har några skydd för ofrivillig flexion. Detta problem kändes inte lika allvarligt när trampdynan kommer så långt fram vid nedtramp. Dessutom har leden bra inställningar för dämpning de för flexion och extension, detta gjorde att man kunde reglera säkerheten mycket bra efter känsla och känsla.

Exempel max säkerhet:

  • Flexion: max dämpning
  • Extension: min dämpning

Med ovan inställning motverkar leden att benet böjer sig och vinkeln blir då mindre att kasta fram igen, samtidigt som det inte finns något motstånd för att räta ut sig.

Nu kan man ju fundera på varför man inte alltid vill ha det så alltid, men det beror bland annat på hur mycket frigång man vill ha… Ovan inställning är motsatsen till frigång… Exempelvis i gräs..

Hur gick det då kanske ni undrar, och jag måste nog erkänna att jag är riktigt nöjd. Jag har invanda mönster efter 37 år som måste tränas bort spökade ett tag… Och jag tyckte det var läskigt att gå över från gång till att jogga , speciellt på träningsbandet där jag lätt vinglade till.

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=myud6LUQ44M&w=500&h=305]

Här är ett roligt klipp där MrT från OB ställer in hastigheten på löparbandet. Han sade att maskinen måste ha fortsatt öka men jag tror han var trött på att jag bara gick 🙂

Men när vi kom ut i korridorerna där man kunde sträcka ut så lossnade det… Inte direkt, men så när vi testade att två sprang bredvid mig så vågade jag plötsligt och sedan gick det riktigt bra.

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=xDnrJ20Mwe0&w=500&h=305]

Ni får tänka på att jag i princip aldrig sprungit sedan jag fick protes.

När jag kom hem efter en halv dag av testande, gåband, springande… Hade jag sådan träningsverk i mage, vader och häl att jag mådde riktigt illa hela kvällen… Men vilken upplevelse det var, jag kan knappt bärga mig från att ut och testa mer. Jag bara ser framför mig hur jag kan ta mig fram längs stigar och vägar på detta sätt…. Så himla häftigt!!

Nu har jag först en testperiod till nästa vecka på torsdag, då jag skall träffa dem igen och avgöra om jag vill fortsätta med detta… Och min enda oro just nu är att jag är för otränad och kommer få för mycket träningsverk att utnyttja denna tiden maximalt… Samt att min ihållande förkylning skall bromsa mig.

Idag har jag i alla fall hållit mig lugn efter halvdagen träning igår, och hoppas jag kan ge desto mer imorgon.

Vandring

Måste skriva lite då det händer ganska mycket, men det blir nog lite snabbt och torftigt, ni får ha överseende.

Nu är det höst och min favoritsäsong för att vara ute och gå. Kanske inte för att det är som finast då utan för att det är behagligast. Dessutom minst problem med stumpen.

Förra helgen var jag iväg och vandrade med min far från Christinehof till kusten ca 2 mil, vi skulle egentligen gått tillbaka dagen efter men på grund av flera anledningar var jag tvungen att bryta. Detta var min första vandring på länge och till största delen var det kanske ovana som gjorde att jag fick ont i fot och stump. Dessutom fick jag en liten bula på stumpen som började göra ont efter 6-8 km. Men jag valde i alla fall att avbryta och inte gå dag två. Vi åkte hem och tog en ordentlig carbonara istället 🙂

En av anledningarna till att jag inte pressade igenom dag två var också att vi skall till fjällen idag, denna helgen. Jag, min syster och pappa… Under fyra dagar skall vi vandra i fjällen… Riktigt spännande, har själv inte gått i fjällen någon gång.

Hur kommer det att gå:

Kommer terrängen att vara för mycket?

Kommer det vara för halt och farligt? (grus, vått, snö eller slask)

Kommer jag kunna gå hela dagar?

Kommer jag att hålla de andra tillbaka?

Många frågor och orostankar är det som dyker upp nu innan. Till detta kan tilläggas att jag har ett nytt ben, både led (Genium) och fot (Triton). Hylsan är dessutom på tok för stor efter viktminskning.

Det är lite roligt, jag har nu gått ner 20 kg på ett år och när jag vandrade förra året vägde jag med ryggsäck ca 135kg och nu väger jag med ryggsäck 114kg. Det är också roligt att inte längre vara fet enligt BMI utan ”bara” överviktig, kommande år blir målet att gå ner de 12 återstående kilona samt jämna ut.

Genium och Triton, det är en underbar ny teknik men det är också många nya rörelser jag måste lära mig och nöta in. Dessa nya rörelser innebär även annan belastning på skinn, muskler och leder som kroppen måste vänja sig vid. Det som jag hitintills har mest problem med är Geniums dåliga frigång i t.ex. gräs… Det bästa hitintills är Tritons underbara balans.

Jaja… Tänker skriva mer om hur det fungerar framåt men nu handlar det om att fokusera på att genomleva vandringen i fjällen samt att få ut mest av denna. Mina enda knep just nu är låg vikt i packning… stavar för avlastning, säkerhet och balans och långsam takt med många pauser.

Triton

Dyslexi status:ej rättad.

Triton 1C61 Vertical Shock – Your life. Your Adventure.

Triton Vertical Shock broadens the excellent functionality of the 1C60 Triton carbon fibre foot by an increased vertical shock absorption and torsion capability. The innovative design of the Triton carbon fibre foot allows a wide range of activities from daily life to leisure sports. The additional functions of Triton Vertical Shock allow the user improved adaptation to uneven terrain.

Vertical and torsion forces, which occur e.g. while doing sports activities are reduced effectively. The residual limb of the user is noticeably relieved. The compact design of Triton Vertical Shock allows the application also for users with longer limb length.

 

Japp, lite engelska där 🙂

Jag fick för lite sedan möjligheten att prova ovan fot, min OI hade beställt en sådan då min nuvarande fot är på tok för stum. Jag bad om 1c61 istället för 1c60 som har betydligt mindre dämpning. Ville ha maximal dämpning… Min OI var tveksam då han trodde den byggde för mycket… Dvs. Att den var för hög för att få plats under leden.

Tyvärr visade det sig att han hade rätt och den gick inte att ha samman med C-Leg 🙁

Men jag fick i alla fall möjlighet att prova då det inte skilde mer än att jag kunde utgämna skilnaden med att bara ha sko på ena foten.

Detta var en riktigt underbar fot, tyckte fortfarande att den var lite styv vilket gjorde att jag tror ändå jag valde rätt fot för mitt behov. Men styvheten känns kanske först efter några km om den är för hård eller ej.

Det jag däremot märkte riktigt tydligt var att foten hade en mycket bättre balans samt förmåga att fånga upp tokiga isättningar. Kändes t.o.m.som om man skulle kunna hålla balansen på ett ben med den. På ojämn mark måste den vara underbar.

Detta betyder att vi fick se till att beställa Genium, då denna är lite kortare. Så snart kan jag träna på att gå uppför trappor igen 🙂

Det kommer bli ett riktigt superben, det som är på gång. Måste bara få klart min viktminskning så att hylsorna stabiliseras också… Men det kommer.

Snart gått ner 15kg och det har inte gått ett år än… Ganska nöjd… Men det är 20-25 kg kvar också… Så ca två år till i samma takt… Det känns långt men tror inte man skall gå ned för fort heller… Det blir som det blir, bara fortsätta vara aktiv och äta mindre.

Det är svårt att känna inspirationen att skriva just nu, det är så mycket på sommaren man vill hinna. Och med alla nya krafter efter axel operationen vill jag även jobba igen mycket i företaget. Hoppnas ni förstår och accepterar att det ibland blir långt mellan inläggen.

 

Träning, skav och annat.

Dyslexi status: ej rättad.

Det var ett tag sedan nu så jag kände att en uppdatering var befogad. Allt är fortsatt riktigt bra och jag har inte mycket att anmärka på just nu.

Axeln verkar läka bra och jag har inte mycket ont av den alls, igår provade jag att träna den… Vanligt pass men med färre eller inga vikter och färre repetioner. Var märkbart svagare i armen men det betyder nog bara att den behöver läka lite till… Inte blev jag särskilt öm nu dagen efter så jag kan nog köra på mer t.o.m. Har semester en vecka nu så det blir nog efter, om jag inte tar med TRX eller kör crossnature pass.

Gång: jag har nästan lagt om helt till gym nu, dels på grund av att hylsan igen passar sämre (viktminskning/omfördelning) och jag får mindre skav på gåband… Även om det är tråkigare 🙂

Cykel: har cyklat plant eller fram och tillbaka till gym, men inte vågat mer då jag vill ha kontroll på hur mycket jag anstränger axeln.

Övrig träning, har beslutat att jag åter skall bygga upp en muskelreserv. Dels för att gå ner i vikt i längden, men även för att lättare hålla vikten utan att behöva hålla igen hela tiden. Och dels för att jag faktiskt gillar att träna igen, har kört ca 2t 6d/v nu ett tag och det känns riktigt bra. Så fort axeln e helt ok skall jag köra på ordentligt igen. Tänker variera med gym, crossnature, hijking och kajaking för att inte bli uttråkad. Tänker dessutom träna mer kropps styrka och airobiskt… Än punktträning muskel träningen jag tränade förr när jag byggde.

Protesmässigt:

Just nu har jag mestadels problem med passform och glapp i hylsan som orsakar skavsår. Detta beror på att stumpen fortsätter ändra form med träning och viktförändring.

Jag har även problem med att jag får ont i stumpen då min protes är för styv och stötarna blir för hårda… Hoppas få den nya foten snart… Fattar inte varför sådant skall dröja flera månader 🙁

Ovan medför även att jag översträcker den friska foten och får ont i tårna då jag försöker kompensera.

Har heller inte fått skyddet till min badprotes så den är fortsatt farlig för barnen när jag badar med dem 🙁 måsta vara ett halvår snart jag väntat på det.

Vet det blev lite gnälligt där men allt i allt fungerar det mesta riktigt bra 🙂 och jag bara längtar till jag kan träna ordentligt igen.

 

Trevlig midsommar på er!

 

Genium, samtal med Otto-Bock.

Otto-Bock tog kontakt med mig idag om mina funderingar runt Genium, riktigt trevligt att de har ett sådant engagemang. Det var mrT som via min OI bett mig ringa och diskutera mina funderingar.

(Konstigt hur det alltid är svårare att få fram allt viktigt i ett samtal, mycket lättare när man i lugn och ro sitter och dokumenterar sina tankar 🙂 Varför jag hänvisade även hit till min blog.)

I vilket fall så diskuterade vi flera av de punkter jag tagit upp här och vissa trodde till och med mrT att vi kunde lösa. Han var också inne på att byte till Triton foten mycket bättre skulle passa min aktivitetsnivå och skulle skicka delar till min OI så vi kunde prova detta… Dock på C-Leg inte Genium.

När det gällde OPG trodde mrT att jag missbedömde det lite och ifall man gjorde en test enligt följande… Satte en mätpunkt på ena axeln för att mäta hur mycket den rör sig upp och ner i förhållande till att röra sig framåt.. Så skulle man märka att mer energi går åt att färdas framåt än upp/ner rörelsen med OPG igång. Dock trodde han eftersom jag upplevde en kickback att man borde testa justera det lite. Detta hjälper de till med om och när det blir dags så att det blir rätt.

Trapp/Hinder funktionen skulle inte heller påverkas av OPG så som jag upplevt det…och trots att jag bestämt hävdade att jag tränat både mycket och ordentligt trodde mrT att det var just mer träning och att hitta rätt sätt som fattades. Det skulle inte heller behövas så kraftiga rörelser som jag gjorde för att aktivera läget.

Då det gällde mjukvara så fanns det visst buggar som skulle åtgärdas, och mycket av det jag tagit upp låg redan på programerarnas bord att försöka hitta lösningar på. Det var också så att de var tvungna att ta hänsyn till medicinska/kliniska regler i framtagandet av hjälpmedel. Jag förstod att min kritik kunde kännas lite orättvis utifrån det perspektivet. Men de tyckte inte att jag skulle tänka på det utan tog gärna åt sig av kritik och funderingar.

Frigång, mrT trodde att möjligen skulle jag ha en annan inställning på % vinkel. Men det handlar om säkerhet att veta var benet är när man trampar ner. Det som var lite problematiskt här var att det inte gick att ha olika vinkel i olika program, utan det i gåläget var det som gäller. Detta gör att det inte går att ha t.ex. ett program för terräng och ett för kontoret. Lite tråkigt. Andra alternativ var att det fanns ett ”dumt” gåläge som man kunde prova, men det lät inte riktigt intressant heller p.g.a. andra problem. Så att gå med en större vinkel kändes som mitt alternativ.

För övrigt pratade vi om en intressant springfot som manskruvar fast sulan på… Det känns betydligt säkrare än alternativet där det är en slipon, och betydligt bättre än att limma på som jag läst att de gjorde tidigare.

Otto-Bock hade även en springled på väg, utvecklad just för att springa med. Detta är något som saknats hos samtliga leverantörer och något jag tycker är både viktigt och intressant. Inte minst ur säkerhetssynpunkt, och bra att man nu satsar på att även hjälpa oss med ledbehov att springa. Tidigare har jag upplevt att fokus varit på underbensamputerade.

Vidare talade vi om klädsel på badprotes (3WR95) som också var på väg och mrT hoppades verkligen det kom nu under sommaren när man mest behöver det. Anledningen detta är viktigt för mig är inte för att se snygg ut. Utan för att både leden och benet är lätt för barnen att skada sig på när jag badar med dem.

Genium en fantastisk led.

Eftersom jag är som jag är och fokuserar på sådant som kan förbättras eller tänkas om är det också viktigt att skriva om det positiva. Mitt stora problem här är att jag har mycket lättare att fokusera på det som jag upplever som begränsande… inte pessimistiskt men för att jag vill lösa det.

I vilket fall så är Genium verkligen en mycket bra led, och tekniken är oerhört intressant. På samma gång som möjligheterna redan nu, men även med uppdateringar i mjukvaran är enorma.

En sak som mycket tydligt märktes var att Genium var mycket snabbara i sina kalkyleringar och responstider. Detta innebar att den fångade dig direkt när du behövde detta och gav stöd i sådana tillfällen innan du egentligen märkte att du behövde det.

Att gå över från C-Leg till Genium var väldigt lätt eftersom just Genium var så mycket mer responsiv. Att däremot gå tillbaka till min C-Leg var inte en bekväm upplevelse eftersom man så snabbt utan att tänka på det lärt sig lita på Genium’s bättre responstider men även på det stabilare stöd som denna erbjuder. Att gå med C-Leg igen känns fortfarande nu dagar efter som både osäkert och vingligt i jämförelse.

Det är faktiskt mycket intressant att det gick så snabbt att vänja sig vid Genium, men sådan tid att vänja sig tillbaka. Det tyder på att leden är ett mycket bättre stöd än man egentligen upplever den som.

Här kommer vi till något mycket viktigt för de som testar dessa leder för första gången, speciellt med tanke på mina tidigare artiklar. Du som brukare kommer att känna dig motarbetad och hindrad med en intelligent led. Detta får du räkna med, och speciellt är detta sant om du har en fri ointelligent led från början. Dessa leders primära syfte är inte att hjälpa dig bli stålmannen, deras primära syfte är att ge dig en bättre och säkrare gång. När du provar en sådan här led för första gången måste du ha hjälp att få den inställd ordentligt, någon som bedömer din gång går du bättre… vilka inställningar skall du ha?.. etc. Sedan måste du ge allt… tvinga dig själv att gå med leden så mycket du kan även om den känns avig… och anamma och lära dig arbeta med det som känns som begränsande…

Varför?… Jo, helt enkelt för att detta lär/tvingar dig att gå bättre… ger dig en bättre gång och mindre slitage… Du kommer att må bättre, få muskler att klara påfrestningar bättre och få mindre värk och förslitningar… Detta är skitviktigt, speciellt om du är protesbrukare som jag ett helt liv.

Mina slutledningar och kommentarer är inte som en ovan användare, utan som en som har haft dessa leder ett bra tag redan och därmed har ett hum om vilka begränsningar som är bra och vilka som kan tummas på. Men detta kan både vara personligt och något jag har fel angående, och här måste även jag lita på min ortoped ingenjör samt Otto-Bock i detta fall.

När du väl har en intelligent led som passar dig och ger dig en bättre gång, då är det dags att kolla på vilka som ger dig det lilla extra utöver det du verkligen behöver. Här snackar vi om livskvalitet… Gillar du åka skidor kan du välja en led med program/inställningar för detta… ridning, vandring…. Etc.

Nu har jag inga direkta erfarenheter av andra intelligenta leder, dels för att de flesta inte fungerar antingen på grund av min vikt eller på grund av bygghöjd eller något annat. Jag läser dock på så mycket jag kan om de som det finns information på nätet om.

Men av de leder jag har erfarenhet av är Genium i den absoluta toppen av leder, den ger inte bara en bra gång åt brukaren, den ger också väldigt lite övriga nackdelar och den har massor med valfrihet i program. Du har t.ex. 5 stycken program att välja mellan med fjärren. (Läs mer i min artikel om fjärren.)

Snabbt om några personliga fördelar:

  • Batteritid 5 dagar +, jag gillar att campa etc. Batteritiden är en enorm förbättring jämfört med andra leder. Visserligen har Össur så man kan ha med sig extrabatteri, men dessa väger ½ kg och du vill inte öka din packning med 2.5kg+ för en vecka. Du har normalt mer vikt med ändå som protesbrukare.
  • Vattenskyddad, visst som jag nämnt är det inte 100% men det är riktigt bra i alla fall, och som Otto-Bock sagt skall det inte vara problem att vada över bäckar och så. Stänk klarar den bara man inte doppar själva leden kan man doppa foten upp till leden.
  • Fri swing när batteriet dör… du behöver inte längre vara orolig att batteriet dör eftersom leden går att få med lös led som inställning i detta fallet. Det innebär att du kan fortsätta gå med det… möjligen ha med sig en insektsnyckel så man kan få hälen längre fram så att benets låsning kan kontrolleras säkrare i detta fallet.
  • Trapp/slänt bestigning… Denna funktionen är faktiskt även om lite svår att använda riktigt bra. Och nu menar jag för träning, du får äntligen chansen att öva muskler du normalt aldrig använder även utanför gymmet. Nu kan man ju fundera på vad det gör om man inte är bodybuildare men detta är muskler som gör dig säkrare och ger dig bättre kontroll över din protes. Att träna upp dessa kommer ge dig ett bättre liv, så se till att gå i trappor allt du kan 🙂
  • Sittfunktion, det finns en ny funktion som gör leden fri när du sitter ner, och det känns som en så liten grej men det gjorde saker och ting mycket smidigare. När du skall flytta benet för förbigående, sätta på dig skorna, eller placera foten för att stiga upp… riktigt bra!
  • Varierad gång… jag älskar att kunna gå i olika hastigheter, fattade inte hur mycket jag saknat detta innan jag provade Genium. Det är otroligt… kanske svårt att fatta för andra.. och visst kunde jag innan tvinga fram olika hastigheter… men då var det alltid obekvämt… med Genium var det inte obekvämt.. även om jag visst hade svårt att vänja mig.

Om ni är i den aktivitetsnivå att denna typ av led diskuteras så skall du definitivt prova Genium.

Jag hoppas denna artikel serie varit informativ och att jag visat på att jag vill att utvecklingen skall gå snabbare. Utan att vara för kritiskt orättvis. Samt att det ändå når fram hur fantastisk jag tycker utvecklingen ändå är. Det är en fantastiskt spännande tid att vara amputerad, med den utveckling som är… Det tycker jag verkligen.