Amputee sports clinic 2012

Dyslexi status: ej rättad.

Jag måste erkänna att jag har riktigt svårt för att besluta vad jag tyckte om sammankomsten.

Det var mycket intressant och väldigt roligt att träffa medamputerade. Samtidigt upplevde jag mycket som lite torftigt, men är förmodligen lite färgad av datorvärlden.

Jag blev lite besviken på att det inte fans möjlighet att prova på olika leder och löpare fötter, det borde inte ha varit några problem för tillverkarna att ha tekniker och utrustning med sig för att låta oss prova. Snarare verkade utställarna aningen apatiska och mest sitta av dagen. När jag var framme och tittade på utrustning var det ingen som pratade med mig självmant. Össurs utställningspersonal var alla nyanställda och saknade kunskap om produkterna, de bad att få återkomma om de flesta frågor vilket väl är ok… Men nog kunde väl Össur förväntat sig några avancerade frågor. Otto-Bock hade kunnig personal på plats samt två brukare, en underbensamputerad och en lårbensamputerad med Genium. Men jag var fortfarande besviken på att det inte gick att prova Genium och sport hjälpmedel. Killen med Genium var duktig och jag tror han var klart snabbast på hinderbanan, men leden såg inte ut att hjälpa han mycket på hinderbanan. Såg mest stelt ut, men o andra sidan var hinderbanan inte utformad för att utmana proteskontroll… Vilket också kändes konstigt. Centri fick jag inte ens kontakt med, var ingen som såg ut att jobba med montern de gånger jag var där. Pratade däremot med Helene Ripa lite som jag tror är demo person/sponsrad av Centri.

Jaja… Det var det jag tyckte var sådär.

Helene Ripa var talare och jag tyckte verkligen hon utstrålade de bästa egenskaperna hos en protesbrukare. Se möjligheter och lösningar, använda alla egenskaper att göra allt hon ville. Uppfinningsrikedom, målinriktning, envishet och ilska 🙂

Det var jätteroligt att prata med de andra medamputerade och träffa några jag bara har kontakt med över nätet. Det var också så jätteroligt och inspirerande. På internet i grupperna är det lätt att bara det jobbiga kommer fram, men det finns riktigt duktiga brukare som lyste igenom här. Jag fick även under uppvärmning/gympan klara bevis på hur dålig min kondis är 🙂 så det får bli betydligt mer arrobisk träning för mig framåt. En sprang trots att han precis börjat gå utan kryckor, fick ont efteråt men vilken kämpe 🙂 en annan sprang lopp som lårbensamputerad för första gången och det såg riktigt bra ut. Andra mer vana var väldigt snabba och smidiga, klart imponerad och inspirerad 🙂

Det var också roligt att träffa Leif från KFA om än kort 🙂 blir väl mer på årsmötet om jag kan ta mig dit.

Sammanfattningsvis tror jag att jag vill säga som så, att det finns en hel del som kan bli bättre. Men dessa träffarna är både viktiga och roliga, om vi så bara suttit och pratat hela dagen så hade det varit nog för att göra det värdefullt och intressant.

Vill även tillägga att cykelförbundet hade med sig cyklar man kunde få prova till skilnad från de andra.