Fjällen september 2013

 

 

Jag beslutade att följa med min far och syster till fjällen för att se hur jag klarade av vandring i den miljön. Från början hade de andra två tänkt att göra en vandrings runda från Storulvån mot och in i Norge och sedan tillbaka igen via lederna och över topparna som fans där. Jag kommer inte ihåg exakt vilka toppar, eller vilken runda det var men tänkte att det var för tufft för mig. I alla fall för första gången utan att veta något om terrängen eller hur långt jag klarar av att gå i den. Som tur var så hade min syster och far ingenting emot att göra dagsutflykter, så med detta som plan satte vi av mot Storulvån.

 

Jag hade som vanligt flera betänkligheter och oroade mig för terrängen, och såg framför mig de hemska skolresorna till Kullen när jag var liten. Där vi klättrade längs de branta bergssidorna, gruset, småstenen och det hala underlaget gjorde det till en plågsam upplevelse… Samtidigt var det ju innan geniumknän och kolfiberfötter. Detta var en annan spännande sak då det var första gången jag skulle kunna testa Genium riktigt ordentligt. Detta tillsammans med nya kläder och allting. Enda nackdelen jag egentligen hade med mig i bagaget var att hylsan åter igen var på tok för stor på grund av viktminskning, men det var bara att hantera. Hade med mig utfyllnadsstrumpor för att minimera skavsåren, samt skavsårsplåster för häl 🙂

 
 

Resan till Storulvån gjorde vi genom Norge och det var så härligt när vi väl började se fjällen, de känns mäktiga när man kommer från de skånska slätterna, vi hade gissningalekar om hur högt trädgränsen var och så vidare. Det var sent när vi väl kom upp, och utan visning lyckades vi lägga oss på fel platser i vandrarhemmet och fick omlokalisera mitt i natten.

Dag 1:

Det var så härligt att gå till frukosten med all förväntan samt mes den fina utsikten upp mot fjällen. Det var framförallt Lillulven och Getryggen som man direkt såg från stationen. Vi valde att bege oss upp på Lillulven, det låg nära, samt om jag skulle ha bästa chansen att ta mig upp på en topp så var det ju första dagen, sen vet man ju inte hur benet mår.

När jag såg stigarna blev jag först förskräckt, över hur brant och stenigt det var, faktum är att jag nog blev förskräckt över var ny miljö jag stätte på. Pappa och min syster hade skoj åt det senare, att jag flera gånger förvarnade för att det kunde bli för tufft. Men faktum är det att jag tog mig hela vägen upp genom sten, branter, ljung, slask och snö 🙂 inte heller var jag så slut som jag räknat med. Att använda genium i denna miljön var både lärorikt och riktigt trevligt. Det var detta pappa och systern, hade roligt åt ”Först tror du allt e för besvärligt och sen springer du runt som en bergsget”. Onekligen lite kontrast, men jag vill ju inte vara så försiktigoch dessutom ta ut misslyckanden i förskott. Dags att tänka om här, brukar ju alltid säga att det första man måste glömma är att det är omöjligt om man skall lyckas med det. Skall försökaleva efter det också och sluta gnälla.

Det går inte att komma från att jag hade ont i stumpen i slutet på dagen, men jag hade fyllt hylsan med att vecka långkalsongerna mellan linern och hylsan, från lamellen och upp. Detta hjälpte till att motverka skav både vid hylskant och nere med. Jag hade dock benet av så mycket jag kunde och rengjorde stump och liner ordentligt.

Dag 2:

Jag valde att ta en chansning och sätta på skavsårsplåster på hud som gjorde ont sedan gårdagen, innan dagens utflykt. Detta hjälpte till att fylla ut ytterligare längst ned och visade sig vara helt rätt i efterhand för att skydda utsatt hud.

Som det blev för denna dagen var planen att gå upp för getryggen men sedan ta ett spår längs sidan av berget och sedan ner till en raststuga, och tillbaks längs leden. Turen var på ca milen, mestadels genom sank ljung och björksly. Vi hadde dock turen att allt var torrare än normalt, denna gången var det också daga för min syster att vara den som tyckte det var obehagligt. Jag däremot tyckte det var helt ok, med protes har man ju förwdelen av art ha en fot som det inte gör nägot om den blir våt 🙂 Tror o andra sidan inte jag fick någon väta in i kängorna på hela turen, inte ens när vi vadade en å och de andra tog av sig bart.

Det enda missöde var att jag lyckades bryta ena staven och fick låna en av min syster… Ja jag går ofta med stavar, ibland hänger de bara på ryggsäcken men i denna fjällmiljö fan jag ofta trygghet i att faktiskt använda dem. Dessutom gjorde syster och far det samma efter första dagen då de sett fördelarna med att hela kroppen arbetar och delar belastningen.

Detta var en tuff tur, inte bara 4 km+ sankmark utan nästan ännumer när vi kom till fjällleden. Sant det såg ut som en motorväg i jämförelse och nog gick det snabbare km/min men det var ojämt, små stenar och rullande grus/singel jag gillade definitivt inte detta, men utaikten var super och vi träffade trevliga människor på färden.

Jag var bra trött i stumpen när vi kom hem men inga blödande sår efter detta heller 🙂 Jag valde att he benet av samt att gå isäng tidigare… Ordentlig rengöring även dennq dag men jag drog ej av plåster och tejp då kjag befarade att huden följt med iså fall. Men jag tog faktiskt chansen att gå en kurs i fjällöverlevnad innan jag kröp i säng.

 

Dag 3:

Denna dag ville min syster i första hand bestiga den lite mer utmanande Getryggen. Jag var med på detta så vi gav oss av med detta målet. Det var en tuff bestigning uppåt, men vilka utsikter vi hade att beundra.

Jag tog mig upptill den övre randen och där blev det i princip regelrätt klättring över snö och is. Efter några meter av detta bealutade jag att jag uppnått tillräckligt för att vara nöjd med resan, detta samman med att syster och far var riktigt oroligaför mig gjorde att jag vände ner igen. De två andra fortsatte till toppen, något som innebar betydligt mer klättrande samt krypande. Senare fick vi veta att det fanns en annan väg upp som var längre men betydligt lättare.

Men jag ångrar inte att jag avbröt. Fick en eftermiddag för mig själv på bergssidan där jag for fram och tillbaka iväntan på de två andra. Deta gav mig en lysande chans att testa Genium till det yttersta. Leden är i mycket helt lysande i denna miljö, med undantag för igången så är den ett nöje att gå isådan miljö med. Det jag dock tyvärr noterade var att batteritiden snabbt gick ner i påfrestningen, synd att man inte kan lita på 5 dagar… O andra sidan kan jag inte tänka mig en led jag hellre har i denna miljön… I alla fall inte på marknaden nu.

Inte heller denna dag fick jag några blödande sår… Helt otroligt.. Med hylsa som var för stor och allt…

Jag har skrivit ovan från minnet nu flera månader efter, men jag hoppas det var av intresse ändå, och jag ber om ursäkt för fördröjningen.

 

Träning, skav och annat.

Dyslexi status: ej rättad.

Det var ett tag sedan nu så jag kände att en uppdatering var befogad. Allt är fortsatt riktigt bra och jag har inte mycket att anmärka på just nu.

Axeln verkar läka bra och jag har inte mycket ont av den alls, igår provade jag att träna den… Vanligt pass men med färre eller inga vikter och färre repetioner. Var märkbart svagare i armen men det betyder nog bara att den behöver läka lite till… Inte blev jag särskilt öm nu dagen efter så jag kan nog köra på mer t.o.m. Har semester en vecka nu så det blir nog efter, om jag inte tar med TRX eller kör crossnature pass.

Gång: jag har nästan lagt om helt till gym nu, dels på grund av att hylsan igen passar sämre (viktminskning/omfördelning) och jag får mindre skav på gåband… Även om det är tråkigare 🙂

Cykel: har cyklat plant eller fram och tillbaka till gym, men inte vågat mer då jag vill ha kontroll på hur mycket jag anstränger axeln.

Övrig träning, har beslutat att jag åter skall bygga upp en muskelreserv. Dels för att gå ner i vikt i längden, men även för att lättare hålla vikten utan att behöva hålla igen hela tiden. Och dels för att jag faktiskt gillar att träna igen, har kört ca 2t 6d/v nu ett tag och det känns riktigt bra. Så fort axeln e helt ok skall jag köra på ordentligt igen. Tänker variera med gym, crossnature, hijking och kajaking för att inte bli uttråkad. Tänker dessutom träna mer kropps styrka och airobiskt… Än punktträning muskel träningen jag tränade förr när jag byggde.

Protesmässigt:

Just nu har jag mestadels problem med passform och glapp i hylsan som orsakar skavsår. Detta beror på att stumpen fortsätter ändra form med träning och viktförändring.

Jag har även problem med att jag får ont i stumpen då min protes är för styv och stötarna blir för hårda… Hoppas få den nya foten snart… Fattar inte varför sådant skall dröja flera månader 🙁

Ovan medför även att jag översträcker den friska foten och får ont i tårna då jag försöker kompensera.

Har heller inte fått skyddet till min badprotes så den är fortsatt farlig för barnen när jag badar med dem 🙁 måsta vara ett halvår snart jag väntat på det.

Vet det blev lite gnälligt där men allt i allt fungerar det mesta riktigt bra 🙂 och jag bara längtar till jag kan träna ordentligt igen.

 

Trevlig midsommar på er!

 

Blandat… Uppdateringar och glömt..

Dyslexi status: ej rättad.

Hur långt gick jag då… Med Genium.. Jag lyckades få ihop 45 000 steg dvs. 90 000 om man räknar två ben. Riktigt stolt över det trots att jag inte nådde målet. Med tanke på att låneleden i sig bara gått 110 000 steg sedan Januari när jag fick den.

Axeln… Efter bedövningen släppte kändes det om om jag hade varit med om en boxningsmatch… Axeln i sig kändes bra men med fläskläpp, med tandmärken, rejält ont i nacken och yrsel/ illamående som satt i kändes det inte skoj. När jag ringde till sjukhuset för att höra vad som hänt mig under operation… så bara skickade de mig mellan avdelningar i växeln, med meddelande typ… Det är inte vi, det får du fråga läkare… Jag bara opererar du får fråga narkos… Etc.

Det hala gjorde mig bara ännu mer orolig och jag började inbilla mig att de tappat mig… Då de fortsatte nolla mig fram och tillbaka ringde jag för att få någon annan att kolla jag var ok till vårdcentralen… De tyckte jag var löjlig… Det var klart att inget hänt mig… Och det visste min själ de… De hade mycket mer erfarenhet än mig…

Det hela var riktigt surrealistiskt och jag blev bara mer orolig… Som tur är har jag en mycket kunnig läkare som är kompis och som jag kunde ringa. Han förklarade att inget av symptomen var konstiga. Eftersom de gör operationen med mig sittande och då jag intuberas… Så måste de böja nacken bakåt i en onaturlig ställning, detta tillsammans med att läppen kan koma i kläm och att man ofta biter till i slangen… Det gjorde att allt var naturliga symptom.

Så tråkigt att ingen annan bara kunde förklarat detta för mig istället för att bolla runt mig och kalla mig löjlig.

Nu ringde faktiskt Operationsläkaren lite senare och frågade om jag fått svar, samt sade att de gärna ville kolla upp mig om jag hade fortsatta problem nästa vecka.

Jag bara tänker att så mycket oro som kunde undvikits med raka svar och ansvarstagande.

I övrig känns faktiskt axeln riktigt bra och rörlig… Gör ordentligt ont ibland, men som doktorn sade innan operation.. Inget jämte annat jag varit med om 🙂

Försöker hoppa över smärtstillande så mycket jag kan så jag känner hur mycket jag kan pressa användandet… men äter när jag behöver vara trevlig :)… Skall va med barnen och så.

Idag gjorde jag dock en ogenomtänkt miss… Tänkte jag kan ju fortfarande gå/vandra med axeln så jag fick med min syster på att gå lite Skåneled. Sällskap och som bonus någon som bär åt mig när jag inte kan ha ryggsäck. I vilket fall noterade jag inte att jag fick skav förrän det var för sent, förmodligen pga smärtstillande. Hade jag känt av det som jag brukar hade jag kunnat ändra lite på liner och så… Men men… Vi fick bryta efter dryga milen vilket är en ok sträcka i alla fall.

Lyckades komma upp i världsrankning av ca350 av 5000 vandrare på runkeeper… Vet inte vad det är värt men nog är det lite uppmuntrande 🙂

Just det… Min C-Leg började knaka och knäppa oroväckande så trotts att den är nyservad har jag nog lyckats slita sönder något igen.

Lägesrapport..

Lite tråkigt att jag inte känt mig ha tid att blogga. Det har faktiskt hänt en hel del roligt. En del jag inte ens kan prata så mycket om.

Status först, träningen går lagom bra… Inte super men helt ok. Cyklingen känns som om den gör nytta på kondisen. Har även skaffat en personlig instruktör ”app” i iPaden för träning hemma. Ganska kul men gu’ vad slut man blir på bara 5-10 min 🙂

Håller på med en ny comunity site för amputerade… Skall bli riktigt roligt att se vad den kan få för bemötande. Finns ett tydligt sug efter det men det är svårt att få folk att engagera sig i administration av den… Vi får se… Skall göra lite instruktions videos så kanske det släpper.

Axeln… Nu har de beslutat att det som är fel och hindrar mig att sova med smärta går att avhjälpa med en operation. De skall korta av nyckelbenet… Låter lite ruskigt… Tänk om det försvårar användandet av kryckor i framtiden… Men det trodde inte doktorn och jag får ju lita på honom.

Nya hylsan har fungerat utmärkt 🙂 har nu fått en likadan till badprotesen. Lagom till det börjar bli dags för kajakande. Ett stort problem just nu med badprotesen är att Otto-Bock inte släppt någon klädsel till leden ännu. Och allt är väldigt lätt för barnen att skada sig på just nu när vi leker i vattnet… Läskigt. Speciellt när det blir dags för sjö och hav där det är mer grumligt än i badhuset. Badhuset är visserligen läskigt med… Trängsel och fler barn man måste akta än sina egna.

Det var vad jag kunde komma på nu innan jag somnar… Hoppas hinna fler artiklar i helgen. Är du amputerad och vill hjälpa till med en site som moderator… Hör av dig.

Annars ha en underbar helg 🙂

Ny hylsa

Hade tydligen mer i mig att skriva om idag 🙂

Jag fick en ny hylsa nu i veckan. Förhoppningsvis har skelettet ändrat sig färdigt nu och denna avgjutningen blir den som kan gälla ett tag. Tänker fortfarande gå ner en hel del till – ca ytterligare 20 kg – så stumpen lär förändras med. Men om bara skelettet håller formen så tror jag de kan anpassa avgjutningen ganska långt.

Nya hylsan känns riktigt bra. Lite rymlig kanske (har ju tappat vikt sedan avgjutningen gjordes) men samtidigt tät nog för att vara ett tag. I nederdelen inuti var den lite väl avsmalnande, konisk så benet blev lite hoptryckt och gjorde ont efter en dags arbete.

Jag löste detproblemet med en kudde som jag klistrade längst ned så länge, se bilden nedan.

Fortfarande ont idag efter en halv dag i trädgården. Men inte som igår så det blir nog bättre tills jag är på verkstaden nästa gång.

Ha det gott och njut av solen 🙂