Badprotes, hygienprotes

Detta är ett typiskt sådant ämne som det är svårt att skriva positivt om inte för att det inte är positivt men för att det finns så många variationer på behov, förväntningar och på hur dessa tillfredsställs av olika landsting. Och den avundsjuka eller irritation som kommer med detta mellan oss som är brukare.

På ena sidan har vi de som är som jag, tar badprotesen för givet. Som en självklar del av livet och kräver att den skall utvecklas ännu mer så att man kan få ännu mer nytta och frihet av den. Ett hjälpmedel som är mycket mer än bara något att halta ner i vattnet med, bära kajaker, barnen eller delta i lekar med barnen upp och ner i vattenbrynet hjälpa till att bära picknikkorg, flytvästar… Att över huvud taget bli självgående och självständiga på alla sätt. Att tvingas ta t.ex. kryckorna (som händer pga skav etc.) skulle för mig kännas väldigt hämmande och till och med förnedrande.

På andra sidan har vi de som badprotes av olika anledningar inte fungerar på och som inte känner de har någon nytta av den och tycker att vi lika gärna kan nyttja bryggor eller försöka hoppa ut med kryckor i vattnet för att simma eller ta ett dopp. De känner sig förnedrade av att det tjatas så om badprotes och av ett tryck på dem att använda en sådan för att räknas som självständiga. (Detta är mycket gissningar från min sida utifrån forumsdebatter.) De tycker det är tramsigt och onödigt att kosta på landstingen detta hjälpmedel (hoppas inte det är så, men de uttrycker sig i de banorna).

Sedan har vi alla där emellan, där jag misstänker att den stora majoriteten inte vet att denna typ av hjälp finns eftersom de inte blir upplysta om det av sina landsting som vill spara pengar och/eller inte erbjuder denna hjälp i sitt område.

De flesta av dem som har badprotes är så nöjda och glada med att de faktiskt kan ta sig runt polen, ner över stranden, de hala klipporna eller att kunna stå stadigt i vågor.

För mig är det ingen skillnad på oss, vi vill alla att vårt handikapp skall motarbeta oss och ha så liten inverkan som möjligt på vår förmåga att leva vanliga liv. Och vi lär oss vägar att utöka våra möjligheter att fungera i olika miljöer. Om vi går med kryckor, protes eller har andra hjälpmedel.

Att få en badprotes kan för en person innebära att de kan gå ner till stranden med ain familj, för en annan att han kan röra sig runt polerna i ett badhus. Och bara detta är gudasänt… Men nästa år tänker man kanske… Vad kan jag mer göra, surfa, åka vattenskidor, vattenruchebanor…

inget av detta är förhindrat någon även om vi hoppar på ett ben med eller utan kryckor, men för vissa blir livet mycket lättare.

Jag kommer själv ihåg när jag var barn innan badproteser blev en del av mitt liv. Pappa bar mig ner till stranden genom sanddynorna som jag kom ig det var det många hundra meter i lös sand som behövde forseras innan vi kom till havet där vi brukade bada. Misstänker att jag hade fått vila många fånger om jag skulle hoppat det… Sedan var det Låååångt ut innan det blev så djupt att man ens kunde krypsimma. Något jag alls inte ville på skolutflykter.. Då stannade jag på stranden och sade att jag inte ville bada.. Jag som alltid älskade vatten. Om någon övertygade mig att ge mig ut så stannade jag i vattnet tills vi åkte hem… Jag ville ju bada… Men viste att jag inte orkade hopp in och ut igen. Men pappa brukade bära mig även ut och in…

När jag böev lite äldre så struntade jag i att benen inte tålde vatten… Då fick de väl göra nya.. Jag badade med dem ändå tills de rostade och kärvade sönder i allt snabbare takt. Inte alltid det var så bra, en gång blev jag utan ben en hel grekland semester…. Så tillslut beslutade min verkstad att det faktiskt var bättre att göra en special protes… Hoppas jag hittar en bild på den att lägga in… Detta var en hylsa med ett vitt plaströr rakt ner till en rund gummimatta som fot…

Min syster tyckte den var vansinnigt rolig för jag såg ut som en pirat, haltade mer då den saknade led… Men det alldra roligaste var att det stod sex strålar vatten ut åt sidorna när jag klev upp ur polen… Det var drenering av luft/vatten från plaströrets mitt.

För mig förändrade i alla fall detta enkla plaströr hela mitt badliv för… Jag kunde plötsligen röra mig fritt runt poler, upp och ner i sand och grund strand… Behövde inte vara livrädd för hala klippor… Och jag lärde mig t.o.m. Att windsurfa med det benet.

För mig är det ett högt skattat hjälpmedel som innebär stor frihet och livskvalitet. Hade jag gjort allt jag gör idag utan det… Vet inte.. Kanske men många saker hade varit mycket jobbigare att ta sig till och man kanske inte hade orkat… Om jag blev av med det idag så hade jag nog löst saker på ett ben eller tvingat frun att hjälpa mig, men utan tvivel hade det blivit mycket mer sällan jag t.e.x. Hade kajakat…. Men jag tror faktiskt att jag hade använt mitt vanliga ben, och skitit i att de inte ville förse mig med ett som klarar att badas med…

Varför tar jag upp detta sista, jo för att det finns platser i Sverige, utanför skåne, halland och Stockholm där medborgarnas landsting skiter i de amputerades livskvallitet och faktiskt inte erbjuder badproteser… Vet inte ifall det är för att de lyssnar på ”det funkar lika bra med kryckor!” Rösterna eller för att de bara är dummsnåla. Men jag tycker inte att mina medamputerade skall ställa upp på denna missbehandling, utan se till att ni kommer dit ni vill med den utrustning ni förses med. Såola givetvis av prdentligt efteråt men låt annars landsting och ortopeden ta ansvar för funktionen.

Nu några ord till tillverkarna av badprotesdelar. Jag tycker det är lysande att ni faktiskt har dessa produkter…. Men!

  1. Leden 3RW95: Varför göra leder som inte flexionslåser vid belastning så att man kan lita på leden i lutningar och steniga, leriga stränder?
  2. Leden 3RW95: Varför göra ett fast fexionslås som inte får användas vid gång där det faktiskt höjer säkerheten mest… Utan bara i vattnet?
  3. Leden 3RW95: Varför i allsin dar dra ut på skydden så att vi måste gå flera år med ett ben som kan skada dem vi badar med? Jag menar att det är så lätt att riva sig på, och t.om. Bryta ett finger på ett barn som får in det på fel ställe vis en extension. För att inte tala om förstörelse av materiell som kommer i kontakt med den… Surfbrädor, kajaker, våtdräkter och kläder som nyps sönder på bara några meters gång.

Det är ju bara inte genomtänkt.. Bakläxa!

Vet ni förresten att det finns en geniumled redan som är vattensäkrad? Men den får vi inte tillgång till för att USAs arme har någon ensamrätt till den just nu… Annars känns ju det som ett billigare alternativ för alla, ett ben som klarar allt! Den kallas X3 om jag inte mins fel.

Till sist, här är ett alternativ som finns för att skydda gipsade ben http://www.hammond-drysuits.co.uk/broken-arm-leg-cast-cover.html

Triton

Dyslexi status:ej rättad.

Triton 1C61 Vertical Shock – Your life. Your Adventure.

Triton Vertical Shock broadens the excellent functionality of the 1C60 Triton carbon fibre foot by an increased vertical shock absorption and torsion capability. The innovative design of the Triton carbon fibre foot allows a wide range of activities from daily life to leisure sports. The additional functions of Triton Vertical Shock allow the user improved adaptation to uneven terrain.

Vertical and torsion forces, which occur e.g. while doing sports activities are reduced effectively. The residual limb of the user is noticeably relieved. The compact design of Triton Vertical Shock allows the application also for users with longer limb length.

 

Japp, lite engelska där 🙂

Jag fick för lite sedan möjligheten att prova ovan fot, min OI hade beställt en sådan då min nuvarande fot är på tok för stum. Jag bad om 1c61 istället för 1c60 som har betydligt mindre dämpning. Ville ha maximal dämpning… Min OI var tveksam då han trodde den byggde för mycket… Dvs. Att den var för hög för att få plats under leden.

Tyvärr visade det sig att han hade rätt och den gick inte att ha samman med C-Leg 🙁

Men jag fick i alla fall möjlighet att prova då det inte skilde mer än att jag kunde utgämna skilnaden med att bara ha sko på ena foten.

Detta var en riktigt underbar fot, tyckte fortfarande att den var lite styv vilket gjorde att jag tror ändå jag valde rätt fot för mitt behov. Men styvheten känns kanske först efter några km om den är för hård eller ej.

Det jag däremot märkte riktigt tydligt var att foten hade en mycket bättre balans samt förmåga att fånga upp tokiga isättningar. Kändes t.o.m.som om man skulle kunna hålla balansen på ett ben med den. På ojämn mark måste den vara underbar.

Detta betyder att vi fick se till att beställa Genium, då denna är lite kortare. Så snart kan jag träna på att gå uppför trappor igen 🙂

Det kommer bli ett riktigt superben, det som är på gång. Måste bara få klart min viktminskning så att hylsorna stabiliseras också… Men det kommer.

Snart gått ner 15kg och det har inte gått ett år än… Ganska nöjd… Men det är 20-25 kg kvar också… Så ca två år till i samma takt… Det känns långt men tror inte man skall gå ned för fort heller… Det blir som det blir, bara fortsätta vara aktiv och äta mindre.

Det är svårt att känna inspirationen att skriva just nu, det är så mycket på sommaren man vill hinna. Och med alla nya krafter efter axel operationen vill jag även jobba igen mycket i företaget. Hoppnas ni förstår och accepterar att det ibland blir långt mellan inläggen.

 

Träning, skav och annat.

Dyslexi status: ej rättad.

Det var ett tag sedan nu så jag kände att en uppdatering var befogad. Allt är fortsatt riktigt bra och jag har inte mycket att anmärka på just nu.

Axeln verkar läka bra och jag har inte mycket ont av den alls, igår provade jag att träna den… Vanligt pass men med färre eller inga vikter och färre repetioner. Var märkbart svagare i armen men det betyder nog bara att den behöver läka lite till… Inte blev jag särskilt öm nu dagen efter så jag kan nog köra på mer t.o.m. Har semester en vecka nu så det blir nog efter, om jag inte tar med TRX eller kör crossnature pass.

Gång: jag har nästan lagt om helt till gym nu, dels på grund av att hylsan igen passar sämre (viktminskning/omfördelning) och jag får mindre skav på gåband… Även om det är tråkigare 🙂

Cykel: har cyklat plant eller fram och tillbaka till gym, men inte vågat mer då jag vill ha kontroll på hur mycket jag anstränger axeln.

Övrig träning, har beslutat att jag åter skall bygga upp en muskelreserv. Dels för att gå ner i vikt i längden, men även för att lättare hålla vikten utan att behöva hålla igen hela tiden. Och dels för att jag faktiskt gillar att träna igen, har kört ca 2t 6d/v nu ett tag och det känns riktigt bra. Så fort axeln e helt ok skall jag köra på ordentligt igen. Tänker variera med gym, crossnature, hijking och kajaking för att inte bli uttråkad. Tänker dessutom träna mer kropps styrka och airobiskt… Än punktträning muskel träningen jag tränade förr när jag byggde.

Protesmässigt:

Just nu har jag mestadels problem med passform och glapp i hylsan som orsakar skavsår. Detta beror på att stumpen fortsätter ändra form med träning och viktförändring.

Jag har även problem med att jag får ont i stumpen då min protes är för styv och stötarna blir för hårda… Hoppas få den nya foten snart… Fattar inte varför sådant skall dröja flera månader 🙁

Ovan medför även att jag översträcker den friska foten och får ont i tårna då jag försöker kompensera.

Har heller inte fått skyddet till min badprotes så den är fortsatt farlig för barnen när jag badar med dem 🙁 måsta vara ett halvår snart jag väntat på det.

Vet det blev lite gnälligt där men allt i allt fungerar det mesta riktigt bra 🙂 och jag bara längtar till jag kan träna ordentligt igen.

 

Trevlig midsommar på er!

 

Crossnature dagen igår.. Lördag

Dyslexistatus: ej rättad.

 

Cecilia Nordin, som är före detta gymnast och nu jobbar på Team Olmed som ortopedingenjör har ett brinnande intresse för träning och då speciellt crossnature.

 

Cecilia har försökt få kontakt med amputerade för att testa Crossnature på som träningsform, eftersom jag gillar att vara i naturen och gärna röra mig i den som träning, hoppade jag på detta.

 

Som det begav sig blev det endast jag som kom, de andra hade alla fått förhinder. Altså hade Cecilia endast en överviktig 40åring med förslitningsskador att testa på :^)

 

Jag gjorde mitt bästa att vara representativ för gruppen amputerade, och försöka hitta de svårigheter andra kan ha… Med olika leder och rörlighetsnivåer. Kände dock att jag kanske är mer van att röra mig ute i ojämn terräng än många andra. Jag tror många är rädda att ge sig ut själva och osäkra på sin egen förmåga, givetvis inte alla men de som kanske tjänat mest på det Cecilia vill göra.

 

Här försöker jag dra ner en lyktstolpe.

(Tanken var att sätta mig på huk och sedan upp igen.)

 

 

 

 

 

 

Målet var att titta på olika övningar, se vilka som fungerar, vilka man kan göra lite annorlunda och vilka som inte fungerar. Jag tror bara vi hittade en som inte riktigt fungerade, och en som var lite krånglig… Menså är jag inte direkt vig 🙂

 

Putta omkull träd var en poppis övning med, som kunde träna flera muskler. Här tror jag det är mest Triceps, axlar och mage.

 

 

 

 

Jag tog med två olika proteser, dels Genium och dels en ointelligent led så vi fick provat bådas möjligheter och begränsningar.

 

Det var en lång härligt tuff, rolig och intressant dag. Jag anlände till Visingsö vid 10 tiden och vi började med lite kaffe och hemagjorda energikakor, samt nötter och torkad frukt.

 

Sedan begav vi oss ut i ett skogsparti i närheten och gick en rask runda komma igång, jag använde stavar. Sedan testade vi många tränings övningar utan att köra fullt, men blev ganska trött ändå 🙂 Vi avslutade med en ny promenad runda tillbaka.

 

Vi åt middag och åkte på lite sightseeing medan vi smälte maten.

 

Med tanke på min naturliga fallenhet för läsning och rättstavning var detta nog det tuffaste passet.

 

 

 

 

Sedan körde vi lite träning till i slutet på sightseeingen, i skogen vid en ruin, jagade träd… Eftersom de envisades med att stå still så fick vi välja nya att jaga så fort vi fångat ett… Det fick up pulsen igen. Så körde vi tillbaka, fylde på dricka och körde till en annan skog där vi nu gjorde ett mer koncentrerat försök på ett fullpass. Nu intoducerade Cecilia lite olika tekniker att öva spring på, även för mig utan fjäderfot. Samt ett tufft pass enligt Tabata metoden… Här blev jag totaltrött och superslut i musklerna.

 

Efter dagen så måste jag säga att jag tycker träningsformen är mycket tilltalande för mig som gillar att vara ute i naturen. Men jag tror även att nästan alla nvåer av rörlighet kan dra stor nytta av träningen. Utan atörre anpassning kan personer i olika nivåer träna tillsammans och få stor nytta av träningen allihop… Samtidigt får man en naturupplevelse, något jag tror alla kan suga energi ur för några extra repetioner och sinnesro.

Bäst att verkligen se till att trädet ligger ner, de är inte halt lätta att välta. Tränar här också olika, men just på bilden ser det ut som bröst.

 

 

 

 

 

I efterhand… Idag söndag, känner jag mig fortfarande fulständigt slut i kroppen… Inte konstigt efter att ha tränat en hel dag 10-16… Men jag har ingen direkt träningsverk… Kan knapt komma ur stolen men ingen träningsverk, det är en ny känsla för mig. Jag hade visserligen inga större problem att gå nästan en mil idag 🙂 … men utan träning och lunchpaus mitt i.

 

Är någon intresserad av att testa kan jag rekommendera Cecilia, och ni bör kunna nå henne på hennes site http://www.campvisingso.se/ , hon håller även events och träningar för icke amputerade… Så ta chansen att Bli ordentligt slutkörd 🙂

 

Min videokamera hade tyvärr strulat, men jag skall filma lite när jag får mitt program som Cecilia ville jag skulle köra. Hon skulle även skicka lite bilder hon tog, så jag klistrar nog in några här när de kommer.

 

Flyttdag – en kompis har en ny spännande lägenhet.

Idag skall jag hjälpa en vän att flytta, och det skall bli roligt att umgås och det skall faktiskt bli roligt att få ta i lite också. Det finns få saker som är så bra träning som att flytta. Man lyfter tungt, vad man klarar av, man gör det om och om igen och man gör det så länge man bara orkar. Bra konditionsträning, bra styrketräning och mycket bra balansträning speciellt i trappor.

Men samtidigt kan jag erkänna att hur stark jag än vill framstå så är det med skräck i halsen som jag idag gör detta. Nu precis innan jag skall åka iväg sitter jag och funderar på vad 17 jag egentligen håller på med.

Jag har inget ordentligt och säkert ben, C-Leg är inlämnad på service och det enda jag har är min badprotes. En protes som dessutom inte låser i utsträckt läge.

Det var precis så här jag bröt benet sist, eller i alla fall bärande saker ner för en slänt. Halkade och lårbenet gick sönder.

Men samtidigt är jag inte beredd att ge upp vilket det skulle innebära för mig att inte ställa upp för en kompis så här, eller för den delen om jag skulle flyttat för min egen del, burit in ved eller annat. Jag är rädd – visst! … och det är nog mer än väl berättigat men jag tänker inte låta rädslan göra mig mer handikappad.

Jag har satt på min tighta hylsa igen. Den jag får skav av men som ger mig bäst kontroll. Jag har tejpat och förberett stumpen så som jag skrev om i att gå ut och gå.

Jag har även ställt in protesen för att öka säkerheten, mer kobent och så att underbenet böjer mer framåt i utsträckt läge.

Jag hoppas detta hjälper för att jag skall känna mig säker, och att jag inte skall bli trött för snabbt och då inte orka hela dagen.

Skall försöka ta lite bilder under dagen och be någon filma när vi lyfter, går i trappor och så. Så får vi se hur jag mår i kväll och de kommande dagarna. Tänkte skriva om det också så att man ger en fullständig bild, inte bara bilden av att vi klarar vad som helst utan följder.

Postade egentligen detta imorse, men valde sedan att sätta det som draft ifall någon av mina kompisar läser min blogg. Trots att jag är aningen anonym så vill jag ju inte att de skall känna till dessa funderingar under tiden vi håller på.

Tick… Tick…

Så var jag tillbaka hemma. Det blev betydligt mer handikappanpassat än jag trodde imorse. Det var så mycket folk som hjälpte till så jag behövdes knappt. Först lyfte jag fram kartonger och organiserade åt dem som sprang i trapporna. Sedan stannade jag i nya lägenheten och skruvade ihop möbler tills det var gjort. Sysselsatte kompisens dotter lite med spel. Hjälpte visserligen till att lyfta upp lite möbler, 2-3 st.

Perfekt handikappanpassat och ingen annan verkade direkt slut heller förutom möjligen de som flyttade eftersom de hållt på hela veckan. Hjälpen var uppskattad och det var skoj att träffas.

Så varför är jag då inte nöjd med min insatts. Jag ville göra mer, svettas och bli trött i kroppen. Borde kanske införa det som en regel att om man ber om hjälp med att flytta måste man ge tillfälle till ett ordentligt pass åt alla också 🙂

Skämt åsido – jag är glad att vara hemma och att det gick snabbt. Några bilder eller så blev det inte heller.

Mina proteser, hjälpmedel

Dyslexi status: ej rättstavad

Tänkte göra en kortare pressentation av de hjälpmedel jag använder för mitt handikapp.

Innehåll:

  1. Min fru.
  2. Protes
  3. Barnen, familj, vänner, grannar
  4. Rullstol och kryckor

Min fru

När jag nu satt och funderade så kändes det självklart att inkludera folk omkring mig, det som förvånade mig var att jag inte lätt kunde organisera det efter betydelse. Men klart är att den viktigaste hjälpen får jag av min fru. Hon hjälper mig och tar hand om allt jag inte kan när jag inte kan använda benet. Hon ser till att hämta mig när jag är ute och går så jag kan få det mesta ut utav min träning. Ja utan henne hade jag alldrig kunnat ta de risker jag gör eller utsätta mig för det jag måste för att utvecklas och känna mig som en ”vanlig” människa. Hon kan inte ersätta protesen eller den möjlighet att klara sig själv som den innebär men hon gör det konstanta behovet av den mycket mindre påtaglig.

Protes

Till höger är den protes jag använder mest just nu, det kanske inte är den jag gillar alldra mest att ta mig fram med men det är nog den med mest frihet.

 

Knä leden är en Otto Bock 3R95 men den vatten säkrade versionen som också går att låsa i rakt utsträckt läge och heter då istället 3WR95. Leden finns tillgänglig men visas inte på den svenska Otto Bock sidan utan ni måste titta på den internationella.

Anledningen att vi valde denna var för att den är vatten tålig och klarar 150 kg (jag, ryggsäck, kajak eller kanot = många kg).

Man kan dessutom lätt ställa om dämpning och lås som du kan vilja beroende på vad du gör. Dock är det lätt att tappa den lilla nyckeln so sitter fäst på sidan (syns på bilden ser ut som en liten fast nyckel).

Det största problemet med leden ser jag dock med att den inte låser under belastning i rakt läge. De säger att det är en vanesak men jag ser ingen anledning till att en led inte skall göra detta. Det innebär att inställningen av ditt ben är jätte viktig, det är dessutom så att ju säkrare du ställer in den desto mindre smidig blir protesen och desto mer motarbetad känner du dig. Och det är farligt, jag har själv trillat och brutit benet på sätt som kunde undvikas med ett låsnings system, onödigt. Farligast är det i nedförsbacke, och då extra så när det är halt. Eller när du går i sand eller i vatten där du inte helt ser underlaget. Allt blir också värre om du använder leden vid träning då trötthet mentalt och i muskler kommer att göra att du ofta snubblar och trillar.

En annan varning ned denna led är att den snabbt och utan synlig ånger käkar upp dina byxor, vilket snabbt kostar mycket pengar speciellt med dyra friluft kläder.

Jeans uppätna av 3RW95

Mina jeans nedan blev så efter en runda i skogen ca 7km, men detta går att att fixa ganska lätt med den simplistiska lösning ni ser på mitt ben ovan. Vi har helt enkelt hängt en böjlig plastremsa i kardborre från hylsan och ned över framänden på leden så att det håller byxorna ur mekaniken. Otto bock skall ha fixat beklädnad men den väntar på att gå igenom någon kvalitetskontroll som jag förstod det, så vi får se när det kommer. Det måste ju fungera i vattnet så bra om den är bra.

Advantage DP2

Foten en Advantage DP2, vi valde denna på grund av aktivitetsnivån, den är inte vattenfast till 100% men vi tror den kommer få bytas av slitage innan vattenskador i kolfibern blir ett problem. Dessutom behöver jag energi återgivningen, den fot som var med i Aqualine var nog mest för att stappla runt i badhuset inte direkt för, kajaking, kanoting och vandring. Och jag jag kände inget behov av att den klarar att utrustas med Flip-Flopp. Foten känns bra och flexar, även om jag nog hade velat ha mer studs.

I det stora hela, gillar jag verkligen benet och jag älskar det nya vakumsystemet så länge inte benet vrider sig eller vakumventilen läcker. Ett tips här är att lägga in små kilar sim inlägg nere i hylsan så den styr rätt och inte vrider sig.

Jag känner mig riktigt rörlig med denna, går kanske inte riktigt lika bra i den som C-Leg och nedförsbackar är mycket besvärligare. Men i gengäld kan jag gå över bäcken direkt utan att oroa mig för vatten, och jag behöver inte oroa mig för att kunna ladda benet var natt om jag kampar. Jag kan kanota, kajaka och behöver inte skriva på ansvarsbefrielse för Otto Bock (löjligt) för min vikt eller för att jag bär tungt.

Jag slår fortfarande sönder mina byxor eftersom jag inte har någon mjuk klädsel under, men det är mycket bättre nu med plastremsan.

Protes 2

Jag har en C-Leg också som egentligen är min huvudprotes, men den är inne på service nu så jag skriver mer om den senare.

 

Barnen, familj, vänner, grannar

Ja vad skall jag säga, man klarar sig aldrig utan sina medmänniskor. Barnen hämtar saker, grannar klipper gräset, skottar snö etc. När jag inte kan gå på grund av skavsår eller andra problem. Tur att det finns snälla människor.

 

Rullstol och kryckor

Man kan ju alltid sitta still när man inte kan ha protesen, men jag vill inte det. Dessutom är rullstolen bra träning när du inte kan röra dig normalt med benet av någon anledning. Jag använder ingen av dessa ofta men de är ett viktigt säkerhetsnät och när de behövs behövs de verkligen för att man inte skall bli just stilla ”fången” i hemmet.