Badprotes, hygienprotes

Detta är ett typiskt sådant ämne som det är svårt att skriva positivt om inte för att det inte är positivt men för att det finns så många variationer på behov, förväntningar och på hur dessa tillfredsställs av olika landsting. Och den avundsjuka eller irritation som kommer med detta mellan oss som är brukare.

På ena sidan har vi de som är som jag, tar badprotesen för givet. Som en självklar del av livet och kräver att den skall utvecklas ännu mer så att man kan få ännu mer nytta och frihet av den. Ett hjälpmedel som är mycket mer än bara något att halta ner i vattnet med, bära kajaker, barnen eller delta i lekar med barnen upp och ner i vattenbrynet hjälpa till att bära picknikkorg, flytvästar… Att över huvud taget bli självgående och självständiga på alla sätt. Att tvingas ta t.ex. kryckorna (som händer pga skav etc.) skulle för mig kännas väldigt hämmande och till och med förnedrande.

På andra sidan har vi de som badprotes av olika anledningar inte fungerar på och som inte känner de har någon nytta av den och tycker att vi lika gärna kan nyttja bryggor eller försöka hoppa ut med kryckor i vattnet för att simma eller ta ett dopp. De känner sig förnedrade av att det tjatas så om badprotes och av ett tryck på dem att använda en sådan för att räknas som självständiga. (Detta är mycket gissningar från min sida utifrån forumsdebatter.) De tycker det är tramsigt och onödigt att kosta på landstingen detta hjälpmedel (hoppas inte det är så, men de uttrycker sig i de banorna).

Sedan har vi alla där emellan, där jag misstänker att den stora majoriteten inte vet att denna typ av hjälp finns eftersom de inte blir upplysta om det av sina landsting som vill spara pengar och/eller inte erbjuder denna hjälp i sitt område.

De flesta av dem som har badprotes är så nöjda och glada med att de faktiskt kan ta sig runt polen, ner över stranden, de hala klipporna eller att kunna stå stadigt i vågor.

För mig är det ingen skillnad på oss, vi vill alla att vårt handikapp skall motarbeta oss och ha så liten inverkan som möjligt på vår förmåga att leva vanliga liv. Och vi lär oss vägar att utöka våra möjligheter att fungera i olika miljöer. Om vi går med kryckor, protes eller har andra hjälpmedel.

Att få en badprotes kan för en person innebära att de kan gå ner till stranden med ain familj, för en annan att han kan röra sig runt polerna i ett badhus. Och bara detta är gudasänt… Men nästa år tänker man kanske… Vad kan jag mer göra, surfa, åka vattenskidor, vattenruchebanor…

inget av detta är förhindrat någon även om vi hoppar på ett ben med eller utan kryckor, men för vissa blir livet mycket lättare.

Jag kommer själv ihåg när jag var barn innan badproteser blev en del av mitt liv. Pappa bar mig ner till stranden genom sanddynorna som jag kom ig det var det många hundra meter i lös sand som behövde forseras innan vi kom till havet där vi brukade bada. Misstänker att jag hade fått vila många fånger om jag skulle hoppat det… Sedan var det Låååångt ut innan det blev så djupt att man ens kunde krypsimma. Något jag alls inte ville på skolutflykter.. Då stannade jag på stranden och sade att jag inte ville bada.. Jag som alltid älskade vatten. Om någon övertygade mig att ge mig ut så stannade jag i vattnet tills vi åkte hem… Jag ville ju bada… Men viste att jag inte orkade hopp in och ut igen. Men pappa brukade bära mig även ut och in…

När jag böev lite äldre så struntade jag i att benen inte tålde vatten… Då fick de väl göra nya.. Jag badade med dem ändå tills de rostade och kärvade sönder i allt snabbare takt. Inte alltid det var så bra, en gång blev jag utan ben en hel grekland semester…. Så tillslut beslutade min verkstad att det faktiskt var bättre att göra en special protes… Hoppas jag hittar en bild på den att lägga in… Detta var en hylsa med ett vitt plaströr rakt ner till en rund gummimatta som fot…

Min syster tyckte den var vansinnigt rolig för jag såg ut som en pirat, haltade mer då den saknade led… Men det alldra roligaste var att det stod sex strålar vatten ut åt sidorna när jag klev upp ur polen… Det var drenering av luft/vatten från plaströrets mitt.

För mig förändrade i alla fall detta enkla plaströr hela mitt badliv för… Jag kunde plötsligen röra mig fritt runt poler, upp och ner i sand och grund strand… Behövde inte vara livrädd för hala klippor… Och jag lärde mig t.o.m. Att windsurfa med det benet.

För mig är det ett högt skattat hjälpmedel som innebär stor frihet och livskvalitet. Hade jag gjort allt jag gör idag utan det… Vet inte.. Kanske men många saker hade varit mycket jobbigare att ta sig till och man kanske inte hade orkat… Om jag blev av med det idag så hade jag nog löst saker på ett ben eller tvingat frun att hjälpa mig, men utan tvivel hade det blivit mycket mer sällan jag t.e.x. Hade kajakat…. Men jag tror faktiskt att jag hade använt mitt vanliga ben, och skitit i att de inte ville förse mig med ett som klarar att badas med…

Varför tar jag upp detta sista, jo för att det finns platser i Sverige, utanför skåne, halland och Stockholm där medborgarnas landsting skiter i de amputerades livskvallitet och faktiskt inte erbjuder badproteser… Vet inte ifall det är för att de lyssnar på ”det funkar lika bra med kryckor!” Rösterna eller för att de bara är dummsnåla. Men jag tycker inte att mina medamputerade skall ställa upp på denna missbehandling, utan se till att ni kommer dit ni vill med den utrustning ni förses med. Såola givetvis av prdentligt efteråt men låt annars landsting och ortopeden ta ansvar för funktionen.

Nu några ord till tillverkarna av badprotesdelar. Jag tycker det är lysande att ni faktiskt har dessa produkter…. Men!

  1. Leden 3RW95: Varför göra leder som inte flexionslåser vid belastning så att man kan lita på leden i lutningar och steniga, leriga stränder?
  2. Leden 3RW95: Varför göra ett fast fexionslås som inte får användas vid gång där det faktiskt höjer säkerheten mest… Utan bara i vattnet?
  3. Leden 3RW95: Varför i allsin dar dra ut på skydden så att vi måste gå flera år med ett ben som kan skada dem vi badar med? Jag menar att det är så lätt att riva sig på, och t.om. Bryta ett finger på ett barn som får in det på fel ställe vis en extension. För att inte tala om förstörelse av materiell som kommer i kontakt med den… Surfbrädor, kajaker, våtdräkter och kläder som nyps sönder på bara några meters gång.

Det är ju bara inte genomtänkt.. Bakläxa!

Vet ni förresten att det finns en geniumled redan som är vattensäkrad? Men den får vi inte tillgång till för att USAs arme har någon ensamrätt till den just nu… Annars känns ju det som ett billigare alternativ för alla, ett ben som klarar allt! Den kallas X3 om jag inte mins fel.

Till sist, här är ett alternativ som finns för att skydda gipsade ben http://www.hammond-drysuits.co.uk/broken-arm-leg-cast-cover.html

Sommar igen :)

Det har varit en lång period med skav nu som inte velat ge med sig, och jag har därför inte kunnat gå, cykla eller springa så mycket som jag vill. Hmm… Inte alls i princip.

Men jag har varit duktig på alternativen tycker jag, trädgårdsarbete.. Mycket gräva och ryggworkout där. Jag har även använt vikter, gummiband, pilatesboll och kört mina sjukgymnast övningar frekvent.

Men det allra roligaste är att nu når gå inte fungerade har jag äntligen sett till att komma igång med kajakandet.

Har nu tillgång till en havskajak av märket Valley Etain, riktigt rolig kajak.

Jag är ju novis på detta med kajakande, men jag ser fram emot att lära mig massor. Och det förefaller vara riktigt bra träning… Mycket träningsverk och jag har börjat tappa vikt igen 🙂

Det som är besvärligt med protes är att ta sig ner till vattnet med båten från bilen. Speciellt om man är ensam, det är halt eller brant. Dessutom är inte badbenet det säkraste att gå med. Men det går och jag tror starkt på att försöka klara sig själv och inte vara beroende på andra för att komma ut.

Det är dock roligare med paddelkamrater när man hittar sådana 🙂 min kajakklubb är riktigt aktiva och de har en hel del evenemang. Skall bli skoj att följa med.

En sak till var problematisk med kajaken, man behöver två fötter för att ställa in fotstöden. En fot trycker bakom och en framför när man vill skjuta dem ifrån sig. Jag snackade med Svima och de skall skicka ett annat system som annars sitter på P&H kajaker.

 

Justering? Springprotes…

Jag var inne för att få springbenet justerat, de tog och ställde om vinklarna lite för att det skulle kännas kortare. Men deras inställning var att det skulle vara längre och att det var en vanesak. Dock argumenterade jag att det måste gå lättare att lära sig rätt teknik om man inte är rädd att snubbla hela tiden. Detta i sin tur ledde till att vi tittade på distanser och sätt att få tillbaka längden igen om vi skulle kapa för mycket. Det visade sig inte vara ett problem, men man ville vänta tills jag fick rätt hylsa… Som de skulle fixa till nästa gång.

Träffade även en sjukgymnast där av ren tur som jobbat med just amputerade som springer. Hon erbjöd sig att avsätta en timme vid tillfälle för att ge mig/oss tipps. Spännande! Så de skulle planera in det till nästa gång.

Det skall i alla fall bli skönt att få det kortat när hylsan är klar.

Springa, lunka, flåsa…

Det är roligt att springa men kroppen är uppenbarligen inte anpassad för det efter så lång tid av att inte springa. Idag blev det hela 1,4 km, 3 gånger mer än dag 2. Men det var mycket gå och flåsa med, tror jag håller mig till den rundan ett tag till jag orkar springa hela. Imorgon tänkte jag testa gymet och en löpmaskin. Men jag tycker faktiskt de är läskigare än att springa utomhus eftersom jag känner mig så vinglig.

Tänkte ta med mig datorn ner till gymet och köra till och från medan jag jobbar, så hinner jag pusta och tänka igenom mellan passen.

Det är nog så att jag pressar det för hårt, men jag vill dra nytta av att det är nytt och spännande, samt att jag känner press att dra nytta av testveckan.

Träningsverk… Springa..

Jaha, nu har jag slappat länge nog, tror faktiskt inte jag varit aktiv sedan min fjälltur i september det är en lång tid. Men samtidigt har vi som familj haft mycket att hantera som inte har med denna blog att göra.

Det är i alla fall god tid att plocka upp där jag avbröt och fortsätta bättra på min kondition samt att utmana mig själv igen.

Igår fick jag verkligen en sådan chans och en ordentlig spark i baken på flera sätt. Kl 9 igår skulle jag infinna mig på Ortopedverkstaden, med det skrämmande målet att prova springa på en springprotes. Jag fick remissen på denna nästan för ett år sedan och trodde nog att det skulle vara snabbare att fixa, dock ville ortopeden vänta på att OB (Ottobock) skulle få fram utrustning istället för den utrustning som redan fanns tillgänglig hos en annan tillverkare. Vet inte om detta var för att de är knutna till OB eller kanske troligare på grund av min vikt.

I vilket fall som helst var det nu dags, mitt i en förkylning och efter att ha misskött träningen i flera månader att få prova. Tänkte att jag radar upp mina ursäkter direkt i inlägget…

När jag satt där kl 9 imorse var jag både spänd och förväntansfull såväl som rädd… Ja faktiskt det är/var skrämmande, de där fötterna är läskiga. De skall ge så mycket kraft tillbaka vad man förstått samt svåra att gå normalt på… Detta vad jag hade förstått från att läsa om dem och se videos om andra som börjat springa. Förutom detta var att springa i sig skrämmande då jag inte sprungit sedan jag var ett barn… Typ innan amputationen 1976… Ännu värre, tänk om jag inte klarade av det… Knäcka koden… Inte orka…

Här är en bild från när de börjat måtta in. Benet består av fjäderfot från Ottobock, jag tror att denna är specialtillverkad för användaren. Det som de inte haft innan var en sula, men nu har de både en vanlig och en spiksula man lätt kan byta ut. Leden jag har är en 3WR95, det hade varit önskvärt med en 3S80 men de görs ej för min vikt.

Så väntan var nog värt det ändå, när man nu fått specialanpassad proffsutrustning.

Första intrycken när jag fått den på mig var att den var mycket styvare än jag förväntat mig, och inte alls så svår att gå med som jag förväntat mig. En utav de sakerna som också gjort mig nervös var valet av led då jag vet att denna led inte har några skydd för ofrivillig flexion. Detta problem kändes inte lika allvarligt när trampdynan kommer så långt fram vid nedtramp. Dessutom har leden bra inställningar för dämpning de för flexion och extension, detta gjorde att man kunde reglera säkerheten mycket bra efter känsla och känsla.

Exempel max säkerhet:

  • Flexion: max dämpning
  • Extension: min dämpning

Med ovan inställning motverkar leden att benet böjer sig och vinkeln blir då mindre att kasta fram igen, samtidigt som det inte finns något motstånd för att räta ut sig.

Nu kan man ju fundera på varför man inte alltid vill ha det så alltid, men det beror bland annat på hur mycket frigång man vill ha… Ovan inställning är motsatsen till frigång… Exempelvis i gräs..

Hur gick det då kanske ni undrar, och jag måste nog erkänna att jag är riktigt nöjd. Jag har invanda mönster efter 37 år som måste tränas bort spökade ett tag… Och jag tyckte det var läskigt att gå över från gång till att jogga , speciellt på träningsbandet där jag lätt vinglade till.

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=myud6LUQ44M&w=500&h=305]

Här är ett roligt klipp där MrT från OB ställer in hastigheten på löparbandet. Han sade att maskinen måste ha fortsatt öka men jag tror han var trött på att jag bara gick 🙂

Men när vi kom ut i korridorerna där man kunde sträcka ut så lossnade det… Inte direkt, men så när vi testade att två sprang bredvid mig så vågade jag plötsligt och sedan gick det riktigt bra.

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=xDnrJ20Mwe0&w=500&h=305]

Ni får tänka på att jag i princip aldrig sprungit sedan jag fick protes.

När jag kom hem efter en halv dag av testande, gåband, springande… Hade jag sådan träningsverk i mage, vader och häl att jag mådde riktigt illa hela kvällen… Men vilken upplevelse det var, jag kan knappt bärga mig från att ut och testa mer. Jag bara ser framför mig hur jag kan ta mig fram längs stigar och vägar på detta sätt…. Så himla häftigt!!

Nu har jag först en testperiod till nästa vecka på torsdag, då jag skall träffa dem igen och avgöra om jag vill fortsätta med detta… Och min enda oro just nu är att jag är för otränad och kommer få för mycket träningsverk att utnyttja denna tiden maximalt… Samt att min ihållande förkylning skall bromsa mig.

Idag har jag i alla fall hållit mig lugn efter halvdagen träning igår, och hoppas jag kan ge desto mer imorgon.

Genium, samtal med Otto-Bock.

Otto-Bock tog kontakt med mig idag om mina funderingar runt Genium, riktigt trevligt att de har ett sådant engagemang. Det var mrT som via min OI bett mig ringa och diskutera mina funderingar.

(Konstigt hur det alltid är svårare att få fram allt viktigt i ett samtal, mycket lättare när man i lugn och ro sitter och dokumenterar sina tankar 🙂 Varför jag hänvisade även hit till min blog.)

I vilket fall så diskuterade vi flera av de punkter jag tagit upp här och vissa trodde till och med mrT att vi kunde lösa. Han var också inne på att byte till Triton foten mycket bättre skulle passa min aktivitetsnivå och skulle skicka delar till min OI så vi kunde prova detta… Dock på C-Leg inte Genium.

När det gällde OPG trodde mrT att jag missbedömde det lite och ifall man gjorde en test enligt följande… Satte en mätpunkt på ena axeln för att mäta hur mycket den rör sig upp och ner i förhållande till att röra sig framåt.. Så skulle man märka att mer energi går åt att färdas framåt än upp/ner rörelsen med OPG igång. Dock trodde han eftersom jag upplevde en kickback att man borde testa justera det lite. Detta hjälper de till med om och när det blir dags så att det blir rätt.

Trapp/Hinder funktionen skulle inte heller påverkas av OPG så som jag upplevt det…och trots att jag bestämt hävdade att jag tränat både mycket och ordentligt trodde mrT att det var just mer träning och att hitta rätt sätt som fattades. Det skulle inte heller behövas så kraftiga rörelser som jag gjorde för att aktivera läget.

Då det gällde mjukvara så fanns det visst buggar som skulle åtgärdas, och mycket av det jag tagit upp låg redan på programerarnas bord att försöka hitta lösningar på. Det var också så att de var tvungna att ta hänsyn till medicinska/kliniska regler i framtagandet av hjälpmedel. Jag förstod att min kritik kunde kännas lite orättvis utifrån det perspektivet. Men de tyckte inte att jag skulle tänka på det utan tog gärna åt sig av kritik och funderingar.

Frigång, mrT trodde att möjligen skulle jag ha en annan inställning på % vinkel. Men det handlar om säkerhet att veta var benet är när man trampar ner. Det som var lite problematiskt här var att det inte gick att ha olika vinkel i olika program, utan det i gåläget var det som gäller. Detta gör att det inte går att ha t.ex. ett program för terräng och ett för kontoret. Lite tråkigt. Andra alternativ var att det fanns ett ”dumt” gåläge som man kunde prova, men det lät inte riktigt intressant heller p.g.a. andra problem. Så att gå med en större vinkel kändes som mitt alternativ.

För övrigt pratade vi om en intressant springfot som manskruvar fast sulan på… Det känns betydligt säkrare än alternativet där det är en slipon, och betydligt bättre än att limma på som jag läst att de gjorde tidigare.

Otto-Bock hade även en springled på väg, utvecklad just för att springa med. Detta är något som saknats hos samtliga leverantörer och något jag tycker är både viktigt och intressant. Inte minst ur säkerhetssynpunkt, och bra att man nu satsar på att även hjälpa oss med ledbehov att springa. Tidigare har jag upplevt att fokus varit på underbensamputerade.

Vidare talade vi om klädsel på badprotes (3WR95) som också var på väg och mrT hoppades verkligen det kom nu under sommaren när man mest behöver det. Anledningen detta är viktigt för mig är inte för att se snygg ut. Utan för att både leden och benet är lätt för barnen att skada sig på när jag badar med dem.

Crossnature dagen igår.. Lördag

Dyslexistatus: ej rättad.

 

Cecilia Nordin, som är före detta gymnast och nu jobbar på Team Olmed som ortopedingenjör har ett brinnande intresse för träning och då speciellt crossnature.

 

Cecilia har försökt få kontakt med amputerade för att testa Crossnature på som träningsform, eftersom jag gillar att vara i naturen och gärna röra mig i den som träning, hoppade jag på detta.

 

Som det begav sig blev det endast jag som kom, de andra hade alla fått förhinder. Altså hade Cecilia endast en överviktig 40åring med förslitningsskador att testa på :^)

 

Jag gjorde mitt bästa att vara representativ för gruppen amputerade, och försöka hitta de svårigheter andra kan ha… Med olika leder och rörlighetsnivåer. Kände dock att jag kanske är mer van att röra mig ute i ojämn terräng än många andra. Jag tror många är rädda att ge sig ut själva och osäkra på sin egen förmåga, givetvis inte alla men de som kanske tjänat mest på det Cecilia vill göra.

 

Här försöker jag dra ner en lyktstolpe.

(Tanken var att sätta mig på huk och sedan upp igen.)

 

 

 

 

 

 

Målet var att titta på olika övningar, se vilka som fungerar, vilka man kan göra lite annorlunda och vilka som inte fungerar. Jag tror bara vi hittade en som inte riktigt fungerade, och en som var lite krånglig… Menså är jag inte direkt vig 🙂

 

Putta omkull träd var en poppis övning med, som kunde träna flera muskler. Här tror jag det är mest Triceps, axlar och mage.

 

 

 

 

Jag tog med två olika proteser, dels Genium och dels en ointelligent led så vi fick provat bådas möjligheter och begränsningar.

 

Det var en lång härligt tuff, rolig och intressant dag. Jag anlände till Visingsö vid 10 tiden och vi började med lite kaffe och hemagjorda energikakor, samt nötter och torkad frukt.

 

Sedan begav vi oss ut i ett skogsparti i närheten och gick en rask runda komma igång, jag använde stavar. Sedan testade vi många tränings övningar utan att köra fullt, men blev ganska trött ändå 🙂 Vi avslutade med en ny promenad runda tillbaka.

 

Vi åt middag och åkte på lite sightseeing medan vi smälte maten.

 

Med tanke på min naturliga fallenhet för läsning och rättstavning var detta nog det tuffaste passet.

 

 

 

 

Sedan körde vi lite träning till i slutet på sightseeingen, i skogen vid en ruin, jagade träd… Eftersom de envisades med att stå still så fick vi välja nya att jaga så fort vi fångat ett… Det fick up pulsen igen. Så körde vi tillbaka, fylde på dricka och körde till en annan skog där vi nu gjorde ett mer koncentrerat försök på ett fullpass. Nu intoducerade Cecilia lite olika tekniker att öva spring på, även för mig utan fjäderfot. Samt ett tufft pass enligt Tabata metoden… Här blev jag totaltrött och superslut i musklerna.

 

Efter dagen så måste jag säga att jag tycker träningsformen är mycket tilltalande för mig som gillar att vara ute i naturen. Men jag tror även att nästan alla nvåer av rörlighet kan dra stor nytta av träningen. Utan atörre anpassning kan personer i olika nivåer träna tillsammans och få stor nytta av träningen allihop… Samtidigt får man en naturupplevelse, något jag tror alla kan suga energi ur för några extra repetioner och sinnesro.

Bäst att verkligen se till att trädet ligger ner, de är inte halt lätta att välta. Tränar här också olika, men just på bilden ser det ut som bröst.

 

 

 

 

 

I efterhand… Idag söndag, känner jag mig fortfarande fulständigt slut i kroppen… Inte konstigt efter att ha tränat en hel dag 10-16… Men jag har ingen direkt träningsverk… Kan knapt komma ur stolen men ingen träningsverk, det är en ny känsla för mig. Jag hade visserligen inga större problem att gå nästan en mil idag 🙂 … men utan träning och lunchpaus mitt i.

 

Är någon intresserad av att testa kan jag rekommendera Cecilia, och ni bör kunna nå henne på hennes site http://www.campvisingso.se/ , hon håller även events och träningar för icke amputerade… Så ta chansen att Bli ordentligt slutkörd 🙂

 

Min videokamera hade tyvärr strulat, men jag skall filma lite när jag får mitt program som Cecilia ville jag skulle köra. Hon skulle även skicka lite bilder hon tog, så jag klistrar nog in några här när de kommer.

 

C-Leg, träningslogg

Dyslexi status: ej rättad.

Äntligen har jag min C-Leg igen 🙂 var och hämtade den på verkstaden idag.

Hylsan som satt på den kändes lite obekväm men jag valde ändå att gå med den idag.

Fick konstiga mätresultat idag på båda smart phone, men jag borde ha gått ca 4km med stavar. Pulsmätaren sade ca 600 kcal och telefonen ca 300 kcal. Men de räknar nog inte stavar så det kanske är rätt med 600. Mer ett intresse av funktion än av kcal 🙂

Sade jag att jag har min C-Leg igen!!!

Har funderat en hel del på att lära mig springa, tanken är oerhört lockande. Jag tror alltid jag har sökt mig till saker som gör att jag kan ”flyga”. Med flyga i detta sammanhanget menar jag saker jag varit förhindrad att göra och som gör att jag känner att jag kan röra mig fritt. För ett år sedan innefattade detta även att gå kortare sträckor eller att kunna klippa gräset utan skavsår. Men nu när jag känner att jag börjat ”återerövra min gång” så känns springa ett naturligt nästa mål.

Faktum är att när jag går långt (och slår tidigare distans) nu så går jag längre än jag någonsin kunnat i mitt liv, det tycker jag e hur coolt som helst.

Läste om en kille som springer på samma knä som jag har 3WR95, från Otto-Bock.

Bild från http://ottobockus.com/cps/rde/xchg/ob_us_en/hs.xsl/41337.html
Samt med Flex-Run with Nike Sole från Össur.
Bild från http://www.ossur.com/?PageID=16652

 

Jag har skickat en fråga till ortopedteknikerna för att fråga vad de tror om utrustning för att jag skall kunna springa.

Nej nu behöver jag lite sömn, hadde massor med idéer för inlägg idag men det får bli till en annan dag 🙂

Flyttdag – en kompis har en ny spännande lägenhet.

Idag skall jag hjälpa en vän att flytta, och det skall bli roligt att umgås och det skall faktiskt bli roligt att få ta i lite också. Det finns få saker som är så bra träning som att flytta. Man lyfter tungt, vad man klarar av, man gör det om och om igen och man gör det så länge man bara orkar. Bra konditionsträning, bra styrketräning och mycket bra balansträning speciellt i trappor.

Men samtidigt kan jag erkänna att hur stark jag än vill framstå så är det med skräck i halsen som jag idag gör detta. Nu precis innan jag skall åka iväg sitter jag och funderar på vad 17 jag egentligen håller på med.

Jag har inget ordentligt och säkert ben, C-Leg är inlämnad på service och det enda jag har är min badprotes. En protes som dessutom inte låser i utsträckt läge.

Det var precis så här jag bröt benet sist, eller i alla fall bärande saker ner för en slänt. Halkade och lårbenet gick sönder.

Men samtidigt är jag inte beredd att ge upp vilket det skulle innebära för mig att inte ställa upp för en kompis så här, eller för den delen om jag skulle flyttat för min egen del, burit in ved eller annat. Jag är rädd – visst! … och det är nog mer än väl berättigat men jag tänker inte låta rädslan göra mig mer handikappad.

Jag har satt på min tighta hylsa igen. Den jag får skav av men som ger mig bäst kontroll. Jag har tejpat och förberett stumpen så som jag skrev om i att gå ut och gå.

Jag har även ställt in protesen för att öka säkerheten, mer kobent och så att underbenet böjer mer framåt i utsträckt läge.

Jag hoppas detta hjälper för att jag skall känna mig säker, och att jag inte skall bli trött för snabbt och då inte orka hela dagen.

Skall försöka ta lite bilder under dagen och be någon filma när vi lyfter, går i trappor och så. Så får vi se hur jag mår i kväll och de kommande dagarna. Tänkte skriva om det också så att man ger en fullständig bild, inte bara bilden av att vi klarar vad som helst utan följder.

Postade egentligen detta imorse, men valde sedan att sätta det som draft ifall någon av mina kompisar läser min blogg. Trots att jag är aningen anonym så vill jag ju inte att de skall känna till dessa funderingar under tiden vi håller på.

Tick… Tick…

Så var jag tillbaka hemma. Det blev betydligt mer handikappanpassat än jag trodde imorse. Det var så mycket folk som hjälpte till så jag behövdes knappt. Först lyfte jag fram kartonger och organiserade åt dem som sprang i trapporna. Sedan stannade jag i nya lägenheten och skruvade ihop möbler tills det var gjort. Sysselsatte kompisens dotter lite med spel. Hjälpte visserligen till att lyfta upp lite möbler, 2-3 st.

Perfekt handikappanpassat och ingen annan verkade direkt slut heller förutom möjligen de som flyttade eftersom de hållt på hela veckan. Hjälpen var uppskattad och det var skoj att träffas.

Så varför är jag då inte nöjd med min insatts. Jag ville göra mer, svettas och bli trött i kroppen. Borde kanske införa det som en regel att om man ber om hjälp med att flytta måste man ge tillfälle till ett ordentligt pass åt alla också 🙂

Skämt åsido – jag är glad att vara hemma och att det gick snabbt. Några bilder eller så blev det inte heller.

Mina proteser, hjälpmedel

Dyslexi status: ej rättstavad

Tänkte göra en kortare pressentation av de hjälpmedel jag använder för mitt handikapp.

Innehåll:

  1. Min fru.
  2. Protes
  3. Barnen, familj, vänner, grannar
  4. Rullstol och kryckor

Min fru

När jag nu satt och funderade så kändes det självklart att inkludera folk omkring mig, det som förvånade mig var att jag inte lätt kunde organisera det efter betydelse. Men klart är att den viktigaste hjälpen får jag av min fru. Hon hjälper mig och tar hand om allt jag inte kan när jag inte kan använda benet. Hon ser till att hämta mig när jag är ute och går så jag kan få det mesta ut utav min träning. Ja utan henne hade jag alldrig kunnat ta de risker jag gör eller utsätta mig för det jag måste för att utvecklas och känna mig som en ”vanlig” människa. Hon kan inte ersätta protesen eller den möjlighet att klara sig själv som den innebär men hon gör det konstanta behovet av den mycket mindre påtaglig.

Protes

Till höger är den protes jag använder mest just nu, det kanske inte är den jag gillar alldra mest att ta mig fram med men det är nog den med mest frihet.

 

Knä leden är en Otto Bock 3R95 men den vatten säkrade versionen som också går att låsa i rakt utsträckt läge och heter då istället 3WR95. Leden finns tillgänglig men visas inte på den svenska Otto Bock sidan utan ni måste titta på den internationella.

Anledningen att vi valde denna var för att den är vatten tålig och klarar 150 kg (jag, ryggsäck, kajak eller kanot = många kg).

Man kan dessutom lätt ställa om dämpning och lås som du kan vilja beroende på vad du gör. Dock är det lätt att tappa den lilla nyckeln so sitter fäst på sidan (syns på bilden ser ut som en liten fast nyckel).

Det största problemet med leden ser jag dock med att den inte låser under belastning i rakt läge. De säger att det är en vanesak men jag ser ingen anledning till att en led inte skall göra detta. Det innebär att inställningen av ditt ben är jätte viktig, det är dessutom så att ju säkrare du ställer in den desto mindre smidig blir protesen och desto mer motarbetad känner du dig. Och det är farligt, jag har själv trillat och brutit benet på sätt som kunde undvikas med ett låsnings system, onödigt. Farligast är det i nedförsbacke, och då extra så när det är halt. Eller när du går i sand eller i vatten där du inte helt ser underlaget. Allt blir också värre om du använder leden vid träning då trötthet mentalt och i muskler kommer att göra att du ofta snubblar och trillar.

En annan varning ned denna led är att den snabbt och utan synlig ånger käkar upp dina byxor, vilket snabbt kostar mycket pengar speciellt med dyra friluft kläder.

Jeans uppätna av 3RW95

Mina jeans nedan blev så efter en runda i skogen ca 7km, men detta går att att fixa ganska lätt med den simplistiska lösning ni ser på mitt ben ovan. Vi har helt enkelt hängt en böjlig plastremsa i kardborre från hylsan och ned över framänden på leden så att det håller byxorna ur mekaniken. Otto bock skall ha fixat beklädnad men den väntar på att gå igenom någon kvalitetskontroll som jag förstod det, så vi får se när det kommer. Det måste ju fungera i vattnet så bra om den är bra.

Advantage DP2

Foten en Advantage DP2, vi valde denna på grund av aktivitetsnivån, den är inte vattenfast till 100% men vi tror den kommer få bytas av slitage innan vattenskador i kolfibern blir ett problem. Dessutom behöver jag energi återgivningen, den fot som var med i Aqualine var nog mest för att stappla runt i badhuset inte direkt för, kajaking, kanoting och vandring. Och jag jag kände inget behov av att den klarar att utrustas med Flip-Flopp. Foten känns bra och flexar, även om jag nog hade velat ha mer studs.

I det stora hela, gillar jag verkligen benet och jag älskar det nya vakumsystemet så länge inte benet vrider sig eller vakumventilen läcker. Ett tips här är att lägga in små kilar sim inlägg nere i hylsan så den styr rätt och inte vrider sig.

Jag känner mig riktigt rörlig med denna, går kanske inte riktigt lika bra i den som C-Leg och nedförsbackar är mycket besvärligare. Men i gengäld kan jag gå över bäcken direkt utan att oroa mig för vatten, och jag behöver inte oroa mig för att kunna ladda benet var natt om jag kampar. Jag kan kanota, kajaka och behöver inte skriva på ansvarsbefrielse för Otto Bock (löjligt) för min vikt eller för att jag bär tungt.

Jag slår fortfarande sönder mina byxor eftersom jag inte har någon mjuk klädsel under, men det är mycket bättre nu med plastremsan.

Protes 2

Jag har en C-Leg också som egentligen är min huvudprotes, men den är inne på service nu så jag skriver mer om den senare.

 

Barnen, familj, vänner, grannar

Ja vad skall jag säga, man klarar sig aldrig utan sina medmänniskor. Barnen hämtar saker, grannar klipper gräset, skottar snö etc. När jag inte kan gå på grund av skavsår eller andra problem. Tur att det finns snälla människor.

 

Rullstol och kryckor

Man kan ju alltid sitta still när man inte kan ha protesen, men jag vill inte det. Dessutom är rullstolen bra träning när du inte kan röra dig normalt med benet av någon anledning. Jag använder ingen av dessa ofta men de är ett viktigt säkerhetsnät och när de behövs behövs de verkligen för att man inte skall bli just stilla ”fången” i hemmet.