3R95 - Jacob Sandin - Vivo ergo sum!

Justering? Springprotes…

2013-03-13 • Amputerad • by Jacob Sandin

Jag var inne för att få springbenet justerat, de tog och ställde om vinklarna lite för att det skulle kännas kortare. Men deras inställning var att det skulle vara längre och att det var en vanesak. Dock argumenterade jag att det måste gå lättare att lära sig rätt teknik om man inte är rädd att snubbla hela tiden. Detta i sin tur ledde till att vi tittade på distanser och sätt att få tillbaka längden igen om vi skulle kapa för mycket. Det visade sig inte vara ett problem, men man ville vänta tills jag fick rätt hylsa… Som de skulle fixa till nästa gång.

Träffade även en sjukgymnast där av ren tur som jobbat med just amputerade som springer. Hon erbjöd sig att avsätta en timme vid tillfälle för att ge mig/oss tipps. Spännande! Så de skulle planera in det till nästa gång.

Det skall i alla fall bli skönt att få det kortat när hylsan är klar.

Skickat via Blogsy

Crossnature dagen igår.. Lördag

2012-05-13 • Amputerad • by Jacob Sandin

Dyslexistatus: ej rättad.

Cecilia Nordin, som är före detta gymnast och nu jobbar på Team Olmed som ortopedingenjör har ett brinnande intresse för träning och då speciellt crossnature.

Cecilia har försökt få kontakt med amputerade för att testa Crossnature på som träningsform, eftersom jag gillar att vara i naturen och gärna röra mig i den som träning, hoppade jag på detta.

Som det begav sig blev det endast jag som kom, de andra hade alla fått förhinder. Altså hade Cecilia endast en överviktig 40åring med förslitningsskador att testa på :^)

Jag gjorde mitt bästa att vara representativ för gruppen amputerade, och försöka hitta de svårigheter andra kan ha… Med olika leder och rörlighetsnivåer. Kände dock att jag kanske är mer van att röra mig ute i ojämn terräng än många andra. Jag tror många är rädda att ge sig ut själva och osäkra på sin egen förmåga, givetvis inte alla men de som kanske tjänat mest på det Cecilia vill göra.

Här försöker jag dra ner en lyktstolpe.

(Tanken var att sätta mig på huk och sedan upp igen.)

Målet var att titta på olika övningar, se vilka som fungerar, vilka man kan göra lite annorlunda och vilka som inte fungerar. Jag tror bara vi hittade en som inte riktigt fungerade, och en som var lite krånglig… Menså är jag inte direkt vig 🙂

Putta omkull träd var en poppis övning med, som kunde träna flera muskler. Här tror jag det är mest Triceps, axlar och mage.

Jag tog med två olika proteser, dels Genium och dels en ointelligent led så vi fick provat bådas möjligheter och begränsningar.

Det var en lång härligt tuff, rolig och intressant dag. Jag anlände till Visingsö vid 10 tiden och vi började med lite kaffe och hemagjorda energikakor, samt nötter och torkad frukt.

Sedan begav vi oss ut i ett skogsparti i närheten och gick en rask runda komma igång, jag använde stavar. Sedan testade vi många tränings övningar utan att köra fullt, men blev ganska trött ändå 🙂 Vi avslutade med en ny promenad runda tillbaka.

Vi åt middag och åkte på lite sightseeing medan vi smälte maten.

Med tanke på min naturliga fallenhet för läsning och rättstavning var detta nog det tuffaste passet.

Sedan körde vi lite träning till i slutet på sightseeingen, i skogen vid en ruin, jagade träd… Eftersom de envisades med att stå still så fick vi välja nya att jaga så fort vi fångat ett… Det fick up pulsen igen. Så körde vi tillbaka, fylde på dricka och körde till en annan skog där vi nu gjorde ett mer koncentrerat försök på ett fullpass. Nu intoducerade Cecilia lite olika tekniker att öva spring på, även för mig utan fjäderfot. Samt ett tufft pass enligt Tabata metoden… Här blev jag totaltrött och superslut i musklerna.

Efter dagen så måste jag säga att jag tycker träningsformen är mycket tilltalande för mig som gillar att vara ute i naturen. Men jag tror även att nästan alla nvåer av rörlighet kan dra stor nytta av träningen. Utan atörre anpassning kan personer i olika nivåer träna tillsammans och få stor nytta av träningen allihop… Samtidigt får man en naturupplevelse, något jag tror alla kan suga energi ur för några extra repetioner och sinnesro.

Bäst att verkligen se till att trädet ligger ner, de är inte halt lätta att välta. Tränar här också olika, men just på bilden ser det ut som bröst.

I efterhand… Idag söndag, känner jag mig fortfarande fulständigt slut i kroppen… Inte konstigt efter att ha tränat en hel dag 10-16… Men jag har ingen direkt träningsverk… Kan knapt komma ur stolen men ingen träningsverk, det är en ny känsla för mig. Jag hade visserligen inga större problem att gå nästan en mil idag 🙂 … men utan träning och lunchpaus mitt i.

Är någon intresserad av att testa kan jag rekommendera Cecilia, och ni bör kunna nå henne på hennes site http://www.campvisingso.se/ , hon håller även events och träningar för icke amputerade… Så ta chansen att Bli ordentligt slutkörd 🙂

Min videokamera hade tyvärr strulat, men jag skall filma lite när jag får mitt program som Cecilia ville jag skulle köra. Hon skulle även skicka lite bilder hon tog, så jag klistrar nog in några här när de kommer.

Mina proteser, hjälpmedel

2012-03-04 • Amputerad • by Jacob Sandin

Dyslexi status: ej rättstavad

Tänkte göra en kortare pressentation av de hjälpmedel jag använder för mitt handikapp.

Innehåll:

Min fru.
Protes
Barnen, familj, vänner, grannar
Rullstol och kryckor

Min fru

När jag nu satt och funderade så kändes det självklart att inkludera folk omkring mig, det som förvånade mig var att jag inte lätt kunde organisera det efter betydelse. Men klart är att den viktigaste hjälpen får jag av min fru. Hon hjälper mig och tar hand om allt jag inte kan när jag inte kan använda benet. Hon ser till att hämta mig när jag är ute och går så jag kan få det mesta ut utav min träning. Ja utan henne hade jag alldrig kunnat ta de risker jag gör eller utsätta mig för det jag måste för att utvecklas och känna mig som en ”vanlig” människa. Hon kan inte ersätta protesen eller den möjlighet att klara sig själv som den innebär men hon gör det konstanta behovet av den mycket mindre påtaglig.

Protes

Till höger är den protes jag använder mest just nu, det kanske inte är den jag gillar alldra mest att ta mig fram med men det är nog den med mest frihet.

Knä leden är en Otto Bock 3R95 men den vatten säkrade versionen som också går att låsa i rakt utsträckt läge och heter då istället 3WR95. Leden finns tillgänglig men visas inte på den svenska Otto Bock sidan utan ni måste titta på den internationella.

Anledningen att vi valde denna var för att den är vatten tålig och klarar 150 kg (jag, ryggsäck, kajak eller kanot = många kg).

Man kan dessutom lätt ställa om dämpning och lås som du kan vilja beroende på vad du gör. Dock är det lätt att tappa den lilla nyckeln so sitter fäst på sidan (syns på bilden ser ut som en liten fast nyckel).

Det största problemet med leden ser jag dock med att den inte låser under belastning i rakt läge. De säger att det är en vanesak men jag ser ingen anledning till att en led inte skall göra detta. Det innebär att inställningen av ditt ben är jätte viktig, det är dessutom så att ju säkrare du ställer in den desto mindre smidig blir protesen och desto mer motarbetad känner du dig. Och det är farligt, jag har själv trillat och brutit benet på sätt som kunde undvikas med ett låsnings system, onödigt. Farligast är det i nedförsbacke, och då extra så när det är halt. Eller när du går i sand eller i vatten där du inte helt ser underlaget. Allt blir också värre om du använder leden vid träning då trötthet mentalt och i muskler kommer att göra att du ofta snubblar och trillar.

En annan varning ned denna led är att den snabbt och utan synlig ånger käkar upp dina byxor, vilket snabbt kostar mycket pengar speciellt med dyra friluft kläder.

Mina jeans nedan blev så efter en runda i skogen ca 7km, men detta går att att fixa ganska lätt med den simplistiska lösning ni ser på mitt ben ovan. Vi har helt enkelt hängt en böjlig plastremsa i kardborre från hylsan och ned över framänden på leden så att det håller byxorna ur mekaniken. Otto bock skall ha fixat beklädnad men den väntar på att gå igenom någon kvalitetskontroll som jag förstod det, så vi får se när det kommer. Det måste ju fungera i vattnet så bra om den är bra.

Foten en Advantage DP2, vi valde denna på grund av aktivitetsnivån, den är inte vattenfast till 100% men vi tror den kommer få bytas av slitage innan vattenskador i kolfibern blir ett problem. Dessutom behöver jag energi återgivningen, den fot som var med i Aqualine var nog mest för att stappla runt i badhuset inte direkt för, kajaking, kanoting och vandring. Och jag jag kände inget behov av att den klarar att utrustas med Flip-Flopp. Foten känns bra och flexar, även om jag nog hade velat ha mer studs.

I det stora hela, gillar jag verkligen benet och jag älskar det nya vakumsystemet så länge inte benet vrider sig eller vakumventilen läcker. Ett tips här är att lägga in små kilar sim inlägg nere i hylsan så den styr rätt och inte vrider sig.

Jag känner mig riktigt rörlig med denna, går kanske inte riktigt lika bra i den som C-Leg och nedförsbackar är mycket besvärligare. Men i gengäld kan jag gå över bäcken direkt utan att oroa mig för vatten, och jag behöver inte oroa mig för att kunna ladda benet var natt om jag kampar. Jag kan kanota, kajaka och behöver inte skriva på ansvarsbefrielse för Otto Bock (löjligt) för min vikt eller för att jag bär tungt.

Jag slår fortfarande sönder mina byxor eftersom jag inte har någon mjuk klädsel under, men det är mycket bättre nu med plastremsan.

Protes 2

Jag har en C-Leg också som egentligen är min huvudprotes, men den är inne på service nu så jag skriver mer om den senare.

Barnen, familj, vänner, grannar

Ja vad skall jag säga, man klarar sig aldrig utan sina medmänniskor. Barnen hämtar saker, grannar klipper gräset, skottar snö etc. När jag inte kan gå på grund av skavsår eller andra problem. Tur att det finns snälla människor.