Jag gick en kurs i klassiskt klarspråk i helgen, jag gillar visserligen bättre Sebastians alternativa benämning tidlöst klarspråk 🙂
Jag kände sådan ambivalens runt att gå kursen innan eftersom det var min vecka och helg med barnen och jag vill så ogärna missa den tid jag har med dem numer. Samtidigt så vill jag väldigt gärna finna en väg tillbaka till att bli mer empatisk, något jag upplever jag var bättre på förr. Att jag var en bättre lyssnare, mer intresserad av andra och bättre på att inte fastna i teorier, etiketter och förutfattade meningar än vad jag är nu. Jag har dessutom två andra problem med att vara empatisk, dels är jag i så dålig kontakt med egna känslor just nu men mer om det senare och dels så har jag så svårt att inte fångas upp i tankar om vad jag skall säga här näst när jag lyssnar. Den sista av dessa anledningarna är riktigt besvärande för att jag slutar att lyssna aktivt när jag börjar formulera svar och tänker istället på formuleringar, rätt sätt att säga det, tonläge, samt lägger energi på att komma ihåg alla viktiga detaljer i det jag vill säga. Jag beslutade därför tillsammans med barnen att gå kursen, både de och jag ansåg att jag kunde bli en bättre pappa genom att lära mig mer om att kommunicera tydligt. I ärlighetens namn tror jag bara de ville vara hos mamma ett tag då jag har mer krav på dem 🙂
Jag har en gång i tiden gått Klassiskt-Klarspråk via arbetsförmedlingen för ca tjugo år sedan och kommer svagt ihåg det sedan dess. Jag kommer speciellt ihåg hur vi alla såg det som en konstig och kanske lite flummig kurs men eftersom det var arbetsförmedlingen så var man ju tvungen att gå dit och sitta av tiden för att få sin a-kassa. Jag kommer också ihåg hur vi alla blev förvånade över hur användbart det vi lärde oss var och hur vi direkt fick nytta av det sättet att kommunicera i vår vardag. Jag tror vi alla gjorde en helomvändning i vår perception kring detta under den kursen och var väldigt entusiastiska att fortsätta använda detta i vår vardag. Under åren har jag ofta tänkt i banor kring detta även om jag inte kom ihåg regler och system så bra som jag trodde mig göra, det gjorde helgens kurs väldigt tydlig.
Först på fredag kväll hade vi en genomgång för att påminna mig om grunderna i klassiskt-klarspråk och jag fick reda på att alla de andra deltagarna var betydligt mer erfarna än mig då de hade gått flera gånger och var på väg att bli handledare. Detta skrämde mig en del men jag är ju bestämd i att inte backa för utmaningar så jag försökte ta in så mycket jag kunde och vi diskuterade en hel del. Sedan på kvällen låg jag och läste till långt ut på natten i materialet för att förbereda mig så gott jag kunde. Det blev så mycket tankar i huvudet att jag dessutom vaknade tidigt, gick upp och skrev mina meningar och dagbok för att sedan fortsätta läsa på i materialet tills barnen vaknade.
Under dag två, lördag så var jag väldigt trött men hela dagen fungerade jag bra och jag lärde mig mycket. Vi började med meditation som var ledd av Sebastian för att sedan gå vidare till att alla deltagare fick lista några konflikter de hade i sina liv som de ville hantera. Jag listade två.
- Barnen låter som tvspel:
Mina pojkar är inne i en period nu då de låter nästan hela tiden, ljud som påminner om tvspel. WeeWeeWee, swosh swosh swosh… etc. och de försöker dessutom överrösta varandra. Detta är ett uttryck som visar att de har roligt och något de inte är direkt medvetna om och inte alltid känns vid när man påpekar det. Här om dagen var de hemma sjuka och jag satt och skulle skriva i ett rum bredvid, jag hörde ljuden och kände hur en irritation växte inom mig samtidigt som jag inte ville säga till då de är glada och jag vill att de skall vara glada. Så jag hämtade mina traktorlurar/headset och satte på meditationsmusik i lurarna och fortsatte skriva, tyvärr så gick ljudet rakt igenom lurarna och irritationen fortsatte att växa. - Jacob vs. Jacob
En konflikt jag såg tydligt var med mig själv då det handlade om min osäkerhet i den nya situationen av att vara en separerad pappa. Att jag har så svårt att acceptera att mina barn inte har tillgång till båda sina föräldrar hela tiden. Att jag håller dem ifrån sin mamma när de är hos mig och att jag inte är dem tillgänglig när de är hos sin mamma. Samtidigt som jag har så stark tro på att man alltid skall vara dem tillgänglig som förälder och så djupt rotad övertygelse om att kärnfamiljen är det ända rätta för barn. Jag känner mig helt enkelt otillräcklig och som en dålig förälder i den nya situationen. Jag tog upp denna för att jag tänkte att den första delen i en konfliktlösning är att identifiera sina egna känslor och öppna för att ta in situationen i sin helhet och se andra tankebaner och möjligheter.
När vi senare gick igenom den första av dessa och skulle hantera dem med meningsuppbyggnad i klassiskt-klarspråk så blev det uppenbart att även denna var en inre dialog inte en extern med barnen som jag tänkt från början. Jag ville inte ta upp det med dem, jag ville låta dem vara glada och låta och jag ville hantera mina känslor själv utan att uppmärksamma barnen på dem. Jag ville kunna välja att glädjas med dem… titta upp le åt hur roligt de har och hur glada de låter, för att sedan återvända till min koncentration fullt nöjd med att allt var som det skulle i ett levande och glatt hem.
Jag valde därför att inte gå vidare med att hantera den andra av punkterna ovan då jag tyckte att det var samma och att det inte var några riktiga konflikter som kunde hanteras med det vi tränade här. Det vi tränade under kursen var nämligen meningsuppbyggnad och kommunikation med andra där vi hade en konflikt med någon extern. Jag sade att jag skulle reflektera under kvällen och återkomma med en annan konflikt till dagen efter, sturskt sade jag att jag har ingen brist på konflikter!
När jag sedan kom hem och satt och reflekterade runt detta kom jag på att jag inte kunde hitta en enda konflikt att ta upp. Visst jag har massor med mitt X under tiden vi separerat som jag kunde hanterat tusen gånger bättre och hon med, men det var sådant jag valt att lägga bakom mig nu och som inte längre har samma känslomässiga betydelse. Det enda det skulle innebära att ta upp dem vore att återväcka besvikelser jag vill låta vila nu.
Jag kunde inte komma på en enda konflikt som har betydelse för mig, alla konflikter jag har är med mig själv. Där jag känner saker som jag inte kan motivera annat än känslomässigt, känslorna är helt riktiga och sanna men reaktionen känns fel och jag upplever att känslorna ofta är grundade i principer jag borde arbeta om och/eller lägga bakom mig då dem får mig att må dåligt och reagera just på ett sätt jag inte är bekväm med mentalt, logiskt och intellektuellt. Nej det är inte det samma som att jag förnekar mina känslor, jag accepterar dem och att jag har dem samtidigt som jag inte erkänner att de är rätt utan reaktioner på annat som är förtryckt som jag ej är i kontakt med.
Det fans inget självklart verktyg i de bitarna av klassiskt-klarspråk vi övade här för att hantera sig själv annat än att bygga empati-meningar till sig själv.
Exempel:
- När jag upplever att barnen låter som tvspel, känner jag mig irriterad därför att jag skulle önska att jag kunde koncentrera mig på att skriva.
- När jag hör barnen busa och låta så högt, känner jag mig arg för att jag skulle önska att de förstod att jag får svårt att fokusera.
- När jag känner mig tas över av känslor som irritation och ilska så blir jag ledsen för att jag skulle önska att jag kunde glädjas med dem och ändå fortsätta med det jag gör.
- När jag upplever att jag låter mina känslor växa så att de hindrar mig, så känner jag frustration då jag önskar att jag var bättre på att hantera mina känslor så att de inte växte sig större tills de hindrar mig.
Nu är jag bara novis på att bygga sådana meningar så ni får ta dem med en nypa salt 🙂
Jag skulle också kunna involvera barnen, vilket jag då egentligen inte vill men för att använda deras goda vilja att lösa mitt problem.
- När jag hör er låta så högt och med så skarpa utrop känner jag mig lite irriterad, då jag önskar att jag skulle kunna koncentrera mig på det jag gör samtidigt som jag önskar att ni kunde leka och ha roligt utan att jag skall avbryta er och be er se till det jag vill göra. Skulle ni vilja tala om för mig om ni vill hjälpa mig hitta en lösning på detta?
Nu skall jag inte skriva fler meningar då jag känner att jag inte kan säkerställa deras effektiva utformning efter en ända träningshelg 🙂
Klassiskt-Klarspråk har dock en annan del som inte var en del av denna kursen och det är meditation, och jag tror att jag skall titta mer på den delen då det som jag förstår det är en träning som kan hjälpa mig att bättre hitta mig själv och de känslor jag har inom mig, identifiera dem och sätta namn på dem såväl som att hantera dem. För egen del tror jag att detta är rätt ställe att börja, min tanke efter kursen går i banor om att ifall jag inte har kontakt med mina egna känslor och rätt kan identifiera dem så kommer jag alltid att vara lite off när det gäller att ge empati till andra.
Jag tycker alla som är intresserade av att hitta ett ärligare, rakare men samtidigt mjukare sätt att uttrycka sina känslor och behov på borde ta en djup titt på klassiskt-klarspråk. Lärare, ledare, chefer och familjer med problem att kommunicera har alla nytta av att kunna uttrycka sig ärligt och rakt utan att kasta skuld eller trycka på dem runt sig sina känslor. I klassiskt-klarspråk till skillnad från konventionellt språk så handlar det inte längre om att vinna, eller i alla fall inte i annat syfte än att alla vinner. Det följer det man kallar för win-win or no deal inom ledarskap i bland annat böcker som ”Seven habits of successfull people” en bok som inte har något med detta att göra annars. Förutom att jag såg kopplingen till att kommunicera på ett plan där alla vinner som jag själv ser som oerhört viktigt, är det målet är det dessutom av stor vikt att alla ser de känslor som styr dem i sitt rätta ljus, något som klassiskt-klarspråk är utformat för att göra.
För mig var det en inspirerande helg med många intryck, intressanta människor med intressanta frågeställningar och alla med en önskan att bli bättre i att förstå sig själva, andra och sin omvärld.
Gå en introduktionskväll eller prata med Sebastian och eller Maylie på www.aditobildning.com och ta ett steg in i en tydligare värld med större förståelse över dig själv och andra.
Senaste kommentarer