Har varit ute och vandrat en del de sista dagarna, egentligen vill jag fokusera på löpningen men jag har varit förkyld med ont i halsen och ville inte påverka kroppen negativt. Av samma anledning har jag pausat min viktminskning och diet… Men det är en annan historia 🙂

Hösten är en underbar tid och jag gillar förändringen i naturen höstens färger och och hur allt föråldras, och förbereder sig för vinterns vila, nästan lika mycket som våren då allt återföds. Dessutom tycker jag det svenska klimatet på hösten är perfekt, sval luft och fläktande vindar gör att jag svettas mindre och även har mycket mindre problem med stumpen gällande skav och annat.

En liten svårighet hade jag tänkt ta upp i detta inlägg som jag funderade på när jag var ute och gick idag. Det är lövtäcket och de aber de kan orsaka för oss.

Jag tänkte idag på två svårigheter specifikt som löven ställer mig inför och det är att de dela täcker och gömmer underlaget. Det innebär att jag inte ser exempelvis stenar som kan rulla undan eller förflytta min fot när jag trampar ner, jag kan heller inte läsa av jämnheten där jag belastar med foten då man helt enkelt inte har den känseln… Det innebär också att foten vid en sned belastning kan halka av ett osäkert underlag.

Sedan har vi det andra problemet att löven snabbt kan bli väldigt hala i vätan och med förmultningen. Speciellt då på träspångar eller broar av trä etc. Man kan lätt om man inte går väldigt långsamt göra riktiga volter 🙂

Vad gör jag för att motverka detta då, ja givetvis så får jag gå långsammare, det fins ju ingen anledning att gå fortare än vad som är säkert även om det tar längre tid och träningen inte blir lika effektiv.

Sedan försöker jag genom att böja mig framåt med överkroppen få så mycket övervikt jag kan framåt. Detta eftersom när man halkar skjuter nästan alltid benen framåt för mig och jag får längre tid att reagera… Desutom om jag lyckas trilla framåt så är skaderisken mindre och jag har bättre möjligheter att ta emot.

Men det alldra bästa allternativet är att ta med aig stavar när man går… Kanske kryckor men jag föredrar stavar för egen del och finner att de är ganska lätta att hänga undan på exempelvis ryggan när man inte behöver dem 🙂

Skickat via Blogsy