Träning, skav och annat.

Dyslexi status: ej rättad.

Det var ett tag sedan nu så jag kände att en uppdatering var befogad. Allt är fortsatt riktigt bra och jag har inte mycket att anmärka på just nu.

Axeln verkar läka bra och jag har inte mycket ont av den alls, igår provade jag att träna den… Vanligt pass men med färre eller inga vikter och färre repetioner. Var märkbart svagare i armen men det betyder nog bara att den behöver läka lite till… Inte blev jag särskilt öm nu dagen efter så jag kan nog köra på mer t.o.m. Har semester en vecka nu så det blir nog efter, om jag inte tar med TRX eller kör crossnature pass.

Gång: jag har nästan lagt om helt till gym nu, dels på grund av att hylsan igen passar sämre (viktminskning/omfördelning) och jag får mindre skav på gåband… Även om det är tråkigare 🙂

Cykel: har cyklat plant eller fram och tillbaka till gym, men inte vågat mer då jag vill ha kontroll på hur mycket jag anstränger axeln.

Övrig träning, har beslutat att jag åter skall bygga upp en muskelreserv. Dels för att gå ner i vikt i längden, men även för att lättare hålla vikten utan att behöva hålla igen hela tiden. Och dels för att jag faktiskt gillar att träna igen, har kört ca 2t 6d/v nu ett tag och det känns riktigt bra. Så fort axeln e helt ok skall jag köra på ordentligt igen. Tänker variera med gym, crossnature, hijking och kajaking för att inte bli uttråkad. Tänker dessutom träna mer kropps styrka och airobiskt… Än punktträning muskel träningen jag tränade förr när jag byggde.

Protesmässigt:

Just nu har jag mestadels problem med passform och glapp i hylsan som orsakar skavsår. Detta beror på att stumpen fortsätter ändra form med träning och viktförändring.

Jag har även problem med att jag får ont i stumpen då min protes är för styv och stötarna blir för hårda… Hoppas få den nya foten snart… Fattar inte varför sådant skall dröja flera månader 🙁

Ovan medför även att jag översträcker den friska foten och får ont i tårna då jag försöker kompensera.

Har heller inte fått skyddet till min badprotes så den är fortsatt farlig för barnen när jag badar med dem 🙁 måsta vara ett halvår snart jag väntat på det.

Vet det blev lite gnälligt där men allt i allt fungerar det mesta riktigt bra 🙂 och jag bara längtar till jag kan träna ordentligt igen.

 

Trevlig midsommar på er!

 

Hitta sig själv…

– Hur är det?

– Så himlans bra, kan bara inte förklara hur bra det är!

Så svarar jag på den frågan just nu, och det är verkligen så… Jag kan knappt beskriva hur bra det är just nu och hur ljust allt ser ut. Bekymmersfritt… Nej men för vem är det, det?

Vad babblar jag om… Jo.. Under två år sedan att fall har jag ju haft ont i axeln. Detta har inneburit att jag inte kan sova. Detta i sin tur har gjort att jag varit trött, ofokuserad, apatisk och allmänt inte känt igen mig själv.

Efter så lång tid hade jag börjat tvivla på mig själv… Tvivlat på att jag klarar jobba en hel dag… Tvivlat på att jag kan hålla saker i minnet mer än någon minut… Tvivlat på min koncentration ( som varit ett kännetecken för mig)… Tvivlat på att jag kan vara trevlig i mer än korta perioder…

Jag hade helt enkelt förlorat mig själv i ett stort mörker som jag inte hittade ut ur eller ens såg själv… Djupt va 🙂

Efter axeloperationen kan jag nu helt plötsligt sova igen… Det är lite lustigt eftersom jag har mer ont nu egentligen, men på något sätt inte samma ont.

Som resultat av att jag kan sova så…

  • Kommer jag upp om mornarna… Utan klocka och är utsövd!
  • Hör barnen och kan hjälpa dem utan att känna mig som en zombie när de vaknar på natten.
  • Minns jag saker i mer än 2sekunder.
  • Jag kan koncentrera mig på saker jag gör utan att hamna på villospår direkt.
  • Jag känner mig trevligare mot familj och vänner… Känner dessutom för att vara social igen 🙂
  • Ringer folk och pratar med mig igen, ber om råd och hör hur det är… Istället för att prata med frun min… Nog ett bevis på ovan punkt.
  • Jag känner mig genuint intresserad av saker igen… Jobbet… Barnens skola och förskola… IT/Datorer… Att lära mig saker…

Framförallt känner jag igen mig själv igen… Visst jag känner att jag inte är helt i mål men nästan 🙂 det är sååå härligt. Åter känner jag att jag klarar sådant man bör klara igen, och det var länge sedan allt kändes så bra som nu.

Bara ett ganska trevligt problem… Jag får ju inget göra medan det läker… Och detta är så frustrerande… Min fru körde t.o.m. iväg mig från trädgården för att jag inte skulle hjälpa till med rabatterna här om dagen 😐

Men det är ju övergående… Skall bara stå ut i två veckor till (enl läkaren) så får jag hoppas det är läkt då.

Om någon har samma sömnproblem och funderar på den operationen… Kan jag bara rekommendera den… I alla fall som det känns nu… Får ju se hur det känns när jag kan använda armen fullt igen… Samtidigt är redan sömnen värt otroligt mycket jmfrt med andra besvär… I alla fall för mig.

En härlig nationaldag till alla!

Dyslexi status: ej rättad.

Jag tycker det är underbart med en nationaldag. Där vi kan fira allt som byggts upp av våra förfäder under vår 7000 ? Åriga historia. Samt den förankring det ger oss, samhörighet etc.

Men även viktigt att vi tänker på den välfärd och trygghet, som vi byggt upp och att vi har möjlighet att innefatta andra i denna. Ta emot behövande från andra länder, hjälpa dem och ge dem en trygg plats här… Detta är något att vara extra stolt över.

Jag hoppas att ingen av mina vänner eller bekanta låter fula avigsidor som rasism och trångsynthet att besudla det stolta arv vi har att förvalta.

Historiskt, är nationaldagen lite konstigt förankrad… Vi firar 1725 då Gustav Wasa kröntes och därmed avslutade Kalmarunionen. Detta innebär i praktiken att vi firar slutet på en av Sveriges fredligaste perioder och därmed också en av de bästa perioderna för Sveriges folk. Nu är det ju klart att de nya företrädarna för Kalmarunionen var nog inte rätt för någon heller.

Bortsätt från detta tycker jag ändå vi skall anamma att fira allt som vi tycker är bra med vårt fädernesland och vara glada tillsammans med alla vi delar detta underbara land med. Men nog fortsätter jag på skånskt vis att uppstudsigt hurra Dansk lösen (3 hurra) istället för Svensk (2 lösen dubbelt = 4 hurra)… Kanske mer kulturellt, men vist är det också roligt att ibland förstå saker historiskt.

Glad nationaldag alla!

 

Positivt!

Vet ni, ganska ofta känns det som om man bara skriver det negativa, och jag märker det ibland lite på andras reaktioner också. Så jag tänkte att jag skulle skriva om allt jag tycker är positivt också 🙂

Jag vill ju gärna vara positiv även om jag också vill föra fram sådant som inte är bra i ljuset.

Vi börjar med Genium… Jag tycker den leden på många sätt är lysande, men framför allt är det mycket märkbart nu i efterhand hur mycket bättre än C-Leg den är… Jag snubblar massor med C-Leg, något jag inte tänkt på tidigare eftersom det inte fans något som gick att lita mer på.

Men detta är inte poängen eller det som är mest positivt… Det som är så positivt med detta är att utvecklingen går så mycket framåt rörande hjälpmedel just nu. Det är helt enkelt en mycket intressant tid och framtid för oss amputerade just nu, med massor av saker som händer. Även de andra tillverkarna har mycket intressant på gång. Något annat som är underbart är att de visar ett mycket större intresse av samtal och input direkt med/från oss brukare.

Jag är också så nöjd med min ortoped mottagning just nu, det känns som om de verkligen bryr sig och att vi har samma mål. Med remisserna avklarade känns det som om precis allt faller på plats. Visst jag får nog lugna mig lite med springprotes (axel) och ny protes (semester)… Men allt känns som om det är på spåret och eventuella hinder undanröjda.

Efter axeloperationen har jag också redan kunnat sova bättre igen, mår mycket bättre… Har mer energi.., allt känns mycket ljusare… Äntligen påG tillbaka.

Det går även mycket bättre med träning, och lägre vikt samt ett mer stabilt aktivt liv är inom räckhåll.

Kan jag nu koma igen yrkesmässigt med så ser det riktigt ljust ut ekonomiskt med eftersom båda nu har jobb. Men vi har ju ett barn till på väg så det ekonomiska får nog vänta ett år… Men även detta är ren lycka… Efter allt som hänt är vi snart den familj vi såg framför oss, jag och min fru.

Härifrån har jag följande mål:

  • Satsa och komma på fötter med företaget och få balans i jobbet. Målet är att få upp omsättningen och anställa så jag har fler att dela support och ansvar med.
  • Komma ut mer i naturen med barnen, kanot, fiske, camping och annat bus.
  • Komma ut mer i naturen själv vandring, kajaking, kanoting, fiske mm.
  • Bli seriös med träningen cykling, kajak, gym, crossnature och lära mig springa.
  • Gå ner i vikt, jag ligger nu på ca 116 kg men skall ner till runt 95 kg. Vägde som mest 127 för lite mindre än ett år sedan.
  • Rusta upp trädgård, hus och hem som fallit efter under all otur sista åren.

Det känns så härligt att kunna skriva allt ovan och för första gången på länge faktiskt tro att det kommer funka… Inte bara tro… Övertygad faktiskt.

 

Allt kommer bli så bra 🙂

Axel, boxningsmatch och sjukgymnast…

Min sjukgymnast och sjuksyster ”skällde” lite på mig att jag måste hålla mig lugn med axeln. Jag måste vila även om jag tål smärtan. Gissar att detta är svårare när man är mer van vid smärta, öven om jag givetvis inte alls vet hur andra upplever smärta. Inte heller upplever jag mig själv som så tålig, det bara känns förhållandevis bra mot vad jag väntat mig.

Min sjukgymnast sade också att det är vanligt att man mår bättre precis efter operationen men att det straffar sig senare om man inte tar det lugnt. Nog känns det mer nu än precis efter men så brukar det vara… Gissar att det är när nerverna börjar läka.

Konstigt, ingen som ringer och talar allvar med en när man käkar chips, godis och glass i soffan… Visst det känns bra just nu men det straffar sig i längden.. Du kommer känna dig tung och slö längre fram.

Jaja, jag får skärpa mig.. Mindre aktiviteter och mer läketid ett tag… Och ville jag träna så kunde jag ju träna benen, inte något jag brukar träna annat än de som halkar efter med protes.

Boxningsmatch, som en bieffekt av min operation kändes det som om jag varit med om en boxningsmatch efteråt. Fläskläpp, smärta i tänder, ont i nacken, huvudverk och yrsel som satt i. Även tandavtryck från övre framtänderna i underläppen och avslagna flisor från två tänder.

Känner mig lite löjlig de flesta symptomen går att förklara som normala utom tänder och läpp men jag vill ju veta vad som hänt mig… Tycker det är konstigt att ingen märkt något under operationen… Läppen måste ju ha blött.

Har ändå varit på möte med dem och de också har bara inställningen verkar det som… att jag är löjlig tills jag tar upp tänderna i alla fall.