Crossnature dagen igår.. Lördag

Dyslexistatus: ej rättad.

 

Cecilia Nordin, som är före detta gymnast och nu jobbar på Team Olmed som ortopedingenjör har ett brinnande intresse för träning och då speciellt crossnature.

 

Cecilia har försökt få kontakt med amputerade för att testa Crossnature på som träningsform, eftersom jag gillar att vara i naturen och gärna röra mig i den som träning, hoppade jag på detta.

 

Som det begav sig blev det endast jag som kom, de andra hade alla fått förhinder. Altså hade Cecilia endast en överviktig 40åring med förslitningsskador att testa på :^)

 

Jag gjorde mitt bästa att vara representativ för gruppen amputerade, och försöka hitta de svårigheter andra kan ha… Med olika leder och rörlighetsnivåer. Kände dock att jag kanske är mer van att röra mig ute i ojämn terräng än många andra. Jag tror många är rädda att ge sig ut själva och osäkra på sin egen förmåga, givetvis inte alla men de som kanske tjänat mest på det Cecilia vill göra.

 

Här försöker jag dra ner en lyktstolpe.

(Tanken var att sätta mig på huk och sedan upp igen.)

 

 

 

 

 

 

Målet var att titta på olika övningar, se vilka som fungerar, vilka man kan göra lite annorlunda och vilka som inte fungerar. Jag tror bara vi hittade en som inte riktigt fungerade, och en som var lite krånglig… Menså är jag inte direkt vig 🙂

 

Putta omkull träd var en poppis övning med, som kunde träna flera muskler. Här tror jag det är mest Triceps, axlar och mage.

 

 

 

 

Jag tog med två olika proteser, dels Genium och dels en ointelligent led så vi fick provat bådas möjligheter och begränsningar.

 

Det var en lång härligt tuff, rolig och intressant dag. Jag anlände till Visingsö vid 10 tiden och vi började med lite kaffe och hemagjorda energikakor, samt nötter och torkad frukt.

 

Sedan begav vi oss ut i ett skogsparti i närheten och gick en rask runda komma igång, jag använde stavar. Sedan testade vi många tränings övningar utan att köra fullt, men blev ganska trött ändå 🙂 Vi avslutade med en ny promenad runda tillbaka.

 

Vi åt middag och åkte på lite sightseeing medan vi smälte maten.

 

Med tanke på min naturliga fallenhet för läsning och rättstavning var detta nog det tuffaste passet.

 

 

 

 

Sedan körde vi lite träning till i slutet på sightseeingen, i skogen vid en ruin, jagade träd… Eftersom de envisades med att stå still så fick vi välja nya att jaga så fort vi fångat ett… Det fick up pulsen igen. Så körde vi tillbaka, fylde på dricka och körde till en annan skog där vi nu gjorde ett mer koncentrerat försök på ett fullpass. Nu intoducerade Cecilia lite olika tekniker att öva spring på, även för mig utan fjäderfot. Samt ett tufft pass enligt Tabata metoden… Här blev jag totaltrött och superslut i musklerna.

 

Efter dagen så måste jag säga att jag tycker träningsformen är mycket tilltalande för mig som gillar att vara ute i naturen. Men jag tror även att nästan alla nvåer av rörlighet kan dra stor nytta av träningen. Utan atörre anpassning kan personer i olika nivåer träna tillsammans och få stor nytta av träningen allihop… Samtidigt får man en naturupplevelse, något jag tror alla kan suga energi ur för några extra repetioner och sinnesro.

Bäst att verkligen se till att trädet ligger ner, de är inte halt lätta att välta. Tränar här också olika, men just på bilden ser det ut som bröst.

 

 

 

 

 

I efterhand… Idag söndag, känner jag mig fortfarande fulständigt slut i kroppen… Inte konstigt efter att ha tränat en hel dag 10-16… Men jag har ingen direkt träningsverk… Kan knapt komma ur stolen men ingen träningsverk, det är en ny känsla för mig. Jag hade visserligen inga större problem att gå nästan en mil idag 🙂 … men utan träning och lunchpaus mitt i.

 

Är någon intresserad av att testa kan jag rekommendera Cecilia, och ni bör kunna nå henne på hennes site http://www.campvisingso.se/ , hon håller även events och träningar för icke amputerade… Så ta chansen att Bli ordentligt slutkörd 🙂

 

Min videokamera hade tyvärr strulat, men jag skall filma lite när jag får mitt program som Cecilia ville jag skulle köra. Hon skulle även skicka lite bilder hon tog, så jag klistrar nog in några här när de kommer.

 

Samtal i kassan…

Dyslexistatus: ej rättad.

När jag var inom affären idag lyckades jag komma till kassan lagom till ett irriterat samtal mellan en äldre dam och kassörskan.

Detta var i den lokala ICA affären, de har länge haft en bänk utanför affären men hade nu tagit bort den. Gissningsvis är detta på grund av problem med ungdomar på natten… Men det vet jag inte säkert.

I vilket fall upprepade kassörskan att de tagit bort den, och då var det bara.

Damen, men jag har jättesvårt att gå och måste få sitta ner.

Kassörskan kände sig pressad, att deras beslut som de har rätt att ta inte respekteras. Den äldre damen tyckte kassörskan var oresonlig och försökte föra fram att det måste finnas en lösning. En annan kund försökte sticka in att många äldre behöver möjligheten att sitta.

Detta samtal kom givetvis ingen vart, och det var mycket olyckligt tycker jag. Affären lever på lokalt stöd och med den inställningen man visar upp när man blir överrumplad av frågeställningar eller konsekvenser man ej är beredd på.

Hur skall ett samhälle bli starkt när man hela tiden ger upp (tar bort bänken) och inte talar om problem (varför den togs bort) samt stöter bort dem man har stöd hos (kunderna).

Jag är som damen övertygad om att det fins bättre lösningar i just detta fallet, till och med lösningar som varit lönsamma för både affären och samhället. Men då måste vi kunna och vilja prata med varandra… Detta innebär även att lyssna 🙂

Förutom att jag också gillar att sitta ibland hade detta väl ingenting med bloggen att göra, men något får jag ju skriva 🙂

Genium test, dag två

Dyslexi status: ej rättad.

Var ute och rastade Genium och Hund idag på 7km rundan, genom skog och terräng såväl som asfalt. Genium har en stegräknare, lite coolt… Den sade 5000 steg vilket borde vara 10000 om man räknar båda benen.

Försökte ställa om vinkeln för frigång men det gav inte någon stärre skillnad utan jag fick helt enkelt sparka igenom gräset. Extra träning i sig det 🙂

Det finns en del andra saker jag tycker är svåra att bli kompis med också. T.ex. Flexet vid hälisättning det känns nästan bara som en energitjuv, och det tog mig nästan 5km innan jag började känna mig bekväm med det. En konstig sak var dock att i svag nedförsbacke kändes det nästan som om det gav energi tillbaka. Detta fenomen gör att jag funderar på om det kan ha med denna dåliga fot att göra. Vi han ju inte få testa en triton tillsammans vilket var synd. Utöver fot så kan det givetvis vara en lärosak eller förtroendesak så jag får testa mer innan jag tycker det är fel.

Trapp, frigångsläget är skitskoj… Hade långa partier där jag nog såg ut som en konstig spindel försökandes aktivera läget och pricka uppskjutande stenar. Skoj i alla fall men det krävs mycket träning att få det att flyta snyggt… Tror faktiskt det har med fot att göra också.

Imorgon är det Crossnature träning, skall försäka bistå i att utveckla moment som funkar för amputerade i denna sport.

Hinner inte skriva mer idag tyvärr, måste sova… Långt att köra tidigt imorgon.

 

Genium… Första försöken..

Det var en stor skillnad även med de första stegen, min inställning på C-Leg var att få tyngdpunkten bakom hälen då C-Leg annars sparkar tillbaka lite hårt och motarbetar gången. Med Genium flyttade de åter fram tyngdpunkten, men denna leden arbetade på ett helt annat sätt. Man kunde helt lita på att den fångar en utan att sparka tillbaka. Känner att jag får göra lite illustrationer för att förklara detta senare. Känslan var dock mycket mjukare och man förlorar mindre energi i sina steg.

Bild 4 och 5 är de där detta händer.

Med C-Leg flexade också knäet men när du började rulla in över foten och tyngdpunkten förändrades fick du en kraftfull smäll tillbaka i motsatt gångriktning.

Med Genium fångas du av ett styvare motstånd och ges en mjuk övergång till rakt ben.

En sak jag noterade senare när jag var ute med hunden var att jag fick ingen frigång nästan alls, och fastnade i det höga gräset hela tiden. Tror detta är en inställningssak för J från Otto-Bock sade att det skulle upplevas bättre än C-Leg… Får ringa om det imorgon. Nr 1-2 illustrerar detta

Det känns även som att ju fortare man går desto mer distinkt stöd får man av leden… Har inte beslutat ännu om det är bra eller dåligt. Men det kan möjligen också vara en anledning till problemen i gräset.

I övrigt har jag mestadels gått runt här hemma och försökt öva in de nya funktionerna, och känt mig som John Cleese i silly walks.

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=IqhlQfXUk7w&w=400&h=229]

Hunden gillade inte detta och morrade var gång hennes konstiga husse snubblade förbi henne i köket 🙂

Genium dag

Sitter just nu och väntar på att få prova Genium och se hur den fungerar. De håller på att ställa in den och sätta på den på min hylsa. När John från Otto-Bock berättade om den blir man både inspirerad och förväntansfull. Så mycket teknik och tanke bakom den. Riktigt spännande.

Förutom allt annat behövs nu längre inte något långt avkänningsrör, och OT har nu möjlighet att sätta på adaptrar etc. mer fritt under leden. Detta kan vara som stötupptagare, adaptrar för att vrida… Men jag förutsätter även att det innebär ett friare val av fötter utöver Otto-Bocks egna…

En sak jag inte tänkt så mycket på är Geniums möjlighet att anpassa sig efter hastighet… Men det är faktiskt något riktigt intressant när man tänker på det. Jag var ju ute och gick 1.5 mil i helgen med vänner och noterade följande.

  • Jag gick i min normaltakt snabbare än dem (de hade barn med). Dvs den takt som kändes bäst.
  • Jag kunde inte lätt gå i kapp dem om de hamnade före, eftersom jag inte kunde öka min hastighet mer än marginellt. Oavsett kondition.

Jag har också märkt att jag inte längre kan gå fort nog för att få upp pulsen utan måste normalt göra extra övningar med jämna mellanrum. Med stavar funkar detta bättre då jag får mer ansträngning i samma hastighet.

Nähä… Hoppas de kommer med leden snart 🙂 skriver mer senare.

Roligt.. Prova Genium!

Otto-Bock hade fått ett återbud på att provgå med Genium. Det innebär att jag nu får tillfälle att prova denna redan på Torsdag.

Vet ni vad som är ännu häftigare… Jag har möjlighet att ha det över en träningsweekend det är hur coolt som helst.

Vi har även pratat om en ny fot och jag hoppas de får hem den till dess. Det vi pratat om är en Triton där min OT vill köra 3C60 och jag 3C61 då den har bättre dämpning. Vilket är det jag framförallt är ute efter jämte nuvarande fot som ger för hårda stötar. OT skulle se om vi kan prova bägge.

Jag hoppas kunna skriva mer om bägge dessa intressanta delar och hoppas verkligen de är så bra som alla säger. Kanske kan jag ta med mig video utrustning på träningen och klippa ihop lite.

Några önskemål om vad som skall testas utförligt?

Brevskrivande… Träning

Skrev ett brev till läkaren som jag passade på att lämna när jag var där. Fortfarande nedstämd men har gjort vad jag kan göra för nu i alla fall. Inget är ju direkt bråttom ännu, även om det hade varit roligt att kunna springa innan det är med snöskor.

Det viktigaste är dock att fortsätta träna och gå ner i vikt.

Har faktiskt kompletterat sjukgymnastiken med ett gymmedlemskap. Jag gillar det nya gymmet en hel del. Det är ett klassiskt gym där man lyfter saker, inte en massa golfsimulatorer, rätt kläder och spinning 🙂

Skall upp till visingsö i helgen och hjälpa en instruktör utvärdera möjligheterna till crossnature för amputerade… Blir nog tufft… Hoppas det.

Cyklingen går riktigt bra, men min cykel behöver en genomgång, dåliga bromsar till en hallandsås är inte skoj. Det är ju bara att få fixat… Kanske kan jag få det gjort imorgon.

Just det! Jag var ute och gick en folkhälsovandring i helgen – postrånevandringen över åsen. Den arrangeras varje år tydligen och den kan varmt rekommenderas. 1.5 mil sade GPS:en men arrangörerna sade 1.1 Vi tog det lugnt i alla fall med fika och barn.

Storm i ett vattenglas…? Tror inte det.

Känner mig lite modstämd och nere idag. Skall på röntgen imorgon. Normalt brukar jag få röntgen och sedan tid med läkaren. Dessutom när jag pratade med läkaren sist så var allt så positivt. Jag kunde ha samma läkare som kände till mig som ortopedläkare och de tog på sig ansvaret för mina remisser. Jag var ju så jätteglad efter det samtalet den 11:e April, då vi även sade att vi ses vid nästa röntgen så pratar vi remisser då.

Nu har jag inte fått någon läkartid till besöket imorgon… Så jag ringde till sjukhuset och undrade om de missat det… Nej läkaren hade inte skrivit något om besök… Va? Vad har han skrivit då?

PL: Tid till röntgen… Pratat med H…. D…. vi har ansvar för remisser… Vidare kontakt med patienten sker brevledes…

Är det bara jag som tar sådant här som att de inte alls vill ta ansvar? Att de helt enkelt försöker fly undan diskussion och bryta ner patientens vilja…

Jag tycker detta är skithemskt och dåligt… Nu har jag ju inte fått ett nej eller så… Men jag får ju inte ens pressentera mina behov som överrenskommet.

Inte får man komma fram i tel heller, och sekreteraren ville inte ge en telefontid…

Åka dit och kampa i väntrummet?

Eller överreagerar jag…? Kanske han tänker att det inte är något att tjafsa om – klart han skall få remisserna… Men efter allt slingrande vågar man ju inte tro det.

SKIT!