Axeln… Känns faktiskt bra

Dyslexi status: ej rättad.

Efter att ha kapat en bit av nyckelbenet (weightlifters shoulder). När jag vaknade på sjukhuset hade jag betydligt mindre ont än när jag kom dit. Men det är klart de hade väl sprutat in smärtstillande då. Nu så här dagen efter gör det betydligt mer ont, men så har jag inte tagit några värktabletter heller. Gillar inte att äta för mycket sådant men får nog ta för att orka med att vara snäll mot barnen senare 🙂

Av någon anledning vaknade jag med en rejäl fläskläpp med tydliga tandavtryck på insidan, vet inte riktigt varför de gett mig en smäll på käften.. Jag tror jag varit snäll 🙂

Har mina misstankar dock, de gör operationen med patienten sittande och en stump ger inte direkt någon balans… Iaf inte som med två riktiga ben. Jag är dessutom tung så inget en vanlig sjuksköterska lätt fångar misstänker jag.

Intubering… Också något som känns efteråt, och så brukar min allergi sätta sig direkt i halsen när den är irriterad.

Men förutom ovan gick operationen riktigt bra och jag tror jag lyckades förbereda helt rätt med träningen också. Tränade upp musklerna runt om så att jag inte lätt fick träningsverk, och sedan precis dagarna innan tränade jag dem måttligt för att få dem att gå in i reparations läge 🙂 absolut inget vetenskapligt haha… Bara egna teorier… Men jag förutsätter att tror man på sådant själv så gör det nytta, och gör det dessutom det så är det bara så mycket bättre.

Just nu gör det som sagt ganska ont… Inget man inte klarar… Har varit med om mycket värre…men det som känns tryggt just nu är att smärtan är av ett helt annat slag än innan. Mer som ordentlig träningsverk kombinerat med mjölksyra. Rörelseförmågan är begränsad men samtidigt långt från att behöva fixeras… Snarare gör det mer ont om jag inte rör den och låter den stelna.

Som det känns nu är detta klart en av de smidigaste operationer jag gjort, och det känns son om man kan återhämta sig helt ganska snabbt. Men det får framtiden utvisa… Jag mår i alla fall bra och är vid gott hopp.