Samtal i kassan…

Dyslexistatus: ej rättad.

När jag var inom affären idag lyckades jag komma till kassan lagom till ett irriterat samtal mellan en äldre dam och kassörskan.

Detta var i den lokala ICA affären, de har länge haft en bänk utanför affären men hade nu tagit bort den. Gissningsvis är detta på grund av problem med ungdomar på natten… Men det vet jag inte säkert.

I vilket fall upprepade kassörskan att de tagit bort den, och då var det bara.

Damen, men jag har jättesvårt att gå och måste få sitta ner.

Kassörskan kände sig pressad, att deras beslut som de har rätt att ta inte respekteras. Den äldre damen tyckte kassörskan var oresonlig och försökte föra fram att det måste finnas en lösning. En annan kund försökte sticka in att många äldre behöver möjligheten att sitta.

Detta samtal kom givetvis ingen vart, och det var mycket olyckligt tycker jag. Affären lever på lokalt stöd och med den inställningen man visar upp när man blir överrumplad av frågeställningar eller konsekvenser man ej är beredd på.

Hur skall ett samhälle bli starkt när man hela tiden ger upp (tar bort bänken) och inte talar om problem (varför den togs bort) samt stöter bort dem man har stöd hos (kunderna).

Jag är som damen övertygad om att det fins bättre lösningar i just detta fallet, till och med lösningar som varit lönsamma för både affären och samhället. Men då måste vi kunna och vilja prata med varandra… Detta innebär även att lyssna 🙂

Förutom att jag också gillar att sitta ibland hade detta väl ingenting med bloggen att göra, men något får jag ju skriva 🙂