Telefonsamtal, läkaren.

Anteckningar under dagen…

Sitter just nu och väntar på samtal från ortopedläkaren som jag hade vid mitt benbrott… Inte den som opererade mig, för han slutade, utan den som tog över.

Jag bad om en telefontid för att jag är lite orolig att titan-spiken rör på sig. Dessutom sade min ortopedtekniker till mig att fråga om det var säkert att springa efter benbrottet.

Förutom detta vill jag veta hur det fungerar med remisser nuförtiden… Innan var det bara att prata med OT (ortopedteknikerna) så fixade de detta med läkare etc… Men det är tydligen inte så längre… Min sista remiss fick jag av denna läkare, men i remissen skrev han något liknande ”I fortsättningen får patienten gå via allmänsjukvården.” vilket är lite absurt och låter kostsamt eftersom det ändå måste vara en ortopedläkare som sätter sig in i mitt fall och bedömer behovet. Man vill ju ha en kontakt som känner till en så att det är lite smidigt och man får rätt hjälp.

Just nu behöver jag remiss på en protes för att kunna springa. Dessutom har de sagt till mig att det börjar bli dags att titta på att byta ut min C-Leg. Om man då tittar på Genium så går den tydligen att springa med också… Vet inte om det var för att motivera… När jag läst om just springa verkar Total-Knee vara att föredra, jämte C-Leg men Genium är ju smartare… kanske mer info om det på Amputee Klinik nu till helgen. Jag vill i alla fall veta hur jag skall bära mig åt med remisserna.

Vad mer då? Förutom detta så har jag funderat på att skriva ner min historia. Problemet är att jag nog har en väldigt romantiserad vy av de tidiga åren och är inte helt säker på vad som är sant. Samtidigt som jag tror mig ha glömt bort de besvärliga bitarna. Så jag har bett far och mor skriva ner vad de kommer ihåg. Jag har fått min mors sammanfattning, men far ville nog hellre bli intervjuad. Nu vet jag bara inte hur jag skall sammanfatta det till en historia, vilket är mitt mål… Typ saga… Så det är anledningen, bland annat till min frånvaro från bloggandet… Man måste ju få tänka ibland, kan ju inte bara skriva om trädgård och träning…

Uh… Träning… Vad jag har halkat efter igen, och med all god mat och kalas i påsk blev viktresultatet värre än julens bakslag. Så nu blir det maxfokus i sex veckor om mitt mål på -10 skall fungera… Hmm… Är ju -12 nu. 🙁

Ja… Ja… Amputee Sports Clinic kan nog ge en nytändning också. Skall bli roligt att vara med. Har ju alldrig varit med på sådant  så det är riktigt spännande. Spännande att se ny teknik, leder ed mera samt att träffa alla människor.

…tick…tack…

Kl. 14:00 till 16:00 skulle jag vara beredd med mina frågor etc. Kl 15:30 hämtar jag ju barn… Sköt på hämtningen av barnen till fördel för samtalet när det drog ihop sig. Dock ringde ingen doktor. Fick hämta barnen med hjärtat i halsen att jag skulle få samtal med två skrikande barn i baksätet… Men hör och häpnad barnen var som små ljus hela vägen… ingen doktor ringde… Först halv fyra kom samtalet, vilket visst var bra men samtidigt hade det varit såååå mycket bättre att veta mer exakt när de skulle ringa.

Jag är glad i alla fall. Jag gillar den doktorn – tycker han är tydlig och säger som saker är utan att linda in dem onödigt. Mitt problem har bara varit att ingen verkar vilja ta ansvar för remisser. Inte för att det blivit något problem ännu. Utan för att det blir ett orosmoment… Onödigt.

I vilket fall så skall det ej vara några problem med spiken, den skall inte lossna och benet skall vara minst lika hållbart som innan brottet (vad det nu innebär, men låter bra). Han föreslog dock att kalla till kontroll och röntgen för att vara helt säker. Bra!

Remisser – han sade att det handlade om ekonomi och därför var så krångligt. Han bad att få återkomma om vem som har/tar ansvar. Jag fruktade ännu en långkörare med en massa konstigheter. Doktorn återkom dock efter ca 15 min och sade: ”Sprang på vår protesansvariga och det är vi som ansvarar för dina remisser. Så det är bara att få din OT att skriva vad du behöver så tar vi det sen.”

Vi kom överrens om att jag skulle be mina OT skriva ned vad mitt behov är och vad exakt de behöver remiss på. Så kunde vi ta det när jag är på återbesök vid kontrollröntgen.

Det innebär att jag har lite tid på mig att diskuttera alternativen med mina OT och hoppas att vi tycker lika. Hade dock velat prova springande innan, så man vet ifall det passar mig innan man låser upp sig. Kanske det finns möjlighet på Amputee Clinic.

Ett steg i taget 🙂 men jag är SÅ GLAD att läkaren sade att de ansvarar för remisserna. Han känner ju till mig och jag upplever honom som bra. Antar att det är ganska svårt för någon som inte har det behovet att förstå hur beroende man är av dessa remisser och att det fungerar smidigt. Det är så mycket som är avvägt på dem genom vilka konsekvenser det får… Vilken aktivitetsnivå man kan ha… Vilken förälder man skall kunna vara… Hur man skall kunna sköta trädgård, jobb, semester… Allt är så beroende på hur kontakten med vården fungerar. Utan rätt remisser fungerar vardagen intet. Nu har det inte varit ett problem för mig… Men det har varit ett stort orosmoment, speciellt sedan OT inte kunde ombesörja det och doktorn skrev det där med ”allmänsjukvården”. Även om det inte är klart med något på långa vägar så vet jag i alla fall vem jag skall prata med nu…

SÅ HIMLA GLAD!!!