Långfredag… Religion… Påsk…

I kristendomen ”firas” påsken med fokus på Jesus lidande, död och uppståndelse. På fredagen släpade Jesus sitt kors – förlöjligad – och korsfästes.

Massmedialt är det poppis att bara lyfta fram det dåliga med olika religioner såsom okunskap, fanatism, ämbetesmissbruk etc.. Precis som med internet som ju bara är virus, cyberbrottslingar och övervakning.

Det har även blivit populärt att vara Ateist. Själv har jag några vänner som på Facebook lägger väldigt mycket energi på att uttrycka sin ateism.

Av någon anledning stör detta mig. Inte på grund av att de inte är religiösa, utan för att de i detta visar sådan okunskap om tro och religion. Men allra mest för att de visar sådan brist på respekt och omtanke om medmänniskor.

Exempel: I ett inslag på Facebook visade kompisen upp ett videoklipp på en familj som förlorat en nära och kär. I sin förtvivlan och sök efter tröst hade de funnit det i ett chips paket. De hade hittat ett chips som liknade ett kors och tog detta som ett tecken från den bortgångna att denna hade det bra på andra sidan.

Kompisen kommenterade denna film med att kalla dem ”j-kla inskränkta” och ”tilltäppta i tankeverksamheten”.

Visst jag håller med om att det kan kännas lite sådär, men skall vi verkligen döma och trycka ner folk för att de famlar efter allt som kan lindra deras sorg?

Är jag då lika inskränkt som blir glad av att se vårens första tusseilago? Eller är det först om jag tror på att något högre har skapat den? Är det tufft om jag kallar detta moder natur och inskränkt om jag kallar det Gud … Om jag tänker på bortgångna släktingar som också gillade tussilago… Var går gränsen för att kvalificera sig att bli förlöjligad?

Förlåt… Det var inte meningen att lasta er med denna irritation. Kompisen är annars både klok och trevlig… Om han bara kunde släppa behovet att predika ateism 🙂

Jag har inga problem med att man inte ör religiös, eller att man inte tror på samma politik som jag eller vad det nu kan vara. Men jag är övertygad om att tro är viktig för alla människor. Om man kallar det religion eller ej är mindre viktigt. Däremot ”trycka på” sina åsikter på andra och trycka ner dem för att de inte tycker som du är fel.

Jag hade inte heller tänkt att detta skulle vara någon religiös blogg, men tänkte att jag skulle ta upp hur jag ser på det. Eftersom religion faktiskt kan vara och för många är ett sätt att komma igenom svåra perioder. Även tunga händelser kan bli lättare att hantera med tro.

Jag är själv en kulturell protestant. Det vill säga jag anstränger mig inte speciellt mycket för min religion men känner mig hemma i dessa högtider och funderingar. Mer av tradition och kultur än något annat.

Exempelvis, jag ber inte för att jag tror någon mäktig varelse skall svepa ner från himlen och fixa allting. Däremot ber jag ibland för att påminna mig själv om vilka som är viktiga för mig och hur jag skall kunna bli en bättre människa jämte dem. Det kan vara något i stil med ”se till min söner, låt dem finna inspiration i sin dag, låt dem utvecklas till sin fulla potential, låt dem ha många kompisar som uppskattar och ser upp till dem, låt dem se upp till oss deras förräldrar och låt oss förtjäna detta”. Det känns väldigt religiöst när man skriver ner det, men jag tror ramsor kan hjälpa oss hålla fokus och komma ihåg vad som är viktigt i en annan ganska kaotisk värld. Och i mitt sinne är inte ovan så långt ifrån hur man använder ”Laga ni, äta vi”… Jag använder det helt enkelt för att komma ihåg.

Att läsa om t.ex. Jesus (om än fiktiv) kan man finna inspiration, trygghet och samhörighet. Precis på samma sätt som du kan bli inspirerad av att komma ut i naturen av att se Bear Grylls (som om man tänker på tv-rollen nog inte är mindre fiktiv). Eller inspireras av människors bloggar, oavsett hur verklighetstrogna de egentligen är. För det vet man ju egenligen inte eftersom alla filtrerar på något sätt.

Jag tycker också att det är lättare att tänka sig att människor som har det svårt, eller som ryckts bort från oss, speciellt när det känns för tidigt, kanske kan få en ny chans eller får komma till en bättre plats.

Jag tycker också om tanken (för att återkoppla till påsken) att man likt Jesus skulle klara att bära tunga bördor utan att belasta sin omgivning. Att sina bördor till trots bara projicera kärlek och omtanke. Nog har jag en del att lära här.

Oavsett borde vi alla kunna välja att se påsken som en kulturell högtid. Kanske kan man behålla omtanken om de som lider och stoppa lite extra i röda korsets bössa när man handlar godis och ägg.

Personligen önskar jag alla mer av tro, hopp, kärlek och framtidstro oavsett var man finner det.

Glad Påsk!!!

One Response to Långfredag… Religion… Påsk…