Egentligen…

Dyslexi status: ej rättad.

Egentligen har jag en hel del idéer för nya bloginlägg, men har varit en aning lat, eller kanske trött. Kanske det är så att det ärroligare att skriva när man varit duktig med motionen. Dock känner jag mig inte oduktig, jag har bara lagt energin på annat, nämligen trädgård… Trädgårdsmöbler… Rabatter…

Dessutom har jag träningsverk efter allt jobb,så nog är även detta bra träning. Det känns faktiskt som om jag är på vägtillbaka till ett fullt liv igen. Vad menar jag nu tänker ni… Jag har ju varit amputerad sedan 76 men det är inte det jag menar, jag har egentligen alldrig sett min protes som ett handikapp. Det jag tänker på är dels den långa vägen tillbaka efter mitt senaste benbrott, och dels att jag låtit mig själv tappa mig själv.

Jag hade låtit mig själv förfalla ordentligt redan innan benbrottet. Detta gjorde bland annat att vägen tillbaka efter detta blev längre, då jag inte orkade och vägde för mycket. Så är det inte nu… Nu känns det som om jag är på väg att erövra mitt liv tillbaka.

Jag har mer ork, har gått ner 10kg, känner mig aktiv och som om jag kan klara… Nästan allt.

Jag har lite saker kvar att brottas med, axelont sedan jag snubblade hoppandes på ett ben efter olyckan, sömnproblem (pga axeln), samt koncentrationsproblem. Men jag hoppas fortfarande de kan fixa axeln, återbesök snart… Och koncentrationsproblemen som jag tror beror på stress och sömnproblem i kombination tror jag löser sig självt med lite tid.

Vi har tillökning i familjen på gång så jag hoppas jag kommer upp i fulltid+ för att underlätta ekonomin, men det känns som om vi klarar det ändå. Jag är så glad att jag har ett eget företag och därmed en förstående arbetsgivare. Att vara utelämnad till försäkringskassan hade inte varit roligt då jag fortfarande ligger på ca 40%-50%, men nu känns det troligt att det skall det bli ändring på det 🙂