Lägesrapport..

2012-04-28 • Amputerad • by

Lite tråkigt att jag inte känt mig ha tid att blogga. Det har faktiskt hänt en hel del roligt. En del jag inte ens kan prata så mycket om.

Status först, träningen går lagom bra… Inte super men helt ok. Cyklingen känns som om den gör nytta på kondisen. Har även skaffat en personlig instruktör ”app” i iPaden för träning hemma. Ganska kul men gu’ vad slut man blir på bara 5-10 min 🙂

Håller på med en ny comunity site för amputerade… Skall bli riktigt roligt att se vad den kan få för bemötande. Finns ett tydligt sug efter det men det är svårt att få folk att engagera sig i administration av den… Vi får se… Skall göra lite instruktions videos så kanske det släpper.

Axeln… Nu har de beslutat att det som är fel och hindrar mig att sova med smärta går att avhjälpa med en operation. De skall korta av nyckelbenet… Låter lite ruskigt… Tänk om det försvårar användandet av kryckor i framtiden… Men det trodde inte doktorn och jag får ju lita på honom.

Nya hylsan har fungerat utmärkt 🙂 har nu fått en likadan till badprotesen. Lagom till det börjar bli dags för kajakande. Ett stort problem just nu med badprotesen är att Otto-Bock inte släppt någon klädsel till leden ännu. Och allt är väldigt lätt för barnen att skada sig på just nu när vi leker i vattnet… Läskigt. Speciellt när det blir dags för sjö och hav där det är mer grumligt än i badhuset. Badhuset är visserligen läskigt med… Trängsel och fler barn man måste akta än sina egna.

Det var vad jag kunde komma på nu innan jag somnar… Hoppas hinna fler artiklar i helgen. Är du amputerad och vill hjälpa till med en site som moderator… Hör av dig.

Annars ha en underbar helg 🙂

Genium… nytt

2012-04-17 • Amputerad • by

 

Skall ta och reda ut lite av vad jag tidigare sagt om denna leden. Först tar vi nyheterna…

Föregångaren C-Legs stora fördelar är ju att microprocessorn styr hydrauliken så att den kan:

• Hissa ner dig för trappor.
• Ner i stolen när du sitter.
• Hjälper dig ner för lutningar.
• Fångar dig när du snubblar.
• Har flera lägen (beroende på version) så att du kan ha ett begränsat program för cykling, skidåkning… etc.

Med Genium får du utöver detta:

• Att den tillåter dig att gå upp för trappor och sluttningar, genom att reglera hydrauliken så att du får en kickback… eller kan göra en kickback för att få foten ur vägen när du lyfter stumpen.

• Den klarar även av att hjälpa till att hålla emot när du drar något tungt eller går baklänges, C-Leg kan om man har otur gå in i swingphase som innebär att den blir helt ledig vid rätt tryck på tårna. Det skulle innebära att du kan falla.

• Att tillåta dig stå och vila vid stillastående då den är intelligent nog att låsa när det behövs.

• Den klarar vatten, när jag träffade MrT från Otto-Bock så sade han 10 liter under 10 minuter, men jag tror klassningen de hänvisar till gäller lättare vattenstänk. Dock fick jag uppfattningen att de klarade denna klassning galant med goda marginaler.

• 5 dagar batteritid…. Nästan en veckas semester utan tillgång till ström… riktigt bra.

• Tyckte mrT sade att det fanns 5 program, men han var mycket otydlig när jag frågade om ifall det var fulla program eller om de bara innehöll utvalda parametrar. Så vi får tyvärr anta det senare.

För att vara lite mer teknisk eftersom jag vet att det finns läsare som är intresserade av tekniken så har Genium två nya tekniker att ta mätningar från. Dels ett gyroskop men även en accelerometer. Detta är intressant inte bara för befintliga funktioner utan även för kommande uppdateringars möjligheter eftersom utvecklingen inom mjukvaran också går framåt och uppdateras kontinuerligt.

Det är intressant att Otto-Bock inte tillåter interaktion med en smartphone, och när man frågar om det så svarar de… men vilken telefon skall vi bygga till då? Mitt svar är då alla! (menande, android, ios och blackberry). De svarar då men det kostar ju mycket att skriva till alla. Och då undrar jag… hur litet är nu Otto-Bock igen??? De är ju skitstora, de hade väl knappt märkt om de anställde en programmerare till vart system… Jaja det är ju bara ursäkter och dåliga sådana.

Nu kommer vi till det viktiga… Jag har ju snackat om att jag inte förstår prissättningen med så få förbättringar att det nästan kostar dubbelt så mycket som C-Leg… Men vet ni vad mrT sade en sak som fick mig att svänga på detta totalt… Nu kommer det, det stora försäljnings argumentet…

Genium har en garanti som sträcker sig 6 år… inte 3 år som C-Leg… det är väl otroligt… kan inte komma på en enda elektronisk eller mekanisk grej som har den typen av funktions garanti i mitt yrke.

X3 och X2 är inte och kommer aldrig vara menade för vanliga amputerade enligt mrT, de är endast för millitärt bruk. Om det skulle komma någon form av bättre vattenskydd så ligger det också minst 5 år fram i tiden enligt mrT. Vilket ligger i linje med hur Otto-Bocks utveckling varit så långt vad jag kan se.

Men som sagt, det viktiga i detta inlägg är garantitiden, det finns alltså ingen anledning längre att be om C-Leg. Genium är billigare för ditt landsting med tanke på garantitiden.

Kajak dags igen …

2012-04-17 • Amputerad • by

Dyslexi status: ej rättad.

Det börjar krypa myror i kroppen på mig igen, i förväntan att komma ut med kajaken.

Förra året var första gången jag testade kajaka, och jag tyckte det var en underbar sport. Har alltid älskat att vara ute i sjöar och vattendrag, men det har då varit med kanot som inte riktigt ger samma träning. Dock är det lite läskigt att ge sig ut ensam med kajak, speciellt på havet. Jag litar inte riktigt på min simförmåga längre, men är inte egentligen rädd för vatten. Det hade bara känts bättre med en kajak kompis.

I vilket fall så har jag en tillfällig kajak som jag använder, som egentligen är mer för att surfa på vågor och rockhopping än distans/tränings kajakande. Men den funkar för att träna med och är tålig.

Samtidigt så håller jag på att bygga en som jag hoppas jag får klar under vår/sommar men det hela går långsamt och väntar just nu på en större investering.

Jag måste säga att jag även sneglar på en Scorpio, det känns som lite av en drömkajak utan att ha provat den. Bra egenskaper även för tunga människor och samtidigt plastkajak och den hållbarhet det innebär + skädda istället för roder.
http://www.viddler.com/v/39350780

Axeln..

2012-04-17 • Amputerad • by

Dyslexi status: ej rättad.

Har nu haft problem med min axel sedan jag ramlade under mitt benbrott, i nästa vecka så skall jag in och samtala med doktorn om den igen. Jag har gått hos sjukgymnast och tränat för att få bort smärtan också, men så fort den har gjort ont har vi lättat på träningen igen och den gör nästan alltid ont.

Har magnet röntgat den men det ända de hittade var förslitning och inte riktigt överrenskommande med hur jag tycker det känns eller med hur det uppkom. Doktorn har testat med kortison i lederna för att hitta om det hjälper. Sist testade vi leden för nyckelbenet (tror jag) och det gjorde stor skillnad, tror jag hade nästan två veckor med i stort sätt inget ont. Men efter det kom det tillbaka mycket värre och från att bara ha haft problem med att sova så har jag nu problem under dagen också samt med att lyfta.

I vilket fall så har jag beslutat att testa full träning trots att det gör ont, de träningspass jag har fram till läkarbesöket. Vill se om det gör skillnad på något vis, samt tänkte att det gör inget om jag har riktigt ont under undersökningen.

Det är ju snart dags att börja kajaka igen, och jag måste ju kunna lita på axeln om jag skall syssla med det.

Amputee sports clinic 2012

2012-04-17 • Amputerad • by

Dyslexi status: ej rättad.

Jag måste erkänna att jag har riktigt svårt för att besluta vad jag tyckte om sammankomsten.

Det var mycket intressant och väldigt roligt att träffa medamputerade. Samtidigt upplevde jag mycket som lite torftigt, men är förmodligen lite färgad av datorvärlden.

Jag blev lite besviken på att det inte fans möjlighet att prova på olika leder och löpare fötter, det borde inte ha varit några problem för tillverkarna att ha tekniker och utrustning med sig för att låta oss prova. Snarare verkade utställarna aningen apatiska och mest sitta av dagen. När jag var framme och tittade på utrustning var det ingen som pratade med mig självmant. Össurs utställningspersonal var alla nyanställda och saknade kunskap om produkterna, de bad att få återkomma om de flesta frågor vilket väl är ok… Men nog kunde väl Össur förväntat sig några avancerade frågor. Otto-Bock hade kunnig personal på plats samt två brukare, en underbensamputerad och en lårbensamputerad med Genium. Men jag var fortfarande besviken på att det inte gick att prova Genium och sport hjälpmedel. Killen med Genium var duktig och jag tror han var klart snabbast på hinderbanan, men leden såg inte ut att hjälpa han mycket på hinderbanan. Såg mest stelt ut, men o andra sidan var hinderbanan inte utformad för att utmana proteskontroll… Vilket också kändes konstigt. Centri fick jag inte ens kontakt med, var ingen som såg ut att jobba med montern de gånger jag var där. Pratade däremot med Helene Ripa lite som jag tror är demo person/sponsrad av Centri.

Jaja… Det var det jag tyckte var sådär.

Helene Ripa var talare och jag tyckte verkligen hon utstrålade de bästa egenskaperna hos en protesbrukare. Se möjligheter och lösningar, använda alla egenskaper att göra allt hon ville. Uppfinningsrikedom, målinriktning, envishet och ilska 🙂

Det var jätteroligt att prata med de andra medamputerade och träffa några jag bara har kontakt med över nätet. Det var också så jätteroligt och inspirerande. På internet i grupperna är det lätt att bara det jobbiga kommer fram, men det finns riktigt duktiga brukare som lyste igenom här. Jag fick även under uppvärmning/gympan klara bevis på hur dålig min kondis är 🙂 så det får bli betydligt mer arrobisk träning för mig framåt. En sprang trots att han precis börjat gå utan kryckor, fick ont efteråt men vilken kämpe 🙂 en annan sprang lopp som lårbensamputerad för första gången och det såg riktigt bra ut. Andra mer vana var väldigt snabba och smidiga, klart imponerad och inspirerad 🙂

Det var också roligt att träffa Leif från KFA om än kort 🙂 blir väl mer på årsmötet om jag kan ta mig dit.

Sammanfattningsvis tror jag att jag vill säga som så, att det finns en hel del som kan bli bättre. Men dessa träffarna är både viktiga och roliga, om vi så bara suttit och pratat hela dagen så hade det varit nog för att göra det värdefullt och intressant.

Vill även tillägga att cykelförbundet hade med sig cyklar man kunde få prova till skilnad från de andra.

Nervös förväntan :)

2012-04-13 • Amputerad • by

Dyslexi status:ej rättad.

Imorgon är det Amputee Sports Clinic i Jönköping, och jag ser fram mot detta jättemycket. Jag har aldrig varit med på något sådant och många aspekter av detta gör mig faktiskt nervös.

Jag har många förhoppningar och förväntningar, främst så hoppas jag då veta mer om att springa. Men skall även bli både spännande och roligt att träffa andra amputerade. Jag har ju varit ganska ensam i min värld som amputerad och aldrig tidigare varit med på aktiviteter där det fins andra. Det gör det hela lite nervöst för mig av den enkla anledningen att mina ursäkter ställs mot väggen. Nu upplever jag inte att jag har några direkta ursäkter, men det är just det en sådan här dag kan visa 🙂 Både roligt och skrämmande… Ursäkter förresten, med detta menar jag eventuella ”Det kan inte jag för att jag har protes.”. Sådana har jag lärt mig fins både medvetna och omedvetna. För mig är det nog omedvetet invanda, det har hänt flera gånger att jag lärt mig att något inte fungerar för länge sedan. Men med ny teknik så fungerar det visst och detta blir lite av en överraskning för mig.

Och då kom vi direkt in på en annan förväntning och även intresse… Teknik, jag hoppas verkligen att få se och känna på nya tekniska lösningar. Leder, fötter och annat sådant och höra tankar om utveckling, framtid och forskning… Vad intressant 🙂 Tänk om någon har med sig 3D scanner och skrivare för att visa hur man kan skapa kosmetik… Men skall nog hålla igen lite på förväntningarna här, så jag inte blir besviken.

Har skrivit en första lista på vad jag vill ha med, men måste köpa shorts… Det är nog smidigare inne än mina långa utebyxor. Dessutom nu när fokus skall vara på att sporta med protes 🙂

Jaha, tillbaka till jobb och förberedelser.

Ha det gott så länge och hoppas vi ses där.

 

Telefonsamtal, läkaren.

2012-04-11 • Amputerad • by

Anteckningar under dagen…

Sitter just nu och väntar på samtal från ortopedläkaren som jag hade vid mitt benbrott… Inte den som opererade mig, för han slutade, utan den som tog över.

Jag bad om en telefontid för att jag är lite orolig att titan-spiken rör på sig. Dessutom sade min ortopedtekniker till mig att fråga om det var säkert att springa efter benbrottet.

Förutom detta vill jag veta hur det fungerar med remisser nuförtiden… Innan var det bara att prata med OT (ortopedteknikerna) så fixade de detta med läkare etc… Men det är tydligen inte så längre… Min sista remiss fick jag av denna läkare, men i remissen skrev han något liknande ”I fortsättningen får patienten gå via allmänsjukvården.” vilket är lite absurt och låter kostsamt eftersom det ändå måste vara en ortopedläkare som sätter sig in i mitt fall och bedömer behovet. Man vill ju ha en kontakt som känner till en så att det är lite smidigt och man får rätt hjälp.

Just nu behöver jag remiss på en protes för att kunna springa. Dessutom har de sagt till mig att det börjar bli dags att titta på att byta ut min C-Leg. Om man då tittar på Genium så går den tydligen att springa med också… Vet inte om det var för att motivera… När jag läst om just springa verkar Total-Knee vara att föredra, jämte C-Leg men Genium är ju smartare… kanske mer info om det på Amputee Klinik nu till helgen. Jag vill i alla fall veta hur jag skall bära mig åt med remisserna.

Vad mer då? Förutom detta så har jag funderat på att skriva ner min historia. Problemet är att jag nog har en väldigt romantiserad vy av de tidiga åren och är inte helt säker på vad som är sant. Samtidigt som jag tror mig ha glömt bort de besvärliga bitarna. Så jag har bett far och mor skriva ner vad de kommer ihåg. Jag har fått min mors sammanfattning, men far ville nog hellre bli intervjuad. Nu vet jag bara inte hur jag skall sammanfatta det till en historia, vilket är mitt mål… Typ saga… Så det är anledningen, bland annat till min frånvaro från bloggandet… Man måste ju få tänka ibland, kan ju inte bara skriva om trädgård och träning…

Uh… Träning… Vad jag har halkat efter igen, och med all god mat och kalas i påsk blev viktresultatet värre än julens bakslag. Så nu blir det maxfokus i sex veckor om mitt mål på -10 skall fungera… Hmm… Är ju -12 nu. 🙁

Ja… Ja… Amputee Sports Clinic kan nog ge en nytändning också. Skall bli roligt att vara med. Har ju alldrig varit med på sådant  så det är riktigt spännande. Spännande att se ny teknik, leder ed mera samt att träffa alla människor.

…tick…tack…

Kl. 14:00 till 16:00 skulle jag vara beredd med mina frågor etc. Kl 15:30 hämtar jag ju barn… Sköt på hämtningen av barnen till fördel för samtalet när det drog ihop sig. Dock ringde ingen doktor. Fick hämta barnen med hjärtat i halsen att jag skulle få samtal med två skrikande barn i baksätet… Men hör och häpnad barnen var som små ljus hela vägen… ingen doktor ringde… Först halv fyra kom samtalet, vilket visst var bra men samtidigt hade det varit såååå mycket bättre att veta mer exakt när de skulle ringa.

Jag är glad i alla fall. Jag gillar den doktorn – tycker han är tydlig och säger som saker är utan att linda in dem onödigt. Mitt problem har bara varit att ingen verkar vilja ta ansvar för remisser. Inte för att det blivit något problem ännu. Utan för att det blir ett orosmoment… Onödigt.

I vilket fall så skall det ej vara några problem med spiken, den skall inte lossna och benet skall vara minst lika hållbart som innan brottet (vad det nu innebär, men låter bra). Han föreslog dock att kalla till kontroll och röntgen för att vara helt säker. Bra!

Remisser – han sade att det handlade om ekonomi och därför var så krångligt. Han bad att få återkomma om vem som har/tar ansvar. Jag fruktade ännu en långkörare med en massa konstigheter. Doktorn återkom dock efter ca 15 min och sade: ”Sprang på vår protesansvariga och det är vi som ansvarar för dina remisser. Så det är bara att få din OT att skriva vad du behöver så tar vi det sen.”

Vi kom överrens om att jag skulle be mina OT skriva ned vad mitt behov är och vad exakt de behöver remiss på. Så kunde vi ta det när jag är på återbesök vid kontrollröntgen.

Det innebär att jag har lite tid på mig att diskuttera alternativen med mina OT och hoppas att vi tycker lika. Hade dock velat prova springande innan, så man vet ifall det passar mig innan man låser upp sig. Kanske det finns möjlighet på Amputee Clinic.

Ett steg i taget 🙂 men jag är SÅ GLAD att läkaren sade att de ansvarar för remisserna. Han känner ju till mig och jag upplever honom som bra. Antar att det är ganska svårt för någon som inte har det behovet att förstå hur beroende man är av dessa remisser och att det fungerar smidigt. Det är så mycket som är avvägt på dem genom vilka konsekvenser det får… Vilken aktivitetsnivå man kan ha… Vilken förälder man skall kunna vara… Hur man skall kunna sköta trädgård, jobb, semester… Allt är så beroende på hur kontakten med vården fungerar. Utan rätt remisser fungerar vardagen intet. Nu har det inte varit ett problem för mig… Men det har varit ett stort orosmoment, speciellt sedan OT inte kunde ombesörja det och doktorn skrev det där med ”allmänsjukvården”. Även om det inte är klart med något på långa vägar så vet jag i alla fall vem jag skall prata med nu…

SÅ HIMLA GLAD!!!

Långfredag… Religion… Påsk…

2012-04-06 • Amputerad • by

I kristendomen ”firas” påsken med fokus på Jesus lidande, död och uppståndelse. På fredagen släpade Jesus sitt kors – förlöjligad – och korsfästes.

Massmedialt är det poppis att bara lyfta fram det dåliga med olika religioner såsom okunskap, fanatism, ämbetesmissbruk etc.. Precis som med internet som ju bara är virus, cyberbrottslingar och övervakning.

Det har även blivit populärt att vara Ateist. Själv har jag några vänner som på Facebook lägger väldigt mycket energi på att uttrycka sin ateism.

Av någon anledning stör detta mig. Inte på grund av att de inte är religiösa, utan för att de i detta visar sådan okunskap om tro och religion. Men allra mest för att de visar sådan brist på respekt och omtanke om medmänniskor.

Exempel: I ett inslag på Facebook visade kompisen upp ett videoklipp på en familj som förlorat en nära och kär. I sin förtvivlan och sök efter tröst hade de funnit det i ett chips paket. De hade hittat ett chips som liknade ett kors och tog detta som ett tecken från den bortgångna att denna hade det bra på andra sidan.

Kompisen kommenterade denna film med att kalla dem ”j-kla inskränkta” och ”tilltäppta i tankeverksamheten”.

Visst jag håller med om att det kan kännas lite sådär, men skall vi verkligen döma och trycka ner folk för att de famlar efter allt som kan lindra deras sorg?

Är jag då lika inskränkt som blir glad av att se vårens första tusseilago? Eller är det först om jag tror på att något högre har skapat den? Är det tufft om jag kallar detta moder natur och inskränkt om jag kallar det Gud … Om jag tänker på bortgångna släktingar som också gillade tussilago… Var går gränsen för att kvalificera sig att bli förlöjligad?

Förlåt… Det var inte meningen att lasta er med denna irritation. Kompisen är annars både klok och trevlig… Om han bara kunde släppa behovet att predika ateism 🙂

Jag har inga problem med att man inte ör religiös, eller att man inte tror på samma politik som jag eller vad det nu kan vara. Men jag är övertygad om att tro är viktig för alla människor. Om man kallar det religion eller ej är mindre viktigt. Däremot ”trycka på” sina åsikter på andra och trycka ner dem för att de inte tycker som du är fel.

Jag hade inte heller tänkt att detta skulle vara någon religiös blogg, men tänkte att jag skulle ta upp hur jag ser på det. Eftersom religion faktiskt kan vara och för många är ett sätt att komma igenom svåra perioder. Även tunga händelser kan bli lättare att hantera med tro.

Jag är själv en kulturell protestant. Det vill säga jag anstränger mig inte speciellt mycket för min religion men känner mig hemma i dessa högtider och funderingar. Mer av tradition och kultur än något annat.

Exempelvis, jag ber inte för att jag tror någon mäktig varelse skall svepa ner från himlen och fixa allting. Däremot ber jag ibland för att påminna mig själv om vilka som är viktiga för mig och hur jag skall kunna bli en bättre människa jämte dem. Det kan vara något i stil med ”se till min söner, låt dem finna inspiration i sin dag, låt dem utvecklas till sin fulla potential, låt dem ha många kompisar som uppskattar och ser upp till dem, låt dem se upp till oss deras förräldrar och låt oss förtjäna detta”. Det känns väldigt religiöst när man skriver ner det, men jag tror ramsor kan hjälpa oss hålla fokus och komma ihåg vad som är viktigt i en annan ganska kaotisk värld. Och i mitt sinne är inte ovan så långt ifrån hur man använder ”Laga ni, äta vi”… Jag använder det helt enkelt för att komma ihåg.

Att läsa om t.ex. Jesus (om än fiktiv) kan man finna inspiration, trygghet och samhörighet. Precis på samma sätt som du kan bli inspirerad av att komma ut i naturen av att se Bear Grylls (som om man tänker på tv-rollen nog inte är mindre fiktiv). Eller inspireras av människors bloggar, oavsett hur verklighetstrogna de egentligen är. För det vet man ju egenligen inte eftersom alla filtrerar på något sätt.

Jag tycker också att det är lättare att tänka sig att människor som har det svårt, eller som ryckts bort från oss, speciellt när det känns för tidigt, kanske kan få en ny chans eller får komma till en bättre plats.

Jag tycker också om tanken (för att återkoppla till påsken) att man likt Jesus skulle klara att bära tunga bördor utan att belasta sin omgivning. Att sina bördor till trots bara projicera kärlek och omtanke. Nog har jag en del att lära här.

Oavsett borde vi alla kunna välja att se påsken som en kulturell högtid. Kanske kan man behålla omtanken om de som lider och stoppa lite extra i röda korsets bössa när man handlar godis och ägg.

Personligen önskar jag alla mer av tro, hopp, kärlek och framtidstro oavsett var man finner det.

Glad Påsk!!!

Ny hylsa

2012-04-05 • Amputerad • by

Hade tydligen mer i mig att skriva om idag 🙂

Jag fick en ny hylsa nu i veckan. Förhoppningsvis har skelettet ändrat sig färdigt nu och denna avgjutningen blir den som kan gälla ett tag. Tänker fortfarande gå ner en hel del till – ca ytterligare 20 kg – så stumpen lär förändras med. Men om bara skelettet håller formen så tror jag de kan anpassa avgjutningen ganska långt.

Nya hylsan känns riktigt bra. Lite rymlig kanske (har ju tappat vikt sedan avgjutningen gjordes) men samtidigt tät nog för att vara ett tag. I nederdelen inuti var den lite väl avsmalnande, konisk så benet blev lite hoptryckt och gjorde ont efter en dags arbete.

Jag löste detproblemet med en kudde som jag klistrade längst ned så länge, se bilden nedan.

Fortfarande ont idag efter en halv dag i trädgården. Men inte som igår så det blir nog bättre tills jag är på verkstaden nästa gång.

Ha det gott och njut av solen 🙂

Egentligen…

2012-04-05 • Amputerad • by

Dyslexi status: ej rättad.

Egentligen har jag en hel del idéer för nya bloginlägg, men har varit en aning lat, eller kanske trött. Kanske det är så att det ärroligare att skriva när man varit duktig med motionen. Dock känner jag mig inte oduktig, jag har bara lagt energin på annat, nämligen trädgård… Trädgårdsmöbler… Rabatter…

Dessutom har jag träningsverk efter allt jobb,så nog är även detta bra träning. Det känns faktiskt som om jag är på vägtillbaka till ett fullt liv igen. Vad menar jag nu tänker ni… Jag har ju varit amputerad sedan 76 men det är inte det jag menar, jag har egentligen alldrig sett min protes som ett handikapp. Det jag tänker på är dels den långa vägen tillbaka efter mitt senaste benbrott, och dels att jag låtit mig själv tappa mig själv.

Jag hade låtit mig själv förfalla ordentligt redan innan benbrottet. Detta gjorde bland annat att vägen tillbaka efter detta blev längre, då jag inte orkade och vägde för mycket. Så är det inte nu… Nu känns det som om jag är på väg att erövra mitt liv tillbaka.

Jag har mer ork, har gått ner 10kg, känner mig aktiv och som om jag kan klara… Nästan allt.

Jag har lite saker kvar att brottas med, axelont sedan jag snubblade hoppandes på ett ben efter olyckan, sömnproblem (pga axeln), samt koncentrationsproblem. Men jag hoppas fortfarande de kan fixa axeln, återbesök snart… Och koncentrationsproblemen som jag tror beror på stress och sömnproblem i kombination tror jag löser sig självt med lite tid.

Vi har tillökning i familjen på gång så jag hoppas jag kommer upp i fulltid+ för att underlätta ekonomin, men det känns som om vi klarar det ändå. Jag är så glad att jag har ett eget företag och därmed en förstående arbetsgivare. Att vara utelämnad till försäkringskassan hade inte varit roligt då jag fortfarande ligger på ca 40%-50%, men nu känns det troligt att det skall det bli ändring på det 🙂