Idag?? Träningslogg

Dyslexi status: ej rättad.

Lite trött och förvirrad känner jag mig idag, skrivkramp… Kände inte för att skriva något… Men så läste jag ett inlägg i Petters blogg om ett helt för denna blogg ovidkommande ämne och kom igång lite med en kommentar där 🙂 (http://elmis.se/?p=1044)

Jaha vad har jag gjort idag, jag var en runda med barnen nere på stranden och sak-letade, barnen sprang klättrade och hadde jätteskoj. Kanske för att jag mutade dem med glass.

Anledningen jag skriver här om barnen är inte för att verka idyllisk utan för att det dök upp en del tankar om hur jag agerar med barnen som jag misstänker är beroende på mitt handikapp.

Jag tänker normalt fler steg framåt än min fru eller andra förräldrar gör, vad gör han nu… Hur nära vattnet är han… Hur lång tid tar det för mig att ta mig dit om han trillar i…var är den andra..avstånd…om jag snabbt måste hjälpa båda vad är planen.. Etc. Etc.

Normalt, inte alltid, men normalt så har jag stenkoll på alla i min närhet eller i mitt gäng så att säga. Mina kompisar har ofta skojat om mitt kontrollbehov. Själv känner jag ibland att jag kompenserar rörlighetsbrist på andra sätt. Som jag är som person överkompenserar jag också för att på någon nivå göra rätt för mig. Det är nog en del av vad som gör mig bra på mitt yrke med säkerhet och datorer. Att jag tänker i fler nivåer. Men det har nackdelar också, en inbyggd feghet och förlamning när man ser allt som kan gå fel. Svårt att inte agera på de impulserna och låsa in barnen… Skojar lite men det finns ett allvar bakom.

En annan sak.. Barnen har ett stort behov av att röra på sig, och jag kan definitivt påstå att de springer rundor runt sin pappa och klarar gå lika långt om inte mer än mig. Speciellt min äldre… De är 3 o 5 nu. Det har stor betydelse för mig som förälder att detta behov uppfylls och att de inte drabbas av mina tillkortakommanden. Denna biten kräver en del uppfinningsrikedom men det fungerar bra ännu.

Ytterligare, behöver jag som förälder att mina barn lyder min röst, jag kan inte lika lätt springa ikapp dem och handgripligen tvinga dem som andra föräldrar förefaller lita på en hel del. De springer båda fortare än mig, och ibland är de en bit bort. Detta var en av mina största orosmoln när vi fick barn, men jag kan verkligen glatt påstå att detta löst sig självt barnen lyder och har lärt sig hur jag fungerar. Deras mamma fungerar de med som andra barn, men använder jag ”rösten” lyssnar de normalt direkt.

Slutligen, barn går gärna precis framför en… Hur många gånger man än säger till dem. Detta är oerhört jobbigt med protes. Och dessutom farligt när den andra är trött och sitter på axlarna. Jag fällde faktiskt min äldre helt utan avsikt när han sprang precis framför mig i min swingfas. Han ramlade pladask och skrapade händerna… Vände sig om tårögd med frågande ögon ”varför”… Det kändes djupt i själen, jag förklarade nogrant varför det hade hänt och han verkade förstå. Men det är definitivt inget man någonsin vill att de skall råka ut för, att mitt handikapp skadar dem. Men det går nog inte att komma ifrån och det hade kunnat hänt utan protes med… Jag vet detta. Men det känns… Samma när andra barn skrattar, tisdlar och tasslar åt mig på badhuset och jag ser mina pojkar stå och oförstående försöka lista ut varför de skrattar åt pappa.

Oj vad mycket det blev nu… Kunde ju bara skriva att barn är ett besvär… Väl värt besvär som jag aldrig skulle villja vara utan men ändå 🙂 mina små snore-gos.

Antar att promeneranden på stranden var lite träning, men inte det riktiga passet.

5km blev det idag senare på kvällen med min syster som såg till att tävlingsmänniskan i mig höll ett högt tempo upp och ner för åsen härvid, i skogen.

Vi gick även i kvällsmörkret som är bra balansträning.

Puls på upp mot 190, och det var sällan jag kunde flytande Svenska på rundan:)

Avslutade med en brant stigning som fick mig att stå till flämtande ordentligt ett par gånger.

Stavar och tyngder på armlederna.

1500 kcal enligt pulsklockan och jag kände mig riktigt duktig.

Ny blåsa på trampdynan/stumpen, fick bita ihop i slutet men det gick. Får se om jag punkterar den men jag skall träna (sjukgymnast) i morgon bitti iaf…

Det var allt för mig idag… Kort och bra 🙂