Frågor man får?

Dyslexi status: ej rättat.

Barn ställer ibland de roligaste frågor, men endel frågor får en att fundera länge och i flera nivåer. Har dom begravt mitt ben? … Jag vet inte, tror det skickades till något labb men vet inte säkert. Jag vet att jag ville ha det tillbaka som liten… Oavsett om de kunde sätta tillbaka det eller ej, jag var ju inte hel utan det.

Jag är inte jätte religiös… Eller vad betyder det förresten, det måste ju vara olika för olika människor. Jag går sällan i kyrka, men har döpt mina barn, gift mig kyrkligt och ber ibland för mina nära och kära. Det jag dock ville komma till är att ur ett religiöst/filosofiskt perspektiv så undrar man ju, är benet en del av mig. Vad händer då om vi ej är begravda samman?

Reinkarnation, om jag återfördes, kommer jag då att återfördas som en hel varelse eller kommer jag leva ut alla tidsåldrar som kapad? Vad gäller egentligen för regler för oss handikappade i de olika religionerna.

Det vänder sig imagen när man hör om religiösa grupper och ledare predika att människor med handikapp aldrig skulle tillåtits leva och att det är fel att använda sjukvården att rädda dem. Eller när man hör att de gått och predikat till sjuka barn att de ligger på sjukhuset bara för att de syndat (varit dumma).

Men bortsätt från detta har jag inte hört något om hur vi hanteras av religioner. Eller Jesus fixade ju så en kryppling kunde gå… Hade ju varit super men det är ju inte särdeles produktivt. Jag menar att tänka om jag bara tror tillräckligt så växer benet ut igen. Vi behöver ju inte heller hjälp med det, vi har ju proteser.

Mitt ben kanske är inkarnerat redan, betyder det då att det skapats en ny själ… Spännande tanke.

Eller är mitt ben en ängel redan… med nu 34 år mer träning att flyga, landa på moln och spela harpa. Kommer det då tycka det är ok att släpa runt på mig när jag kommer genom pärleporten som nykomling?

Det kanske är förmätet att tänka att man kommer dit, det kanske plågas där nere, eller är fast å skärselden tills vi återförenas. Det kanske är det fantomsmärter är.

Nä det där sista tror jag i alla fall inte på, den gud jag väljer att tro på är förstående och kärleksfull i ett mer modernt Montesorri likt perspektiv.

Jag tror nog mitt ben är en ängel som jobbar hårt med att trampa till minor och andra farligheter innan dessa amputerar andra barn.

Vet det lät flummigt, men nog får vissa frågor en att fundera i banor man inte alltid är förberedd på.