Krig är ju skitbra och nyttigt … eller?

Detta inlägg är inga färdiga tankar och jag har inte tagit ställning i några av de djupare frågorna. Snarare kände jag att det var en intressant tankelinje som jag ville skriva av mig.

När jag satt och surfade information om nya tekniker, leder och fötter på internet så gick tankarna osökt till krig. Varför? Jo för att väldigt mycket av utvecklingen är inriktad på att laga trasiga soldater. Notera att ingen pratar särdeles mycket om civila offer utan mestadels handlar artiklar om att återinsätta soldater i aktiv tjänst. Det hela är lika skrämmande som intressant att tänka på. Jag är inte för krig på något sätt eller form. Ett enda barn som förlorar livet, sina älskade föräldrar eller syskon är för mycket för att motivera någon egentlig förbättring av mitt handikapp. Dock är det onekligen så att krig idag för tekniken framåt i hastigheter som inte uppnåtts utan att politiker känt sig skyldiga inför dessa skadade soldater. Om detta faktum inte var nog så har vi de klassiska affärsreglerna – tillgång och efterfrågan. Ju fler som är amputerade desto större är marknaden för delar.

Priserna då, följer de dessa regler? För mig tycks det inte så. Det känns som om man i dessa tider kan sätta hur höga priser som helst för sina leder och delar. Dessa skuldtyngda samhällen är villiga att betala vad det kosta vill, och jag gissar att jämte de summor man lägger på själva kriget så är detta väl bara en bråkdel. Min oro är då istället vad som händer med alla de som står vid sidan om. Vad händer med oss som är amputerade utan att ha varit ute och skjutit och trampat på bomber? Det finns ju inga skuldkänslor för oss som gör att någon vill gräva i sina fickor. Om man dessutom bor i ett land som inte har någon förkärlek till att fara runt med vapen i olika delar av världen, då finns det inte pengar att lägga på våra delar.

Betyder detta då att vi kommer närma oss ett uland för amputerade? I grupper jag är med i så är det många som får avslag på proteser för att de är för dyra trots att de skulle vara till stor hjälp både för höjd livskvalitet men även för att minska smärta och förslitning.

Är detta rätt? Jag har svårt att tycka att det är det.

Jag tycker att länder som väljer att kriga skall ta hand om sin personal och rätta till skador som de orsakat. I denna åsikt omfattar jag civila de skjutit och gjort handikappade likväl som de egna skadade.

Vad har företagen som tillverkar delarna för ansvar? Kan man räkna med att de skall tänka på mer än att tjäna pengar? Visst flera av dem har säkert gjort imponerande insatser i 3-e världen men inte är det några moderna proteser de får tillgång till! När jag tittar på filmer (som nedan) och bilder så ser det ut som proteser jag hade på 70 talet.

Titta på dessa två videos om människor som blivit amputerade i krig. Två helt skilda ortoped tekniker och organisationer och väldigt skilda världar.
[youtube http://www.youtube.com/watch?v=uHrXhS2sFoU] [youtube http://www.youtube.com/watch?v=bicyWRy0pkQ]

Och vi andra hamnar helt enkelt mitt emellan.

Detta är ingen politisk blogg, och det är inte mitt mål med inlägget. Jag har inga egentliga synpunkter på krig annat än att jag inte tycker om det och vad det utsätter människor för. Detta tror jag dock de allra flesta är överrens om. Jag är inte insatt nog att göra djupare analyser även om jag kanske tenderar att lita mer på t.ex. Moore än Bush.

Snarare så är det en tanke som gnagt i mig de senaste dagarna efter mitt informationsletande. I längden så kommer vi alla att få ta del av dessa fördelar och den mer avancerade tekniken. Precis som det var med teknik vi idag använder som många gånger utvecklades under rymdracet och det kalla kriget i form av material och så.

Men jag kan inte säga att jag är emot att sjukvården konfronterar priserna och inte går med på vilka priser som helst men de måste ta och anstränga sig att faktiskt diskutera och försöka pressa priser. Kanske borde de förhandla centralt och köpa in större kvantiteter, jag vet inte men nu känns det som om det bara hanteras med vänsterhanden.

Det som däremot slog mig är att någon borde tvinga de som för krig att ta hand om skadade på bägge sidorna. De borde åläggas att betala för samma kvalitet av teknik för de civila i krigsdrabbade områden som de gör till sina egna soldater. Tillverkarna borde likaså engageras i lidande utanför de som betalar mest.

Kanske det till och med kunde vara mer lönsamt, även om priserna per produkt skulle behöva gå ner markant så måste ju marknaden mångdubblas. Det vill säga om man faktiskt har som mål att ta hand om alla som behöver. Funderar, borde inte produkterna också bli bättre med bättre hållbarhet då det måste tas hänsyn till andra förhållande, väder, sand brist på ström etc.

Är det att tänka för långt som brukare och patient? Skall man vara glad för det man får och inte tänka längre? Var det inte därför man ville ändra handikapp (cap in hand) till funktionshindrad?

Ibland får man bara sådan lust att skruva av sin egen protes och skicka ner den till något barn som har hela livet framför sig bara det får hjälp.