Flyttdag – en kompis har en ny spännande lägenhet.

Idag skall jag hjälpa en vän att flytta, och det skall bli roligt att umgås och det skall faktiskt bli roligt att få ta i lite också. Det finns få saker som är så bra träning som att flytta. Man lyfter tungt, vad man klarar av, man gör det om och om igen och man gör det så länge man bara orkar. Bra konditionsträning, bra styrketräning och mycket bra balansträning speciellt i trappor.

Men samtidigt kan jag erkänna att hur stark jag än vill framstå så är det med skräck i halsen som jag idag gör detta. Nu precis innan jag skall åka iväg sitter jag och funderar på vad 17 jag egentligen håller på med.

Jag har inget ordentligt och säkert ben, C-Leg är inlämnad på service och det enda jag har är min badprotes. En protes som dessutom inte låser i utsträckt läge.

Det var precis så här jag bröt benet sist, eller i alla fall bärande saker ner för en slänt. Halkade och lårbenet gick sönder.

Men samtidigt är jag inte beredd att ge upp vilket det skulle innebära för mig att inte ställa upp för en kompis så här, eller för den delen om jag skulle flyttat för min egen del, burit in ved eller annat. Jag är rädd – visst! … och det är nog mer än väl berättigat men jag tänker inte låta rädslan göra mig mer handikappad.

Jag har satt på min tighta hylsa igen. Den jag får skav av men som ger mig bäst kontroll. Jag har tejpat och förberett stumpen så som jag skrev om i att gå ut och gå.

Jag har även ställt in protesen för att öka säkerheten, mer kobent och så att underbenet böjer mer framåt i utsträckt läge.

Jag hoppas detta hjälper för att jag skall känna mig säker, och att jag inte skall bli trött för snabbt och då inte orka hela dagen.

Skall försöka ta lite bilder under dagen och be någon filma när vi lyfter, går i trappor och så. Så får vi se hur jag mår i kväll och de kommande dagarna. Tänkte skriva om det också så att man ger en fullständig bild, inte bara bilden av att vi klarar vad som helst utan följder.

Postade egentligen detta imorse, men valde sedan att sätta det som draft ifall någon av mina kompisar läser min blogg. Trots att jag är aningen anonym så vill jag ju inte att de skall känna till dessa funderingar under tiden vi håller på.

Tick… Tick…

Så var jag tillbaka hemma. Det blev betydligt mer handikappanpassat än jag trodde imorse. Det var så mycket folk som hjälpte till så jag behövdes knappt. Först lyfte jag fram kartonger och organiserade åt dem som sprang i trapporna. Sedan stannade jag i nya lägenheten och skruvade ihop möbler tills det var gjort. Sysselsatte kompisens dotter lite med spel. Hjälpte visserligen till att lyfta upp lite möbler, 2-3 st.

Perfekt handikappanpassat och ingen annan verkade direkt slut heller förutom möjligen de som flyttade eftersom de hållt på hela veckan. Hjälpen var uppskattad och det var skoj att träffas.

Så varför är jag då inte nöjd med min insatts. Jag ville göra mer, svettas och bli trött i kroppen. Borde kanske införa det som en regel att om man ber om hjälp med att flytta måste man ge tillfälle till ett ordentligt pass åt alla också 🙂

Skämt åsido – jag är glad att vara hemma och att det gick snabbt. Några bilder eller så blev det inte heller.