Mot alla odds

Tycker efter avsnitt 6/8 riktigt synd om deltagarna, de rusas igenom Afrika så att de knappt har tid att njuta av sin upplevelse. Och på detta sätt tvingas konflikter och osämja fram.

Det som förvånar mig mest, kanske mer från deltagarnas bloggar är hur oförstående och fördömande tjejerna är. Trodde tjejer skulle vara mer empatiska och mindre själviska. Vet inte om killarna var mer empatiska men definitivt mer lösningsorienterade och föreföll inte lika osämjespridande. Tror visserligen att vi som handikappade kräver mer ”bit ihop” attityd av vår omgivning och gärna faller in i en ”tro inte du har särskilt ont i jämförelse inte” attityd. Och faktum är att det är så vi används av vår omgivning, ”se på han, om han klarar det skall inte du klaga” kan man höra någon säga. Visst kan det få en att känna sig som stålmannen och samtidigt som man visst kan unna sig att suga på den karamellen, så får man aldrig låta det gå till huvudet. Varför? Jo för då blir du inte bara odräglig utan även mer handikappad, om du redan är stålmannen varför då kräva mer av dig själv.

En av medlemmarna beklagar sig i sin videoblog över att bli ombedd att hämta en vattenflaska till en av medlemmarna som hade det svårast. Samtidigt som den samma i ett annat inslag påtalar att detta är inget svårt, har ju bestigit Kilimanjaro. Jag vet att jag kunnat vara ännu mer fördömande så jag vill inte kasta sten, men att tro att handikappade är mer omtänksamma och förstående tror jag är helfel. Vi kräver nog normalt så mycket av oss själva att vi inte har något till övers för dem vi bedömer kräver mindre av sig själva. Dessutom gör smärta en mindre sympatisk, och sjävbilden som stålman blir större.

Bla… Bla… Madelene är min hjälte efter det avsnittet, så sorgligt att hon gått bort.

Vet ni vad jag verkligen reagerar på, varför har de inte rätt hjälpmedel, eller har de?

Jag tycker att Leif’s fötter verkar vara helt felanpassade till en sandmiljö. Samtidigt har han stötdämpade rör vilket är bra på asfalt, men i sand måste det öka hans börda massor och verkligen försvåra hans underlagskänsla.

Madelene, hennes led föreföll vara av bra föråldrat slag inte konstigt att hon väljer kryckor. Dessutom håller inte benet/hylsan tätt säger hon i ett blog inlägg. Varför har hon inte grejer som passar? Det går inte att gå många hundra meter utan besvär om grejerna inte passar. Är det så att vår sjukvård fäster så lite betydelse vid detta och företag som tillverkar våra delar inte ser något reklamvärde i att skicka med rätt grejer? Då är det definitivt dags att bli mer aktiva som konsumenter, mer pålästa och insatta.

Jag hoppas kunna påverka i en bättre riktning med denna blog.

0 Responses to Mot alla odds