Axel, boxningsmatch och sjukgymnast…

Min sjukgymnast och sjuksyster ”skällde” lite på mig att jag måste hålla mig lugn med axeln. Jag måste vila även om jag tål smärtan. Gissar att detta är svårare när man är mer van vid smärta, öven om jag givetvis inte alls vet hur andra upplever smärta. Inte heller upplever jag mig själv som så tålig, det bara känns förhållandevis bra mot vad jag väntat mig.

Min sjukgymnast sade också att det är vanligt att man mår bättre precis efter operationen men att det straffar sig senare om man inte tar det lugnt. Nog känns det mer nu än precis efter men så brukar det vara… Gissar att det är när nerverna börjar läka.

Konstigt, ingen som ringer och talar allvar med en när man käkar chips, godis och glass i soffan… Visst det känns bra just nu men det straffar sig i längden.. Du kommer känna dig tung och slö längre fram.

Jaja, jag får skärpa mig.. Mindre aktiviteter och mer läketid ett tag… Och ville jag träna så kunde jag ju träna benen, inte något jag brukar träna annat än de som halkar efter med protes.

Boxningsmatch, som en bieffekt av min operation kändes det som om jag varit med om en boxningsmatch efteråt. Fläskläpp, smärta i tänder, ont i nacken, huvudverk och yrsel som satt i. Även tandavtryck från övre framtänderna i underläppen och avslagna flisor från två tänder.

Känner mig lite löjlig de flesta symptomen går att förklara som normala utom tänder och läpp men jag vill ju veta vad som hänt mig… Tycker det är konstigt att ingen märkt något under operationen… Läppen måste ju ha blött.

Har ändå varit på möte med dem och de också har bara inställningen verkar det som… att jag är löjlig tills jag tar upp tänderna i alla fall.

 

Blandat… Uppdateringar och glömt..

Dyslexi status: ej rättad.

Hur långt gick jag då… Med Genium.. Jag lyckades få ihop 45 000 steg dvs. 90 000 om man räknar två ben. Riktigt stolt över det trots att jag inte nådde målet. Med tanke på att låneleden i sig bara gått 110 000 steg sedan Januari när jag fick den.

Axeln… Efter bedövningen släppte kändes det om om jag hade varit med om en boxningsmatch… Axeln i sig kändes bra men med fläskläpp, med tandmärken, rejält ont i nacken och yrsel/ illamående som satt i kändes det inte skoj. När jag ringde till sjukhuset för att höra vad som hänt mig under operation… så bara skickade de mig mellan avdelningar i växeln, med meddelande typ… Det är inte vi, det får du fråga läkare… Jag bara opererar du får fråga narkos… Etc.

Det hala gjorde mig bara ännu mer orolig och jag började inbilla mig att de tappat mig… Då de fortsatte nolla mig fram och tillbaka ringde jag för att få någon annan att kolla jag var ok till vårdcentralen… De tyckte jag var löjlig… Det var klart att inget hänt mig… Och det visste min själ de… De hade mycket mer erfarenhet än mig…

Det hela var riktigt surrealistiskt och jag blev bara mer orolig… Som tur är har jag en mycket kunnig läkare som är kompis och som jag kunde ringa. Han förklarade att inget av symptomen var konstiga. Eftersom de gör operationen med mig sittande och då jag intuberas… Så måste de böja nacken bakåt i en onaturlig ställning, detta tillsammans med att läppen kan koma i kläm och att man ofta biter till i slangen… Det gjorde att allt var naturliga symptom.

Så tråkigt att ingen annan bara kunde förklarat detta för mig istället för att bolla runt mig och kalla mig löjlig.

Nu ringde faktiskt Operationsläkaren lite senare och frågade om jag fått svar, samt sade att de gärna ville kolla upp mig om jag hade fortsatta problem nästa vecka.

Jag bara tänker att så mycket oro som kunde undvikits med raka svar och ansvarstagande.

I övrig känns faktiskt axeln riktigt bra och rörlig… Gör ordentligt ont ibland, men som doktorn sade innan operation.. Inget jämte annat jag varit med om :)

Försöker hoppa över smärtstillande så mycket jag kan så jag känner hur mycket jag kan pressa användandet… men äter när jag behöver vara trevlig :)… Skall va med barnen och så.

Idag gjorde jag dock en ogenomtänkt miss… Tänkte jag kan ju fortfarande gå/vandra med axeln så jag fick med min syster på att gå lite Skåneled. Sällskap och som bonus någon som bär åt mig när jag inte kan ha ryggsäck. I vilket fall noterade jag inte att jag fick skav förrän det var för sent, förmodligen pga smärtstillande. Hade jag känt av det som jag brukar hade jag kunnat ändra lite på liner och så… Men men… Vi fick bryta efter dryga milen vilket är en ok sträcka i alla fall.

Lyckades komma upp i världsrankning av ca350 av 5000 vandrare på runkeeper… Vet inte vad det är värt men nog är det lite uppmuntrande :)

Just det… Min C-Leg började knaka och knäppa oroväckande så trotts att den är nyservad har jag nog lyckats slita sönder något igen.

Axel operation…

Dyslexi status: ej rättad.

Idag skall jag operera axeln efter ett fall för två år sedan. När jag hade brytit stumpen för två år sedan och hoppade på ett ben, missbedömde jag en tröskel och föll. Detta fallet tog jag emot med högerarm och det small till ordentligt i axeln. Sedan dess har jag inte kunnat sova ordentligt på grund av smärta.

Efter att jag återhämtat mig från brottet så har de försökt hitta orsaken som de nu kommit fram till är en förslitning vid nyckelbenet där fallet helt enkelt blev droppen som fick bägaren…

Åtgärden är då att ta bort en bit av nyckelbenet. Läkaren sade att detta var en av deras vanligaste operationer och att patienterna… I princip alltid blev av med smärtan och fick tillbaka rörligheten. Nu är jag inte orörlig men det smäller och sticker till ordentligt ibland.

Återhämtningen skulle vara två veckor enligt läkaren… Men när jag läste på på nätet igår så föreföll det som om man normalt gick i mitella 14d och sedan kunde börja röra axeln… Hoppas jag läst fel eller att min doktor är duktigare på att göra ingreppet, så att hans 14d totalt stämmer.

Kommer bli svårt med bara en arm, kommer förmodligen inte kunna få på mig linern.. Eller har ingen lösning på det ännu.

Jaha, ny sitter jag i alla fall och är nervös, och använder de sista minuterna då jag får lov att dricka till lite morgonkaffe. Snart vaknar fru och barn och dagen går igång :) mata… Lämna… Sjukhus….

Hoppas kunna skriva direkt efter OP men det kan dröja ett tag… Sköt om er.

Brevskrivande… Träning

Skrev ett brev till läkaren som jag passade på att lämna när jag var där. Fortfarande nedstämd men har gjort vad jag kan göra för nu i alla fall. Inget är ju direkt bråttom ännu, även om det hade varit roligt att kunna springa innan det är med snöskor.

Det viktigaste är dock att fortsätta träna och gå ner i vikt.

Har faktiskt kompletterat sjukgymnastiken med ett gymmedlemskap. Jag gillar det nya gymmet en hel del. Det är ett klassiskt gym där man lyfter saker, inte en massa golfsimulatorer, rätt kläder och spinning :)

Skall upp till visingsö i helgen och hjälpa en instruktör utvärdera möjligheterna till crossnature för amputerade… Blir nog tufft… Hoppas det.

Cyklingen går riktigt bra, men min cykel behöver en genomgång, dåliga bromsar till en hallandsås är inte skoj. Det är ju bara att få fixat… Kanske kan jag få det gjort imorgon.

Just det! Jag var ute och gick en folkhälsovandring i helgen – postrånevandringen över åsen. Den arrangeras varje år tydligen och den kan varmt rekommenderas. 1.5 mil sade GPS:en men arrangörerna sade 1.1 Vi tog det lugnt i alla fall med fika och barn.

Storm i ett vattenglas…? Tror inte det.

Känner mig lite modstämd och nere idag. Skall på röntgen imorgon. Normalt brukar jag få röntgen och sedan tid med läkaren. Dessutom när jag pratade med läkaren sist så var allt så positivt. Jag kunde ha samma läkare som kände till mig som ortopedläkare och de tog på sig ansvaret för mina remisser. Jag var ju så jätteglad efter det samtalet den 11:e April, då vi även sade att vi ses vid nästa röntgen så pratar vi remisser då.

Nu har jag inte fått någon läkartid till besöket imorgon… Så jag ringde till sjukhuset och undrade om de missat det… Nej läkaren hade inte skrivit något om besök… Va? Vad har han skrivit då?

PL: Tid till röntgen… Pratat med H…. D…. vi har ansvar för remisser… Vidare kontakt med patienten sker brevledes…

Är det bara jag som tar sådant här som att de inte alls vill ta ansvar? Att de helt enkelt försöker fly undan diskussion och bryta ner patientens vilja…

Jag tycker detta är skithemskt och dåligt… Nu har jag ju inte fått ett nej eller så… Men jag får ju inte ens pressentera mina behov som överrenskommet.

Inte får man komma fram i tel heller, och sekreteraren ville inte ge en telefontid…

Åka dit och kampa i väntrummet?

Eller överreagerar jag…? Kanske han tänker att det inte är något att tjafsa om – klart han skall få remisserna… Men efter allt slingrande vågar man ju inte tro det.

SKIT!