Trädgårdsdag

Idag var det dags att ta hand om trädgården lite till. Riktigt kallt idag – ca 4c i vinden, men jag kom ut i alla fall – om än lite mer påpälsad.

Tänkte jag skulle få i ordning innergården, som behövde högtryckstvättas (plattor). Det tog betydligt längre tid än vad jag hade tänkt mig. Gjort 1/3.

Hur fungerar det för er med trädgårdsarbete och protes? För min del får jag vara lite extra uppmärksam då det ibland förefaller lättare att få ont och skav. Vet inte om det är för att det är mindre rytmiskt och stumpen därmed rör sig mer inne i hylsan. Förra året var lite jobbigt. Varje gång jag klippte gräset blev jag sittnde i några dagar med skav – tror det blir bättre i år då jag klarar att gå mycket mer igen. Men det vet man väl först när värmen kommer.

Ingen fara idag – så mycket höll jag inte på.

Dagens, träningslogg

Mycket med trädgård och jobb. Har inte glömt att skriva – bara svårt att klämma in något längre inlägg.

Var i alla fall ute och gick en runda idag med – trots att det var vilodag. Tog med mig lunch, gick ut och satte mig vid ån och gick tillbaka med stavar.

Ca 3,5 km

Efter det krattade jag löv och rensade rabatter ett tag. Mer av det imorgon.

Far ville också gå en långrunda i helgen vilket känns lockande men trädgården får komma först – iaf i morgon.

Nöjd, träningslogg

Riktigt nöjd med veckan så här långt och imorgon är det min vilodag.

Förutom måndagen – då jag var på möte under hela dagen – så har jag gått mina 7 km i genomsnitt per dag. Går jag då imorgon också – för att kompensera måndagen – så blir det riktigt bra. Det eller en längre tur i helgen.

Idag gick jag till och från sjukgymnasten ca 9 km plus en avstickare. 2500 kcal med träningen på pulsklockan.

Riktigt nöjd :)

Med lunch och fika, träningslogg

Idag tog jag med mig lunch för att återinföra en paus på halva vägen så benet får återhämta sig lite. Det gick utmärkt och räknar man bort pauserna så var det den snabbaste tiden enligt RunKeeper.

6.5 km med stavar

1375 kcal enligt pulsmätaren

Satte mig på en idyllisk utsiktsplats och plockade upp min lunch – lyssnandes till fåglarna. Just som jag satte mig att äta…. Då kom en hel skolklass med barn. De störde mig väl inte men lugnet och det idylliska försvann lite :) Jag åt upp och gick vidare…

Gick förbi en kompis som precis kommit hem från Spanien så det blev en snabb kopp ‘kaffe på maten’ med… Två pauser… Rena slapperundan :)

Det kändes bra idag. Jag testade att köra en extra liner utan tätring inuti den andra och det var faktiskt riktigt bekvämt i C-Leg:ens stora hylsa.

Bra runda :)

Lärdomar… Sisyfos…

Idag kände jag att jag hade glömt något – något viktigt – som jag fick möjlighet att lära mig igen … och som jag vet att jag åter kommer glömma … och tvingas lära mig igen … och igen… och igen.

Därav referensen till Sisyfos… Vet inte om ni kommer ihåg han från grekiska mytologin? Inte gjorde jag det helt i alla fall. Men jag kom ihåg att han och Zeus var lite ovänner och som straff för det fick han putta en sten upp för en backe. Bara för att stenen när den nådde toppen skulle rulla ner igen och ”jobbet” börja om. Detta viktiga jobb skulle Sisyfos göra i all oändlighet som straff.

Jag känner att jag kan dra många paralleller till detta i mitt liv.

Träning, man tränar använder alla sina krafter… Vila och ge sig på det igen… Tappar man bollen kommer man i oform, blir tröttare etc.

Banta eller äta sundare … Samma sak! Tänka och jobba med det konstant -tappar du bollen … På det igen!

Försäkringskassan och motivera… Va!? Har du inte blivit frisk?… Jo mitt ben växte ut!!! … samma nästa gång…

Sjukvården… Remisser…rätt leder….fixa med hylsor…

Men det var inte detta jag glömt :) Jag hade glömt mitt beslut att fortsätta träna! Bli smalare och mer aktiv… Oavsett om jag har ont. Mina ursäkter hade helt enkelt blivit ett berg och jag orkade inte putta stenen upp en gång till… Men så fick jag en tankeställare via en kommentar på RunKeeper… Kanske inte så mycket kommentaren som mitt ursäktande svar… Vad jag tycker illa om ursäkter! Mina egna lika mycket som andras. Jag brukar normalt sluta lyssna långt innan någon kommit igenom alla ursäkter omkring varför de inte… Allt handlar ju om beslut och sätt att se på vad som är viktigt – prioriteringar.

Så jag satt där ett tag och tittade på mitt ben, som stod lutat mot väggen (det gjorde ju ont att ha på) och tänkte… Nä, jag ska ut! Jag ska ut och gå oavsett… Inte bara det att jag skall trivas, höra fåglarna… Känna solen och må bra. Visst allt kan ju inte bara vara bra så jag får väl ha ont – men jag skall ut och jag skall trivas! Ja.. Ja… Jag formulerade det nog inte så då – men följden blev att jag kom ut – gick längre än tänkt… Trivdes och mådde faktiskt bra… Handlade fika och gick hem igen.

När jag nu läste om Sisyfos så blev jag påmind om hur han ”besegrade” Zeus eller rättare Zeus straff. Han valde att se sitt straff som det roligaste han visste och därmed blev det inget straff. Nu är det inget nytt att jämföra denna eller andra mytologiska berättelser med vårt dagliga liv… Det finns filosofer och psykologer som gjort det även med denna saga innan… Men jag fan det inspirerande att lösningen är densamma. Man måste acceptera verkligheten och arbeta med den inte emot den… Var den kopplingen för långsökt?

Poängen är att vi kan låta motgångar hålla oss tillbaka genom att ge upp – tro att vi kommer undan – gräma oss eller bara tänka på allt som är orättvist… Eller så kan vi acceptera våra problem och arbeta genom/med dem. Visst vi skall inte acceptera orättvisor eller trångsynthet, men medan vi hanterar dem… Så skall vi inte låta dem hålla oss tillbaka från vad vi för tillfället kan göra.

Nytt nummer av ”KFA nytt”

Ny upplaga av KFA nytt idag med en ny intressant artikelserie om datorstyrda leder. Lite föråldrad information möjligen. Men mycket intressant då det är den första oberoende artikelserie jag sett som går igenom C-Leg, Rheo, m.fl. jämförda med varandra.

Det som också är – om inte mer intressan – är att man börjar ta upp vår rätt till information om vad som finns på marknaden samt rätt att få prova olika alternativ innan vi väljer vilken vi vill gå med.

Det skall bli mycket intressant att följa denna artikel serie.

Angående KFA – det behövs fler medlemmar! Om du inte redan är medlem som familj till eller amputerad så bör du överväga medlemskap. Även intresserade kan vara stödmedlemmar och företag kan sponsra eller stödja.

Detta behövs för att påverka! Det är uppenbart att detta behövs när rapporter om okunskap och brist på förståelse inom vård och omsorg – kommer tätare och tätare – gällande oss amputerade.

Bild lånad från KFA hemsida

Ut med dig… Träningslogg

Idag kom jag faktiskt ut och gick trotts att jag egentligen tänkt vara benlös och kurera mig. Det känns inte som om jag fick mer ont av att gå men svullnaden blev nog inte bättre. Förhoppningsvis läker den tillbaka ändå, annars får jag väl ringa min doktor.

6km blev det idag, i härligt väder med stavar. Pulsmätaren sade 1300 kcal vilket jag nog sabbade med fikabröd :)

Kändes skönt att komma ut en runda i alla fall, men jag kanske skulle titta på att cykla mer istället ett tag.

Jag vet… Träningslogg

Dyslexi status: ej rättad.

Jo jag vet… Skall man komma i form måste man först överkomma alla ursäkter. Och ingen sade att det skall vara lätt… Och alla andra anekdoter som passar in…

Det har varit mycket sjukt i helgen, själv har jag klarat mig men varit orroligt trött.

Dessutom har benet värkt, det känns som om benet kanske sprikit lite eller titanspiken flyttat lite… Det kändes ofta såhär när jag började påfresta benet efter operationerna eet är därför jag tänker det är något sådant. Ingen fara doktorn sade ju att det kommer vara så och att det bara blir starkare var läkning.

Jag har också fått en svulnad längst ner på trampdynan den känns emellanåt lite varm men gör inte ont. Så jag tänkte, bäst att ta det lungt.

Idag behövde dock barnen rastas och min fru var fortfarande bra sjuk så jag valde att spela lite boll med dem på innergården. Blev nog tjatad till det :) så jag spelade… Mycket hopp i bollspel. Tll slut kunde jag knappt stödja utan ordentlig smärta och det gjorde mig lite lynnig så vi gick in igen. Barnen var nöjda och med betydligt mindre överskotts energi :) Själv kände jag mig ganska nöjd då jag fick den träning jag klarade utan att ta fram rullstol eller kryckor.

Dock är svulnaden oroande, och tillsammans med ortopedteknikerns fråga om ifall det finns risk att titanspiken lossnar om jag börjar springa. Är jag glad att jag beställt telefontid med läkaren.

Vad jag vill se i framtiden…

Dyslexi status: ej rättad.

Ja det är ju lätt och säga att saker inte är bra nog, men att istället försöka vara kreativ och peka på saker som kan vara intressant.

 

Detta blir inte en lista i ordning, utan bara en flytande brainstorm…

 

Mindre leder, detta gör att de lättare går att anpassa till långa stumpar utan att sticka ner/ut, samt att frigång blir bättre.

 

Leder som styrs av muskelsensorer, själv har jag knäskålen kvar och tror definitivt det går att skapa sensorer som styr en led. Tror det går för vanliga höftledsamputerade med, kanske med mätningar av andra muskler.

 

Vattensäkrade delar, jag tycker alla delar skall vara vattensäkrade alltid, finns ingen anledning att inte kunna använda din vanliga protes som badprotes. Tycker helt enkelt inte det borde vara svårt att tillverka. ( har samma åsikt om mobiltelefoner/pads.

 

Mobil,Pad styrda, varför tjafsa med olika lagrade program när vi kan programmera om benet med vår telefon? Detta borde inte vara något problem ens på nuvarande leder. Tänk att bara kunna ladda ner ett nytt program från tillverkaren via internet, istället för att behöva ha en tid hos din tekniker. T.ex. Om du skall åka skidor, cykla, dansa…

 

Avläsa delarnas hälsa via nätet, om vi nu ändå kopplar våra mobiler så borde vi kunna läsa av ledens hälsa, batteritid, servicebehov, etc. Via mobilen, vi borde också kunna välja (opt-in) att skicka data till tillverkaren antingen vid tillfällen vi väljer eller kontinuerligt.

 

Om leden tappar ström eller slutar fungera måste vi kunna välja ”halta hem” läge så att vi slipper gå med en stel pinne i två veckor på semestern för att strömmen inte var kompatibel på hotellet. (Det hände mig med C-Leg när jag var iväg en vecka och mobilladdaren förstörde laddnings funktionen första natten, fick bli stilla hela veckan)

 

Säkerhetsfunktioner som går i sönder innan patienten gör det som jag tog upp här om dagen i en annan post. Det är inte acceptabelt att vi skall ha högre skadorisk vid fall bara för att man inte kan bygga in brytpunkter. Som jag ser det kan man lätt bygga in mekaniska ”brottstycken” som går att på plats laga eller trycka samman igen. Så skadas inte patienten av hävarmseffekten och kan enkelt gå där ifrån igen omskakad men utan ambulanstur med månader av rehab. Även detta har jag råkat ut för.

 

Dra upp, jag vill se leder/funktioner som drar upp foten. Många gånger är vi med protes mer betjänta av att foten lyfts än att den pendlar. Jag är inte säker på att jag vill bli av med pendel funktionen. Men jag vill definitivt se arbete mot en kombination. Detta hade varit mycket smidigare i terräng ex. högt gräs, och speciellt då när man springer (kan jag tänka mig har ju inte sprungit)

 

Jag vill se ett större urval av kosmetik, det är ganska klart för mig att många av oss känner oss fångna för att våra ben helt enkelt ser för hemska ut. Jag skrämde en flicka på min sons förskola här om dagen när jag lyfte byxbenet så hon sprang iväg, vit i ansiktet.

Självladdande leder, det finns redan ryggsäckar som laddas med kinetisk energi och det borde ju inte vara en stor sak att få n protes att ladda sig själv… Kan man tänka.

….

 

Kommer nog på mer och detta kanske blir en serie. Men nu är det sängdags.

Varför snubblar man? Träningslogg

Dyslexi status: ej rättad.

Gick nästan milen idag, fick tyvärr blåsor vid hylsans kant. Har inte kollat till dem ännu då det efter promenaden bar av att hämta barn…affären…matlagning…fredags mys… Får ta och tvätta rent och tejpa när de lagt sig. Men det svider ordentligt. Ja ja, bara att tejpa och fortsätta gå.. Kanske byta hylsa.

9.5 km, 2000 kcal med stavar.

Var och provade ett nytt försök till hylsa idag, nu börjar det närma sig.

På tal om protesdesign kolla in detta:

[youtube http://www.youtube.com/watch?v=fir5HI0Gwrc&w=560&h=340]

 

Jaha, pratade protes och bygg säkerhet med min tekniker idag och hadde lite ideer om att förbättra säkerheten när man trillar. Min tekniker tyckte det var en intressantare vinkel att lista ut varför jag snubblar. Jag förstår han och tror visserligen det är bra att bygga så man snubblar så lite som möjligt, men jag tror inte vi kan göra mig snubbelfri. Varför, ja då får vi reda ut varför man snubblar…

  • Det kan vara hylsanspassform som påverkar din träffsäkerhet med hälen. Detta kan teknikern hjälpa med… Dock går det sällan att hålla bra passform när du växer eller på annat sätt ändrar massa och form på stumpen. Eftersom det tar tid att få nya hylsor.
  • Det kan vara mörkt eller det kan vara svårt att se även av andra anledningar. Pannlampa är en bra grej.
  • Vatten, sand, lera eller andra lösa mark/ytor kan göra det svårt att bedömma hur fast marken är och hur ditt nertramp tas emot.
  • Du kan halka på lera, stenar, snö, slask, is…
  • Du är trött i huvud eller kropp och precition och reaktion är försämrad.

 

Kort sagt snubbla och troligen även trilla kommer du att göra. Det jag ville göra är att bygga in en säkerhet så att protesen går sönder nästa gång och inte mitt skelett… Så som hände sist… Till min förvåning fanns det inga sådana lösningar eller ens tankar… Snarare var inställningen mer att hända vad som hända vill så håller i alla fall protesen. När jag påpekade att det argumentet innebär att det är på bekostnad av mitt lårben eller höft, var de nästan förvånade att man inte tänkt på det och lovade kolla upp närmare.

 

 

Sida 1 av 41234